Birgitta Pettersson Reporter
013-28 02 19
birgitta.pettersson @corren.se
Mikael Svensson Fotograf
013-28 03 43
mikael.svensson @corren.se
Har du tips på dolda rum i Linköping? Hör i så fall gärna av dig till ovanstående telefonnummer eller e-postadress.
oljans historia i linköping
DOLDA RUM
Det rådde mycket hysch-hysch kring det stora underjordiska oljeförrådet mitt i Linköping under de tjugo år det var i drift.
-- Vi fick till och med skriva på papper om att inte yppa något om det. Ingen skulle veta exakt hur stort det var, berättar bränsleingenjör Ingemar Hammarström.
Tillsammans med kraftvärmeverkets driftchef Michael Fahlström lättar han nu på förlåten till det förborgade bergrummet.
Ett pumphus och några kranar intill rostig järnvägsräls är det enda ovan jord som i dag minner om den tid då Linköpings fjärrvärmenät var helt oljeberoende.
Men arton meter ner i backen finns det jättelika bergrummet på drygt fyratusen kvadratmeter. Därmed är det nästan lika stort som en fotbollsplan. Bara några meter härifrån flyter Stångån förbi.
Bergrummet togs i bruk 1972 och tillkomsten påminner en hel del om hur man spränger sig fram till en gruva. Via en horisontell gång på flera hundra meter fraktades all sten ut. Man sprängde tills bergrummet var 240 meter långt, 18 meter brett och 21 meter högt.
Oljan fraktades med järnväg från Pampushamnen i Norrköping och det underjordiska oljeförrådet blev ett mellanlager på bekvämt avstånd till värmeverkets oljepannor. Många av Tekniska verkens anställda har börjat sin yrkesbana med att lossa järnvägsvagnarna och pumpa ned oljan i bergrummet. Där skvalpade oljan fritt. Bergrummets väggar höll oljan på plats samtidigt som inträngande grundvatten pressade emot och fungerade som isolering. Det hindrade oljan från att sippra ut.
Totalt har en miljon kubikmeter olja omsatts i bergrummet under de 20 år det användes. För femton år sedan tömdes det på all olja och är nu ett stort men vattenfyllt tomrum nere i marken.
När Michael Fahlström öppnar dörren till det tegelröda maskinhuset råder det ändå inget tvivel om vad som förvarats nere i berget. Oljelukten sticker genast i näsa och mun.
-- Genom den utfasning som skett av fossila bränslen de senaste åren finns det numera fullt av sådana här tomma bergrum som varit oljelager runtom i landet, påpekar han.
En del av de rör som användes för att pumpa oljan upp och ned från bergrummet finns kvar i maskinrummet, som är litet som ett ordinärt vardagsrum. Här finns också ett arton meter djupt hål ner till oljeförrådets tak. Öppningen är knappt en meter i diameter och på de två parallella stegarna längs bergväggen får bara en fot i taget plats.
Ingen av oss känner för att klämma sig ner genom det smala hålet. Hur det ser ut där nere får förbli hemligt.
Men på den tid det begav sig klättrade båda våra guider ner här. Och för Ingemar Hammarström hörde det ett tag till de ordinarie arbetsuppgifterna.
-- Under toppåren fick man klättra ned åtminstone en gång i månaden för att vi även med ögonen skulle läsa av oljenivån, säger han.
Bergrummet kontrolleras fortfarande, men nu räcker det med en gång om året inför länsstyrelsens periodiska besiktning av anläggningen. Och vad är risktillägget för den person som klättrar ner här? undrar jag.
-- Ett rep och en säkerhetssele samt ett par kolleger som håller uppsikt häruppe. Inget annat, svarar Michael Fahlström.