FÀltarna och Polarna pÄ besök hos RÀddningstjÀnsten. Abbe var intresserad och ville gÀrna bli fotograferad i brandbilen, berÀttar fÀltsekreteraren Lovisa Johansson.
Vilken glad och varm person, en energigivare, en som vill ta ansvar. SÄ tÀnkte bibliotekarien Kerstin Sivebrand nÀr hon mötte Abdirzak Hassan första gÄngen. Abbe skulle börja jobba som timvikarie i möteshuset Agora i SkÀggetorp och kom pÄ introduktion.
â NĂ€r han hade gĂ„tt sa jag till min kollega: Honom vill jag verkligen ha hĂ€r. Han hade inget av den dĂ€r lite stöddiga macho-hĂ„llningen som vissa unga killar i den Ă„ldern har, han hade en mjuk personlighet och var samtidigt stadig, sĂ€ger Kerstin.
Den lördagskvĂ€ll dĂ„ Abbe mördades flimrade noteringar om en skjutning i SkĂ€ggetorp förbi i flödet i Kerstins sociala medier. Hon kĂ€nde sig nedslagen för att grovt vĂ„ld Ă„terigen drabbade omrĂ„det dĂ€r hon jobbar â men hade inte en tanke pĂ„ att det kunde röra nĂ„gon som hon kĂ€nde vĂ€l.
â Jag skĂ€ms lite, för jag mĂ„ste medge att om jag inte hade kĂ€nt honom, dĂ„ hade jag efterĂ„t kunnat tĂ€nka och tro det som mĂ„nga andra trodde. Att nu Ă€r det Ă„terigen kriminella som har gjort upp och skjutit varann, sĂ€ger Kerstin.
Abbe hade ingen kriminell bakgrund och enligt polisens utredning efter mordet var han aldrig inblandad i nÄgonting pÄ fel sida lagen. Det gör honom till den första Linköpingsbo som hamnat emellan i kriminellas konflikter och drabbats av dödligt vÄld.
Varför blev det sÄ?
Lördagen den 15 februari 2020 faller kvÀllsmörkret i lÀtt regn och nÄgra kyliga plusgrader. I mÄnga vardagsrum i Linköping har chipsskÄlar kommit pÄ borden; SVT sÀnder den tredje Mello-deltÀvlingen. Coronaviruset har Ànnu inte fÄtt grepp om samhÀllet och mÄnga Linköpingsbor gör sig redo för en kvÀll ute i nöjeslivet.
Abdirzak Hassan, 20, har varit och handlat mat. Under dagen har han jobbat pÄ biblioteket i Agora och nu Àr han pÄ vÀg frÄn sin lÀgenhet i SkÀggetorp till sin mormor i samma omrÄde. PÄ vÀgen dit har han kontakt med en annan kollega och vÀn, Malin Rashid, sÄ dÀr som de pratar eller sms-ar med varandra sÄ gott som varje dag.
â Han sa att han skulle berĂ€tta för sin mormor att han ville förlova sig. Han sa att han hade bestĂ€mt sig. Han hade trĂ€ffat en tjej och han var jĂ€ttekĂ€r, berĂ€ttar Malin Rashid.
Helgen innan har Abbe jobbat med kommunens fÀltsekreterare i uppdraget som Polare, ungdomar som tjÀnstgör med fÀltarna som förtroendebyggare mellan unga ute och de vuxna. Jobbet som Polare sker pÄ fredags- och lördagskvÀllar men den hÀr kvÀllen Àr Abbe fri.
Abbes mormor Àr dryga 80 Är. Hon och en moster till Abbe, med familj, fanns redan i Sverige dÄ han sjÀlv kom hit frÄn Somalia 2015. Han umgÄs med henne och andra slÀktingar ofta. Det har varit oroligt i slÀkten den senaste tiden. En av Abbes kusiner har missbrukat narkotika och under hösten 2019 Àven sÄlt knark. Den försÀljningen retade upp personer i SkÀggetorp som inte vill ha konkurrens. En eftermiddag i november 2019 blev kusinen attackerad utomhus och skjuten i magen och benet av en dÄ 21-Ärig man. Kusinen skadades livshotande. Han överlevde tack vare snabbt larm frÄn förbipasserande och nÀrheten till Universitetsjukhuset.
