KORT om dialekter
Många tycker sig ha märkt att det östgötska ö-uttalet, med ett bakre, öppet ö-ljud sprider sig och blir vanligare i bland annat Stockholmstrakten.
I radioprogrammet Språket (22 feb) nämndes att detta kan bero på att det typiskt östgötska uttalet har spridit sig uppåt, genom Sörmland och till Stockholm där det har fått fäste inte minst i ungdomsspråket.
Professor Jan Paul Strid vid institutionen för språk och kultur vid Linköpings universitet håller med om att en betydande förändring har ägt rum -- den tycks också förekomma i alla sociala skikt.
Däremot ställer han sig tveksam till teorin att det är från Östergötland förändringen härstammar. Han resonerar kring andra förklaringar och konstaterar att det öppna ö-uttalet i vilket fall som helst inte är något exklusivt för Östergötland.
-- För att vara mer exakt har vi i standardsvenska två olika ö-uttal beroende av fonetisk ställning. Ö framför r har sedan länge haft det öppnare uttalet, som i "öra". I till exempel "öga" har vi däremot ett annat uttal, ett främre "spetsigare" ljud. Karaktäristiskt för Östergötland är att vi numera har det öppna ö:et genomgående, alltså även i öga, snö, blöt, medan vi tidigare hade det spetsiga ö-ljudet även i ord som öra, köra, berättar Jan Paul Strid.
Vad som nu tycks ha hänt är att det östgötska mönstret har fått fäste på andra håll.
En liknande utveckling gäller för ä-ljudet, som också har gått mot ett bredare uttal. I Stockholm verkar denna förändring ha föregått förändringen av ö-uttalet. I Östergötland är det tvärtom.
Stockholmsuttalet med ungefär samma uttal i "meta" och "mäta" är snart ett minne blott. I stället säger man numera mäta med samma breda, öppna ä som i bära. I detta fall kan en förklaring vara att det, sedan 1960- talet ungefär, har funnits en strävan att arbeta bort det e-liknande ä-uttalet.
-- Även om det skulle vara så att lärarna till slut lyckats i sin kamp mot e-uttalet så förklarar det inte ö-uttalets förändring, säger Jan Paul Strid.
Hur ska vi då förklara den, om vi nu inte nöjer oss med tanken att det är Östergötland som utgör exempel och förebild?
Jan Paul Strid har ingen säker uppfattning om det nya ö-uttalets ursprung, men han menar att det finns en del moment att beakta. Han anser att det nya ö-uttalet kom till Östergötland så pass sent som på 1950-talet, och att dess markanta utbredning blivit tydlig först under de senaste decennierna.
Vad som kan sägas med bestämdhet är att detta är ett urbant fenomen, landsbygdens dialekter har inte påverkats i samma utsträckning. Stockholmskan, som i mångt och mycket är mönsterbildande, har dock inte gått före i detta fall.
Om man skall söka en generell förklaring till fenomenen är det just tänkbara mönster man bör leta efter. Man kan fråga sig: Vem har makt att påverka talspråket i ett sådant här avseende? Ett svar när det gäller det breda ä-ljudet i Stockholm kan vara -- dagisfröknar!
Jan Paul Strid talar om 1960-talets barn som den första dagisgenerationen. Under denna period flyttade människor utifrån till storstäderna och kvinnorna började arbeta bland annat på dagis, där deras språkvanor kan ha påverkat barnen de tog hand om.
Ett bredare ä-ljud finns i Mälardalen och är utbrett i Norrland. Det kan ha kommit till Stockholm den vägen.
-- Att inflyttade kvinnor skulle ha fört med sig ett ö-uttal förefaller däremot inte troligt. En dialekt kan mycket väl ha brett ä i alla ställningar, samtidigt som man har ö efter samma fördelning som i standardsvenska eller med ännu mer spetsigt uttal, som tidigare i östgötskan.
Ett bredare ö-ljud finns sedan länge i Mälardalen och det kan ha spelat in i sammanhanget. Men det räcker knappast.
-- Förmodligen hänger vokalförändringarna i stockholmskan ihop och det är inte uteslutet att det finns ett samband med den stockholmska benägenheten att uttala kort ö i till exempel fönster som u, alltså "funster". Det börjar med ä och fortsätter med ö: vokalerna får samma breda uttal som framför r även i andra ställningar. Man kan se det som en förenkling av ett slag som inte är så ovanligt när olika uttalsvanor möts.
Denna teori förklarar inte varför det breda ö-ljudet, som är främmande för Götaland, plötsligt dyker upp i Östergötland. Den här typen av ganska djupt liggande förändringar tar några decennier innan de får ordentligt genomslag. I urbana miljöer i Östergötland var det breda ö-ljudet etablerat redan för 30--40 år sedan. Här måste förklaringen vara en annan -- frågan är bara vilken. Det återstår för framtida forskning att ge oss svaret på varifrån det östgötska ö:et egentligen kommer.
Daniel erlandsson