Det tvÄ veckor lÄnga mötet i GenÚve Àger rum i Nationernas palats, som var högkvarter för Nationernas förbund. Numera har FN sitt nÀst största kontor, efter högkvarteret i New York, i palatset.
Elin Bergner har försökt hitta en plats dÀr hon bÄde kan sitta ostört och vara uppkopplad till nÀtverket pÄ samma gÄng. Det visar sig att det inte Àr helt enkelt. DÄ och dÄ bryts telefonsamtalet. Det Àr trots allt ett par landsgrÀnser och ungefÀr 150 mil mellan Linköping och Nationernas palats i GenÚve.
â Du kanske fĂ„r stĂ„ ut med lite svengelska dĂ„ och dĂ„. Jag Ă€r inte sĂ„ van vid att göra mitt jobb pĂ„ svenska lĂ€ngre, sĂ€ger Elin.
Hon Àr i Schweiz för att vara med pÄ mötet NPT Preparatory Committee. NPT Àr den engelska förkortningen för icke-spridningsavtalet för kÀrnvapen och mötet, som pÄgÄr mellan 22 juli och 2 augusti, Àr en förberedelse inför avtalets nÀsta granskningskonferens.
â Nu förbereder vi för beslut som ska tas vid nĂ€sta granskningskonferens. De konferenserna hĂ„lls var femte Ă„r och nĂ€sta Ă€r i New York 2026.
Elins roll pÄ mötet Àr att representera den Wien-baserade organisationen Open Nuclear Network och berÀtta för stater och internationella organisationer om det forskningsinitiativ som hon jobbar med dÀr. Det Àr ett internationellt initiativ som handlar om desinformation kring kÀrnvapen.
NÄgra dagar före det svajiga telefonsamtalet mellan GenÚve och Linköping höll Elin ett tal pÄ mötet. à hörarna var representanter frÄn de 191 stater som har skrivit pÄ NPT, FN:s organisationer och civilsamhÀllet.
â Idag skulle vi vilja ta upp ett kritiskt och vĂ€xande hot som sĂ€tter den globala sĂ€kerheten i gungning: Spridningen av desinformation pĂ„ det nukleĂ€ra och radiologiska sĂ€kerhetsomrĂ„det, sĂ€ger Elin Bergner pĂ„ akademisk engelska, som inte skvallrar det minsta om hennes östgötska ursprung, i inledningen av sitt tal.
Representanter för bÄde internationella organisationer och utrikesministerier lyssnade nÀr Elin talade under mötet. "Det har varit vÀldigt kul att fÄ direkt Äterkoppling frÄn olika stater och organisationer pÄ rapporter och tal", sÀger hon.
Elin Àr född i SkÀggetorp, men hon spenderade majoriteten av sin uppvÀxt i Vikingstad och centrala Linköping. Högstadiet gick hon pÄ Berzeliusskolan och nÀr hon skulle börja gymnasiet föll valet pÄ internationella linjen pÄ Folkuniversitetets gymnasium.
â Vid nĂ„got tillfĂ€lle sĂ„ spelade vi FN-rollspel och det kan jag sĂ€ga att jag har haft nytta av de senaste dagarna.
NÀr hon tog studenten hade hon inte nÄgon detaljerad plan för framtiden eller ett konkret mÄl, men hon har lÀnge vetat att hon vill jobba med nÄgon typ av fredsarbete. Elin berÀttar att hon Àr uppvÀxt i en arbetarfamilj dÀr hon och hennes bror Adam Àr den första generationen som har universitetsutbildning.
2019, nÀr Elin hade flyttat till Sydkorea för att plugga koreanska, blev hon inbjuden till ett luciafirande av den dÄvarande svenska ambassadören Jakob Hallgren och nÀr Stefan Löfven kom pÄ statsbesök till sydkoreanska nationalförsamlingen fick hon vara med.
â DĂ€r fick jag upp ögonen för Sveriges roll pĂ„ Koreahalvön med vĂ„ra diplomatiska relationer, som vi har haft lĂ€nge, till bĂ„de Seoul och Pyongyang, sĂ€ger hon.
Under pandemin Ă„tervĂ€nde Elin till Sverige och började plugga statsvetenskap, med fokus pĂ„ just Ăstasien, vid Stockholms universitet. DĂ€refter blev det praktik pĂ„ Koreacentret vid Institute for Security and Development Policy i Stockholm.
â Det Ă€r vĂ€ldigt vanligt att man snubblar in pĂ„ kĂ€rnvapenforskning nĂ€r man forskar om Korea. SĂ„ det blev lite pĂ„ den vĂ€gen.
Elin berÀttar att branschen Àr vÀldigt mansdominerad. "PÄ en del av dessa konferenser Àr det fortfarande ovanligt att se kvinnor i traditionellt kvinnliga klÀder och fÀrger. Det har blivit lite av en grej att jag, dÄ och dÄ, klÀr mig i blommigt och rosa nÀr jag talar om Nordkoreas kÀrnvapenprogram. Det Àr bara för att pÄ nÄgot sÀtt normalisera det lite."
För tvÄ Är sedan fick hon sedan chansen att börja jobba för Open Nuclear Network i Wien.
â Vid nĂ„got tillfĂ€lle slungades jag frĂ„n att stĂ€da hotellrum vid fjordarna i Norge ena veckan till att vara med pĂ„ FN-toppmöten veckan dĂ€rpĂ„. SĂ„ snabbt har det gĂ„tt ibland. Jag jobbade komiskt nog halvtid som hotellreceptionist i Norge och halvtid som kĂ€rnvapenforskare. Det mĂ„ste ha varit 2021 eller 2022, precis innan jag gick över till att jobba heltid i Wien inom loppet av en vecka.
Nu bor alltsÄ 31-Äriga Elin i den österrikiska huvudstaden och jobbar med fredsarbete, precis som hon tÀnkte sig nÀr hon tog studenten i Linköping för ett drygt decennium sedan.
â Det kĂ€nns fantastiskt och ganska overkligt. Den hĂ€r vĂ€rlden har liksom kunnat kĂ€nnas vĂ€ldigt lĂ„ngt borta nĂ€r man vĂ€xte upp i Linköping och Vikingstad. Tanken pĂ„ att man skulle stĂ„ hĂ€r en dag kĂ€ndes ganska overklig.
Hon hoppas att hon kan inspirera unga svenskar att ta sig ut och försöka pÄverka omvÀrlden.
â Som sagt kan den hĂ€r vĂ€rlden kĂ€nnas frĂ€mmande, annorlunda och vĂ€ldigt lĂ„ngt borta. Men det gĂ„r att jobba hĂ€r Ă€ven som en helt vanlig person frĂ„n Linköping. Vi behöver fler svenskar i internationella organisationer. Det Ă€r brist pĂ„ det, sĂ€ger Elin Bergner.