Kusinen valde att samverka med polis och Äklagare och pekade ut skytten i polisförhör och tingsrÀtt. I förhör har han förklarat att han ville medverka till att bryta en tystnadskultur dÀr man inte vittnar, dÀr man tiger om kriminellas handlingar. Före rÀttegÄngen, pÄ julafton 2019, söktes kusinens pappa upp av personer som uttalade dödshot mot familjen om kusinen inte tog tillbaka sitt vittnesmÄl. Kusinen erbjöds visst vittnesskydd och lÀmnade Linköping i vÀntan pÄ rÀttegÄngen. Resten av familjen blev kvar.
NÀr Abbe pÄ lördagskvÀllen den 15 februari befinner sig hos sin mormor knackar det pÄ dörren. Abbe gÄr till hallen för att öppna.
Vet skytten i trappuppgĂ„ngen att det Ă€r Abbe bakom dörren? Ăr skytten ute efter kusinen och tror att det Ă€r han? Ăr skytten likgiltig inför vem det Ă€r?
Fem skott avlossas genom dörren innan Abbe hinner öppna, de ekar i trapphuset och ut pÄ gÄrden. Det hörs av mÄnga. Men fÄ förstÄr vad det Àr som sker.
â Det var flera som hörde smĂ€llar men inte förstod vad det var, för det Ă€r inte nĂ„t man förestĂ€ller sig ska hĂ€nda. Att nĂ„gon skjuter, sĂ€ger Anna Bergman, gruppchef för omrĂ„despolisen i Linköping.
Fastigheten dÀr mordet skedde spÀrrades av och polisen arbetade parallellt med att sÀkra spÄr och förhöra vittnen.
Klockan 20.26 rings larmet om skjutningen in till polisen som rycker ut med flera patruller. Kriminaltekniker kallas till platsen, fastigheten spÀrras av och Anna Bergman och kollegorna pÄbörjar dörrknackning och förhör.
â MĂ„nga vi pratade med var chockade och ledsna. Jag vet inte om en del var rĂ€dda att berĂ€tta nĂ„got för oss, men vi fick intrycket att inte mĂ„nga hade sett nĂ„got, sĂ€ger Anna Bergman.
Abdirzak Hassan Àr fram tills nu okÀnd av polisen. MÀnniskor pÄ platsen Àr chockade och har svÄrt att ge information.
â Vi fick börja med att försöka ta reda pĂ„ vem han var, sĂ€ger Anna Bergman.
SÄ vem var han, killen som har ett sÄnt generöst leende och en sÄn prydlig klÀdsel pÄ nÀstan alla bilder dÀr han finns med?
Abbe kom frÄn Somalia till Sverige och Motala och ansökte hos Migrationsverket om uppehÄllstillstÄnd den 29 september 2015. Abbe var dÄ 15 Är. Han kom till Sverige nÀr flyktingvÄgen tog fart och migrationskrisen var pÄ vÀg att bli ett faktum i Europa. De flyende mÀnniskorna kom frÀmst frÄn krigen i Syrien och Afghanistan men Àven frÄn det kollapsade Somalia, klassat som ett av vÀrldens farligaste lÀnder att leva i.
I juli 2017 hade Migrationsverket tröskat sig igenom högarna av ansökningar och nÄtt fram till Abdirzak Hassans Àrende. Han fick sitt uppehÄllstillstÄnd. DÄ hade Abbe redan erövrat en del av svenska sprÄket och börjat skapa sig en plats i samhÀllet.
Hans slÀkt fanns hÀr och att komma hit var en möjlighet för honom till nÄgot annat, nÄgot bÀttre. Han hoppades att hans familj skulle kunna komma hit ocksÄ, men det visade sig vara svÄrt, berÀttar vÀnnen Malin Rashid.
Malin berÀttar att Abbe lÀmnade förÀldrar och smÄsyskon i Somalia. Han saknade dem mycket och hade kontakt med dem mÄnga gÄnger i veckan.
â Hans plan var att bli nĂ„gonting hĂ€r, att tjĂ€na pengar och hjĂ€lpa sin familj, sĂ€ger hon.
