Efter tio år gick solen ner

Men redan sommaren 1990 var nedmonteringen av de 55 villornas solfångare ett faktum. Solen klarade inte av den ekonomiska konkurrensen från Tekniska Verkens billigare fjärrvärme.

- Då behövde solfångarna förnyas. Men när statens ekonomiska stöd drogs tillbaka fanns det inga möjligheter eller något intresse för oss att ta över kostnaderna.

Det berättar Kurt Sjösten på Allmogegatan 78. En av pionjärerna som bor kvar i samma radhus.

Riktlinjerna för den tidens framsynta energiexperiment med miljövänlig teknik och det statligt subventionerade pionjärprojektet drogs upp våren 1975.

Östgötabyggens visionäre vd Göte Törnebäck började bygga solvärmecentralen i Lambohov med stöd av statliga Byggforskningsrådet i september 1978.

Första inflyttningen ägde rum ett år senare. Området var klart i april 1980. Värmen lagrades i en gigantisk bassäng med nära 10 000 kubikmeter vatten som värmdes via rörsystemet från villatakens solfångare.

- Men solhusen blev inte för dyra. Andra energislag blev billigare, konstaterade Göte Törnebäck i Corren april 1988 när projektet tappade kraft efter ekonomiska problem och en rad av barnsjukdomar.

Bland annat gjorde luft i systemet bassängen till en jättelik bakteriehärd. 600 liter gift tog död på alger och bakterier som slammade igen rör och värmeväxlare.

Inledningsvis värmde en oljepanna bassängvattnet till 25 grader för att ge projektet en ljummen start.

- Allt fungerade i stort sett bra och tekniken klarade av att hålla värmen. Men under några kalla vinterperioder fick systemet hjälp av en oljebrännare som värmde vattnet, berättar Kurt Sjösten.

Och nu har taken varit täckta av tegelpannor i 20 års tid.

- Ja, solfångarna lyftes av med helikopter eller lyftkran eftersom det var enda sättet att få bort dem. Det var själva slutfasen även om miljötänkandet fanns kvar hos oss som bodde där, konstaterar Kurt Sjösten.