– Ja, som anfalls- och mittspelare, i division III som bäst. Jag var en löpstark Håkan Mild-typ.
Varför just Linköping?– Jag ville skriva min avhandling om att förebygga idrottsskador här eftersom Sten-Otto Liljedahl, svensk idrottsmedicins fader och Vätternrundans grundare, verkade i stan. Han var en stor visionär och en äkta idrottskille. Han dog 1982 och jag saknar honom än.
Hur farligt är det att spela fotboll?– Risken att skadas är tusen gånger större än i de mest riskfyllda yrkena. På elitnivå är det dock inte träningsprogrammet i sig som är den viktigaste faktorn för hälsa, utan fyra andra ting: arbetsbelastningen, tränarens ledarstil, den interna kommunikationen och spelarnas välmående.
Ett proffslag i fotboll är som vilken arbetsplats som helst, menar du?– Ja, och det är just den biten, omklädningsrumspsykologin och alla mentala faktorer, som fascinerar mig. Elitspelare är oerhört högt betalda och servade, men människor som alla andra, med känslor och problem som måste tas om hand.
Och det tar man inte med tränaren?– Nej, det vore att blotta sig och framställa sig i negativ dager. Det tar man med lagets läkare. Du blir som en bästa vän, med tystnadsplikt. Allt hänger ju ihop. Har du trassel hemma presterar du inte optimalt på planen.
Hur påverkar tränaren antalet skador i sitt lag?– Genom att ha stor eller liten acceptans för när en spelare har ont. En bra tränare skapar ett klimat där det är okej att säga ifrån och låter spelaren vila. En dålig säger ”kom inte och gnäll, det gör ont att spela fotboll”. Spelarna biter ihop, skadorna förvärras och blir onödigt stora.Samma faktorer påverkar prestationen. Skador och prestation är kraftigt korrelerade.
Varför gör de så?– De tänker kortsiktigt. Många tränare har själva varit spelare. Men en bra spelare blir inte per automatik en bra tränare.
Vet du vilka Uefa-tränare som har flest skador i sina lag?– Ja, men det är ett mycket känsligt kapitel och viljan att ta till sig statistiken är begränsad. Det är irriterande, men sanningen sipprar ju ändå ut med tiden. Att Uefa vill ha mig som rådgivare, trots att jag är överårig, är ett kvitto på att jag lyssnas på.
Spelare som gjort extra avtryck?– Thomas Ravelli, en oerhört trevlig och omtänksam människa. Allmänbildad som få. Och Stefan Schwarz, en tuff buse på planen och världens snällaste utanför. Vi har regelbunden kontakt.
Värsta skadan?– När Ravelli blev tacklad i en VM-kvalmatch mot Finland. Flera revben bröts och ett av dem trängde in och punkterade lungan. Jag krävde att han skulle avbryta matchen, han vägrade och körde på i tio minuter till, efter olyckan. Sedan kollapsade han. Det visar lite vilka adrenalinnivåer som är inblandade. Deras smärttröskel är oerhört hög. Han fick inte flyga, så han och jag tog båten hem.
Vad är största skillnaden mellan då och nu?– Med Lars Laban Arnesson 1980 bestod laget bakom laget av fyra personer. Laban, en biträdande tränare, en administrativ chef och jag. Nu består laget bakom av 25–30 personer, trots att storleken för optimal kommunikation är åtta-nio personer. Man har nära till expertisen, men tappar i den så viktiga kommunikationen.
Berätta om Zanetti och byxorna!– Han var en av världens bästa spelare på 90-talet och kom till min klinik med sin läkare, för en second opinion. I Italien var han igenkänd av alla. Nu såg han fram emot att gå på nattklubb i Linköping, inkognito. Han blev dock stoppad i entrén eftersom hans dyra designjeans från Milano, med hål och allt, ansågs för ruffiga.
Vilka vinner VM?– Brasilien.
Vad säger du om Janne Anderssons lagbygge?– Han har betonat det som alltid varit Sveriges styrka, nämligen att bygga ett lag som fungerar bra ihop. Samma saker som på alla arbetsplatser: Få alla att jobba ihop, få alla att trivas, få alla att känna sig viktiga och behövda och få alla entusiastiska inför målet.
Vad hände med Tyskland?– Det får vi nog aldrig reda på, sådana faktorer hålls internt. Det kan bero på osämja i laget eller i truppen, kotterier som motarbetar varandra. Tyska ledarnas agerande efter Sverigematchen ger ju en hint om att alla i truppen inte var balanserade.
Beskriv dig själv med fem ord?– Ambitiös, kreativ, driftig, sensitiv, åldersnojig.
Bästa bok?– ”Lugn och beröring” av professor Kerstin Uvnäs Moberg, om oxytocinets läkande verkan på kroppen.
Om du får göra en tidsresa?– Till barndomsbyn Hyllstofta i Klippan i början av 50-talet, så att jag får träffa min far som dog när jag var 10 år.
Någon du vill ändra med dig själv?– Ha lite mindre bekräftelsebehov.
Något du är extra nöjd med?– Min generositet.
En okänd talang?– Jag är bra på konsthistoria och träffade Miró när hans museum i Barcelona invigdes.
När är människor pinsamma?– När de högt och ljudligt orerar om sitt privatliv i mobilen på offentliga inrättningar.
Ett annat yrke som passat dig?– Präst.
Någon extravagans?– Dyra restaurangbesök.
Vad äter du vid din sista måltid?– Skånsk äggakaka och änglamat.
Vem vill du bjuda på middag?– Bodil Jönsson och Martin Lönnebo. Vi skulle prata om hur man kan bli mer välvillig i sina tolkningar av andra människors uttalanden och beteenden.
Vilket erbjudande hade du inte tackat nej till?– Att bli chefsläkare på världens främsta idrottssjukhus, Aspetar i Qatar.