Ledamöter utöver ordföranden Johan Hirschfeldt: Gunnel Gustafsson, professor i statsvetenskap vid Umeå universitet, Marianne Nivert, f d vd på Telia; Bo Pellnäs, överste och Anders Milton, ordförande i svenska Röda korset.
Kommissionen ska vara klar med sitt arbete den 1 december i år. Delrapporter kan komma att lämnas.
Riksdagens konstitutionsutskott granskar, parallellt med kommissionen, regeringens hantering av katastrofen.
Ålder: 62 år
Gör: Är hovrättspresident (ungefär ansvarig chef) vid Svea hovrätt.
Karriär: Har bland annat varit rättschef på statsrådsberedningen, under två statsministrar; Ingvar Carlsson och Carl Bildt. Utsågs till justitiekansler 1992. Innehar sitt nuvarande ämbete sedan 1996.
Familj: Hustru Ingar Bergman Hirschfeldt; bibliotekschef. Tre barn varav två är i livet; sonen Måns är kulturjournalist på Sveriges Radio, dottern Elin är gymnasiebibliotekarie i Uppsala.
Bor: I hus i Stocksund, en månad på sommaren i torp på Kinnekulle.
Fritid: Läser mycket, lyssnar på musik, promenerar, tycker om att laga mat.
Favoritförfattare: Kerstin Ekman och Eyvind Johnson.
Aktuell bok på nattduksbordet: Läser August Strindberg, är inne på sjätte bandet.
Rädd för: Kaos (inrymmer krig och dylika fasor).
Okänd talang: Känner ett starkt stigande intresse för naturen; framförallt dess flora.
Östgötaanknytning: Morbror Gösta Hallin var kanaldirektör i Motala på 60-talet.
Johan Hirschfeldt, ordförande i medborgarkommissionen har egen erfarenhet. Han och hustrun förlorade en dotter som var tre år. Flickan hade varit sjuk sedan hon var ett halvt år.
Johan Hirschfeldt minns än vreden mot livet som följde på förlusten, en känsla som levde kvar i honom under lång tid.
I dag säger han att sorgen både stärkt honom och gjort honom mer ödmjuk men också fördjupat livet, han har exempelvis lättare nu att urskilja det som är väsentligt från det som är oväsentligt.
Johan Hirschfeldt valdes att leda den kommission som satts att granska regeringen på yrkesmässiga meriter. Förlusten han här berättar om gör honom lika lämpad för uppdraget på mänskliga meriter. En av medborgarkommissionens viktigaste uppgifter är att lyssna på vad människor som drabbats av katastrofen har att berätta.
-- Den som själv har känt sorg har lättare att möta den som sörjer, säger Johan Hirschfeldt.
Själv tänker jag att hans egen erfarenhet av djup sorg gör honom mer trovärdig i sitt uppdrag.
Jag väntade mig att möta en officiell och korrekt person som vägrar att låta sig intervjuas om annat än det som strikt rör uppdraget i medborgarkommissionen, men Johan Hirschfeldt är raka motsatsen. Större delen av vårt knappt en timmes långa samtal kommer att handla om personen Johan Hirschfeldt; uppväxt, familj, intressen ...
-- Andra har ett berättigat krav på att få veta vem jag är, förklarar han.
Han är en lång, lite gänglig man med svarta buskiga ögonbryn och ett tjockt och mörkt, lätt grånant hår. Den dag jag träffar Johan Hirschfeldt är han klädd i en ledig, blågrå tweedkostym, skjortan är ljusblå och slipsen går i dovt hallonrött. Blicken är vänligt forskande bakom hornbågade glasögon.
Johan Hirschfeldt är sedan nio år tillbaka högste chef för Svea hovrätt som ligger i Wrangelska palatset på Riddarholmen i Stockholm.
Hans tjänsterum i södra tornet (uppfördes av Gustav Vasa år 1529) är en halvoval med stora fönster mot Riddarfjärden. Utsikten är mäktig, i ett av fönstren tornar Stadshuset upp sig.
Samma dag som flodvågorna svepte in, satt Johan Hirschfeldt hemma i villan i Stocksund och läste om en annan katastrof; Estonias förlisning. Han har haft till uppgift att utreda om Estonia användes för att frakta försvarsmateriel, och om, iså fall, det fanns ombord när färjan förliste. Svaren på utredningen blev ja respektive nej.
-- Estonia hade fraktat elektroniskt material från Försvarsmakten, två gånger tidigare under månaden, men inga vapen.
Inne i en katastrof insåg Johan Hirschfeldt snabbt, där han satt framför nyheterna på annandagen, att nu hade landet drabbats av ännu en katastrof.
Tillfrågad om han ville bli ordförande i medborgarkommissionen tvekade han aldrig. Det är viktigt att ställa upp i en så viktig angelägenhet och Johan Hirschfeldt, som vid sidan om lång juridisk erfarenhet har vana från flera andra utredningsuppdrag tror sig om att kunna bidra.
Han är irriterad över att DN på sin ledarsida anklagat honom för att ha accepterat uppdraget av karriärskäl, han skulle "fika efter" att bli justitieråd.
-- Struntprat, fnyser Johan Hirschfeldt och påpekar att han redan befinner sig på toppen av sin karriär. Den tjänst han sitter på är en av de tre högsta domartjänsterna i landet och han går i pension om tre år.
-- Jag står fri. Detta är bland det sista jag gör i mitt yrkesliv.
Enligt uppgifter i media är han också personlig vän till ansvarig minister Laila Freivalds. Det skulle göra honom illa lämpad för granskningen.
-- Hon började läsa juridik något år efter mig och vi sågs på utbildningen. Vi har mötts ibland i officiella sammanhang, också någon gång i sällskapslivet, men vi umgås inte, svarar Johan Hirschfeldt på det.
Han har levt nära medierna också innan han hamnade i offentligheten.
Fadern var chefredaktör för Upsala Nya tidning, modern förlagsredaktör på Nordiska uppslagsböcker. Journalistådran har förts vidare till sonen Måns, som är kulturjournalist på Sveriges radio. Svärfar och svärmor arbetade också som journalister.
I medborgarkommissionen har jobbet med att organisera verksamheten inletts; sätta upp ett sekretariat, öppna en hemsida och på andra sätt "aktivt inbjuda allmänheten att lämna sina berättelser" som det står i uppdraget.
-- Vi kommer att behöva ha med personer i arbetet som kan möta människor i kris, säger Johan Hirschfeldt.
Han har begärt att få undanta privata brev som kommer in från offentlighetsprincipen, för att skydda drabbade människor från att behöva läsa sina berättelser i tidningen. Regeringskansliet har ännu inte tagit ställning till begäran.
Innan jag går bjuder Johan Hirschfeldt på ett minne från Östergötland. Han var i tioårsåldern och på besök hos en familj som hade en gård utanför Vreta kloster.
-- Jag minns hur jag satt på en spannmålssäck bakom Bolinder Munktelltraktorn, på väg till silon. Roxen låg till vänster om vägen och rakt fram såg jag Domkyrkans torn. Det var vackert.
FOTNOT: Wrangelska palatset, där hovrätten huserar, är döpt efter riksamiralen Karl Wrangel som fick palatset i gåva av drottning Christina, år 1648.