Abbe sysselsÀtter sig i sitt nya land. I Motala engagerar han sig i ett fotbollslag för yngre barn och det Àr sÄ som Zakaria Bakal frÄn SkÀggetorp möter honom, vid en fotbollsmatch dÀr Abbes lag möter omrÄdets unga och Zakaria Àr publik. Zakaria har rötter i Somalia, de börjar prata och upptÀcker snart att de delar mer Àn sprÄket: SamhÀllsengagemanget, drivet att leda, upprördheten över hur segregationen ger barn med utlÀndsk bakgrund en sÀmre uppvÀxt och gör samhÀllet onödigt dÄligt för alla.
â Vi började umgĂ„s och pratade, pratade. Jag sĂ„g att han var sĂ„ vĂ€ldigt ambitiös. Han pratade mycket om hur vi skulle göra för att bryta segregationen. Att vi förlorar för mĂ„nga barn som inte lyckas i skolan och sen vĂ€ljer de fel framtid, de vĂ€ljer kriminalitet. Han ville förĂ€ndra det, sĂ€ger Zakaria Bakal.
Abbe under en förestÀllning pÄ Skylten. Bilden Àr tagen av vÀnnen och jobbarkompisen Malin Rashid, som berÀttar att de bÄda försökte fÄ sÄ mÄnga timmar som möjligt pÄ bÄde Skylten och Agora.
NÀr Abbe flyttar frÄn Motala till SkÀggetorp trÀffas de oftare. Zakaria, politiskt förtroendevald i Linköpings kommun, uppskattar diskussionerna med den unge mannen.
â Abbe sa sĂ„ ofta att man kan förĂ€ndra. Han pratade om att leda barn och unga mot förĂ€ndring. Han jobbade som vĂ€rd pĂ„ Skylten och dĂ€r trĂ€ffade han ungdomar och sĂ„ hĂ€r sa han till dem: âNi har alla chanser! Ni kan vĂ€lja vilken utbildning ni vill och det Ă€r gratis! Var Ă€r din vilja? Du kan bli en lĂ€kare som jobbar pĂ„ sjukhuset, du kan bli en lĂ€rare som undervisar barn, eller du kan bli en stjĂ€rna i fotboll! VĂ€lj den vĂ€gen. Om du vĂ€ljer den andra vĂ€gen, dĂ„ kommer det inte att gĂ„ bra för dig.â
NÀr Zakaria Bakal berÀttar det hÀr om Abbe blir hans mjuka röst mer intensiv, och ögonen blir blanka. Han hejdar sig, sÀnker handen som har gestikulerat i berÀttelsen.
â Barnen lyssnade pĂ„ honom. De drogs till honom. Han var en sĂ„ vĂ€rdefull person. SĂ„ vĂ€rdefull, sĂ€ger Zakaria stilla.
Skylten Àr inte Abbes enda jobb. Han engagerar sig först pÄ Orbis, en kommunal verksamhet för ensamkommande ungdomar, och fÄr kontakter som leder honom till RÄd och stöds fÀltverksamhet. NÀr fÀltarna ska rekrytera Polare, ungdomar som jobbar extra tillsammans med fÀltarna, Àr Abbe en av dem som vÀljs ut.
NÀr fÀltsekreterare Lovisa Johansson börjar jobba med Abbe 2018 konstaterar hon att barn flockas runt honom sÄ fort han visar sig. Och han har lÀtt för att ta kontakt med personer han inte kÀnner.
â Jag tycker att det Ă€r hĂ€ftigt att se ungdomarna som jobbar som Polare, hur de tar pĂ„ sig den rollen de fĂ„r nĂ€r de jobbar med oss, vi Ă€r ju representanter för en myndighet. De Ă€r ute i omrĂ„dena bland kompisar och jĂ€mnĂ„riga i den rollen. Jag beundrar dem vĂ€ldigt mycket för det. Och det Ă€r viktigt att ha personer som Abbe i ett omrĂ„de, som kan visa att det finns en bra vĂ€g mot framtiden, sĂ€ger Lovisa.
