Efter veckans kraftiga snöfall har störningarna, i bil- och tågtrafiken, varit många. Under fredagseftermiddagen var olyckan återigen framme – den här gången på Stångådalsbanan söder om Linköping. I en kurva, någonstans mellan Rimforsa och Kisa, krockade ett av Krösatågen med ett nedfallet träd. Lokföraren Mattias Frisk fick problem – och i tåget fanns 17 passagerare.
– Tåget hann inte att bromsa in innan jag körde in i trädet. Det var en riktig smäll men till en början var det inget speciellt som hände. Först när vi hade lämnat Rimforsa la ett av mina system av – och då blev allt mycket mer komplicerat, säger han.
Lokföraren Mattias fick fortsätta resan i "krypfart" och var tvungen att stanna vid varje signaltavla för att, via telefon, få besked om mötande trafik. Ungefär en timma senare stannade tåget vid perrongen i Bjärka-Säby. Här tas beslutet att evakuera tåget – och istället invänta ersättningsbuss.
– Vi bedömde att vi inte kunde fortsätta. Vädret och sikten hade dessutom blivit allt sämre. Snön föll vågrätt utanför, säger Mattias Frisk.
Samtidigt som allt detta utspelade sig var Bjärka-Säby-bon Emanuel Eriksson, 42, på väg till en trettondagsfest hos ett par vänner. Knytkalas och gudstjänst stod på schemat.
– Vi är en liten gemenskap här i Bjärka-Säby som brukade fira gudstjänster på slottet men som nu firar hemma hos varandra. Vi tar varje tillfälle vi kan för att umgås och igår var vi ett 30-tal personer, säger Emanuel Eriksson och fortsätter:
– När vi kom till knytkalaset så såg jag att det stod ett tåg på perrongen – vilket är ovanligt. Efter gudstjänsten stod tåget kvar och det var då jag bestämde mig för att hjälpa till.
Med mat i överflöd valde Emanuel att packa ihop sitt och sambon Ingrid Erikssons bidrag till knytkalaset och bege sig ut till perrongen. Ett 30-tal pizzabullar och lika många chokladmuffins och vaniljbågar överlämnades till lokföraren Mattias Frisk.
– Han sa att det var ett bidrag från byborna. För mig var det ett hjältedåd. Vi hade säkert stått där en timma och många av passagerarna var hungriga. Jag blir så otroligt glad över att det här hände – det är ju sånt man bara hör om och aldrig får uppleva, säger Mattias Frisk.
– Bjärka-Säby verkar vara ett underbart samhälle som för alltid kommer att finnas i mitt hjärta. När det blir sommar ska jag besöka byn på riktigt, fortsätter han.
Maten delades ut till passagerarna i tåget. Emanuel Eriksson själv ser det inte som något "hjältedåd".
– Vi tog av överflödet som fanns på vårt knytkalas och gav till de behövande – det borde alla göra. Det är roligt att se varje tillfälle när någon är i nöd som en möjlighet att hjälpa till. Tänk om världen såg ut så istället för tvärtom, säger han.
– Jag ser det som enkel och hederlig medmänsklighet, fortsätter han.
Passagerarna tog sig sedermera till Linköping, med hjälp av ersättningsbuss, och Mattias Frisk själv fick ringa efter en taxi. Strax efter midnatt var han tillbaka i Kalmar, med ett tåg från Linköping, och en lång arbetsdag var till ända.
– Då var allt i Kalmar stängt, det fanns inte någon mat någonstans, och jag var hungrig – men så kom jag på att jag hade några pizzabullar kvar i väskan. Bjärka-Säby-borna räddade även min dag, säger Mattias Frisk.