Abbe pluggar kurser vid Valla folkhögskola för att senare kunna utbilda sig till fritidsledare. Han jobbar med fĂ€ltsekreterarna, pĂ„ Skylten, i kafĂ©et och biblioteket pĂ„ Agora och som kulturvĂ€rd nĂ€r Agora ordnar teaterkvĂ€llar, förelĂ€sningar och barngrupper. Han hjĂ€lper tĂ„lmodigt barnen vid bibliotekets datorer, lĂ€ser med dem och hjĂ€lper lĂ„ntagare. Kerstin Sivebrand och kollegorna börjar snart förlita sig pĂ„ Abbe, det Ă€r han som fixar med teknik som ljud och ljus vid arrangemang. I december 2019 fĂ„r Abbe och Kerstin âDagens Rosâ i Corren av en nöjd biblioteksbesökare som tackar för âfantastiskt bemötande, kunnighet och serviceâ. NĂ€r en bild pĂ„ tidningssidan lĂ€ggs ut pĂ„ Agoras instagramkonto skriver Abbe en kommentar under bilden: âJag blir sĂ„ glad nĂ€r jag fĂ„r höra att folk uppskattar oss!â Han sĂ€tter dit ett rött hjĂ€rta efter kommentaren.
Abbe ger lÀstips pÄ Agoras instagramkonto. I november 2019 tipsar han om Katarina Wennstams Vargen.
Malin Rashid och Abbe, som bÄda Àr timvikarier pÄ Skylten och Agora, försöker alltid fÄ jobba tillsammans och de jobbar sÄ mycket de kan. Abbe sparar pengar. För att ha rÄd med en egen lÀgenhet och slippa dela bostad, och för att kunna hÀlsa pÄ sin familj i Somalia.
â Han tĂ€nkte först Ă„ka dit pĂ„ hösten 2019 men sĂ„ blev det inte sĂ„. DĂ„ sparade han för att kunna Ă„ka pĂ„ vĂ„ren 2020. Men han hann ju inte Ă„ka, sĂ€ger Malin.
Helgen innan Abbe blir skjuten jobbar han med fÀltsekreterarna. I veckan som följer jobbar han med Kerstin och kollegorna i biblioteket pÄ Agora. Kerstin hjÀlper honom att fylla i ett formulÀr pÄ kommunens hemsida om att han vill jobba som vikarie i förskolan och Abbe Àr förvÀntansfull, hoppas pÄ vikariat dÀr ocksÄ. PÄ fredagskvÀllen den 14 februari Àr Zakaria Bakal pÄ vÀg hem frÄn uppdrag i ABF:s lokaler i SkÀggetorps centrum nÀr han trÀffar pÄ Abbe.
â DĂ„ pratade vi igen om vĂ„ra planer pĂ„ förelĂ€sningar för ungdomar om utbildning och framtid. Abbe var engagerad och sa att vi mĂ„ste ha siffror, vi mĂ„ste ta reda pĂ„ hur mĂ„nga som gĂ„r ut grundskolan utan godkĂ€nda betyg. Vi planerade en förelĂ€sning för mĂ„nga, men vi bokade ingenting dĂ„, sĂ€ger Zakaria.
Lördagen den 15 februari gör Abbe ett arbetspass i biblioteket igen men Kerstin har ledigt. Hon har telefonen avstÀngd stor del av helgen för att koppla av. Hon ser i förbigÄende i sociala medier att nÄgon har blivit skjuten i SkÀggetorp pÄ lördagskvÀllen. Men först pÄ söndagseftermiddagen upptÀcker hon att personalen pÄ Agora fÄtt mejl om att den döde Àr Abbe och att chefen försökt ringa henne.
â Jag ringde upp men jag blev chockad, kunde inte prata sammanhĂ€ngande. SĂ„ jag la pĂ„. Lite senare ringde jag nĂ„gra av mina nĂ€ra arbetskamrater och började försöka ta in vad som hĂ€nt, sĂ€ger Kerstin.
Malin Rashid fÄr ocksÄ ett telefonsamtal. En kollega sÀger att hon fÄtt veta frÄn den gemensamma chefen att Abbe Àr skjuten. För Malin Àr scenariot helt otÀnkbart.
â SĂ„ jag svarade bara att ni fattar vĂ€l, det Ă€r ju fel person. Jag sa: âJag tror inte ni förstĂ„r, det Ă€r ju fel, han har inget med nĂ„t sĂ„nt att göra, det Ă€r inte han.â Och sen la jag pĂ„.
Men en vÀn har sett i sitt Facebook-flöde att skjutningen gÀller Abbe. DÄ tappar hon fotfÀstet.
â Vi hade ju haft kontakt den dan. Jag visste precis vad han skulle göra pĂ„ kvĂ€llen. Det kĂ€ndes bara helt omöjligt, sĂ€ger hon.
FÀltsekreteraren Lovisa Johansson tillbringar lördagskvÀllen hemma hos en kollega. De ser i nyhetsflödet att nÄgon blivit skjuten i SkÀggetorp.
â Vi undrade lite om det kunde vara nĂ„gon vi visste vem det var, utifrĂ„n vĂ„ra jobb. Vi hade inte en tanke pĂ„ att det var nĂ„gon vi kĂ€nde, sĂ€ger Lovisa.
PĂ„ söndagen Ă€r hon inloggad pĂ„ fĂ€ltarnas instragramkonto och ser plötsligt hur ungdomar skriver kommentarer under gamla bilder dĂ€r Abbe finns med. Det Ă€r hjĂ€rtan, tĂ„rar, ârest in peaceâ. DĂ„ förstĂ„r hon att nĂ„got hemskt har hĂ€nt. Hon och kollegorna stöttar varandra och pĂ„ mĂ„ndagen samlas de tidigt pĂ„ jobbet. De tĂ€nder ljus. De Ă„ker till mordplatsen och lĂ€gger blommor och stĂ€ller ljus utanför huset. Det finns inga andra blommor eller ljus pĂ„ platsen.
NÀr Zakaria fÄr höra att Abbe Àr död kÀnner han chock. Det Àr sÄ han beskriver det.
â Jag fick hjĂ€rtklappning. Jag kunde inte tro det. En sĂ„n bra kille, som inte alls var inblandad i kriminalitet. Hur skulle man kunna tro det?
Agora hĂ„ller öppet under mĂ„ndagen för alla som vill komma och skriva i den minnesbok som lagts fram, och som behöver fĂ„ prata. Kerstin och kollegorna svarar, men Ă€r mitt uppe i sin egen sorg. ĂndĂ„ kĂ€nns det bĂ€ttre att vara pĂ„ jobbet istĂ€llet för ensam hemma tycker hon.
â Det mest hjĂ€rtskĂ€rande var de smĂ„ barnen, de satt dĂ€r som vanligt vid datorerna och frĂ„gade efter Abbe. Det gick inte att svara dem pĂ„ ett bra sĂ€tt, sĂ€ger Kerstin.
Det hÀr portrÀttet av Abdirzak mÄlades av Sama Mahmoud Nejad, nÀr hon var aktiv pÄ Passagen och ledde barnaktiviteter i Agora.
Zakaria, Malin, Lovisa och Kerstin anvÀnder nÀstan samma ord om Abbe nÀr jag nu talar med dem om honom. Varm, glad, sprallig, omtÀnksam. Ansvarsfull, engagerad, nyfiken. Lovisa pratar fortfarande om Abbe i nutid, som att han Àr hÀr, kvar.
â Det Ă€r ganska roligt med Abbe, ibland Ă€r hans svenska inte helt korrekt men han Ă€r aldrig rĂ€dd för att prata eller stĂ€lla frĂ„gor, sĂ€ger hon.
Malin har sett en viss osÀkerhet kring sprÄket hos vÀnnen. Om Abbe hade fÄtt leva skulle han ha gÄtt pÄ anstÀllningsintervju för vikariat inom Àldreomsorgen veckan efter. Inför den intervjun oroade han sig lite för att hans svenska inte skulle vara tillrÀckligt bra och hon peppade honom, berÀttar hon.
Det Àr mÄnga goda ord som sÀgs, mÄnga goda egenskaper som nÀmns om Abbe. NÀr jag pratar med Kerstin frÄgar jag: Fanns det inga sÀmre sidor i honom?
â NĂ€r nĂ„gon Ă€r död sĂ„ vill man gĂ€rna framhĂ„lla bara det som var bra. Jag vet. Men nej, med honom fanns det faktiskt inget dĂ„ligt. Eller, han kom för sent nĂ„gra gĂ„nger. SĂ„ en viss skĂ€rva av slarv, kanske. Det Ă€r vĂ€l bara det, sĂ€ger Kerstin.
NÄgra veckor in i mars arrangeras en minnesstund för Abbe i Agora. Lokalen blir fullsatt. NÀr Abbes högre chefer i kommunen hÄller tal rinner tÄrar hos flera besökare.
Zakaria, Malin, Lovisa och Kerstin kÀnner idag sorg och ilska. Och de vet att mÄnga andra ocksÄ gör det.
â Jag Ă€r fortfarande fly förbannad. Jag Ă€r sĂ„ arg. Jag Ă€r övertygad om att om det var jag som blev mördad, dĂ„ hade det varit löst nu. Men nu Ă€r mĂ€nniskor rĂ€dda för att prata. Jag Ă€r inte arg pĂ„ folk, jag Ă€r arg pĂ„ att rĂ€ttsvĂ€sendet inte rĂ€cker till för att skydda dem, sĂ€ger Kerstin.
Hon Ă€r ledsen, och ocksĂ„ frustrerad för att mĂ€nniskor som inte kĂ€nde Abbe ska tro att han trots allt var kriminell â att det var dĂ€rför han mördades, en enkel förklaring. Efter mordet drev frustrationen henne att lĂ€gga ut en bild pĂ„ Abbe pĂ„ Facebook och skriva nĂ„gra ord om honom.
â Jag tĂ€nkte att folk fĂ„r inte tro att det hĂ€r Ă€r nĂ„gra kriminella som skjuter pĂ„ varandra. Utan det hĂ€r Ă€r MIN Abbe, en oskyldig person, som nĂ„n jĂ€vel har gĂ„tt och skjutit. Det var min kĂ€nsla, sĂ€ger Kerstin.
Zakaria sÀger att mordet gjort mÄnga i SkÀggetorp arga och rÀdda. Folk Àr fortfarande rÀdda att röra sig utomhus nÀr mörkret fallit; Àrenden gör man i dagsljus.
â MĂ„nga Ă€r vĂ€ldigt arga för att det hĂ€r hĂ€nde en oskyldig person. Och folk Ă€r rĂ€dda och jag hör dem sĂ€ga: âDet finns ingen trygghet hĂ€r. Det hĂ€r hĂ€nde Abdirzak och ingen har blivit tagen för det. Om nĂ„got hĂ€nder mig, vem kommer att göra nĂ„got Ă„t det dĂ„?â
Zakaria Àr besviken. Han hade trott att det var sjÀlvklart för Linköpings kommun att sÀtta upp en minnessten, tavla eller annan symbol för Abbe och det han bidrog med, som den förebild han var. En pÄminnelse som skulle fÄ mÀnniskor att fortsÀtta prata om honom och peppas att jobba för förÀndring.
HÀr utanför möteshuset Agora, pÄ den öppna platsen framför huset, skulle Zakaria Bakal se en minnestavla, staty eller liknande som en positiv pÄminnelse till alla om Abbe. "Man kan inte bara glömma bort", sÀger Zakaria.
Malin Rashid, som mött mÄnga ungdomar i jobbet som fritidsledare och pÄ Skylten och Agora, Àr bekymrad över barnens reaktion efter mordet.
â MĂ„nga reagerade inte. De tycker att det hĂ€r Ă€r normalt, vardag liksom. Att nĂ„gon blir skjuten, sĂ€ger hon.
Malin studerar för att skaffa sig formell fritidsledarutbildning och det fortsÀtter hon med. Men frÄn jobbet pÄ Skylten blev hon tvungen att sÀga upp sig. Hon och Abbe hade nyss skrivit under förlÀngda kontrakt samtidigt och sÄg fram emot jobbet tillsammans.
â Jag tycker Skylten gör sĂ„ mycket bra. Men det gick inte. Det skulle ju vara han och jag som jobbade. Jag klarade det inte, sĂ€ger hon.
Lovisa Johansson har ocksÄ mött ilska och rÀdsla hos mÀnniskor i sitt jobb som fÀltare. Och Àven nÄgot som hon beskriver som besvikelse och uppgivenhet. Abbe i livet var en symbol för mÄnga ungdomar för att man kan kÀmpa och bli nÄgot bra, att man kan vara ambitiös och plugga och fÄ en fin framtid.
â NĂ€r han dog sĂ„ blev nog kĂ€nslan hos mĂ„nga istĂ€llet att det spelar ingen roll vad man Ă€n gör. Som sĂ„ hĂ€r: Abbe valde den dĂ€r bra vĂ€gen, men det gick Ă€ndĂ„ inte bra för honom. Vad Ă€r det för mening dĂ„?