I Filbyter bridges lokal på Danmarksgatan är det tyst. Rader av lysrör sprider sitt sken över ett tjugotal bord klädda i grön filt där bridgespelarna sitter, fyra och fyra.
De koncentrerade ansiktena är lite rynkiga och många frisyrer drar åt det vitgråa. En person sticker ut med sitt turkosa linne och solbrända axlar. Emma Sjöberg, 22, är här en gång i veckan - för att få träning.
- Det är väldigt hög klass på Linköpingsklubben. Här finns många duktiga spelare. Jag får riktigt bra motstånd här, säger hon.
Linköpingsbon Emma kom nyligen hem från Lillehammer med ett silver i Nordiska mästerskapen i bridge. Nästa vecka bär det av till Italien där Junior-EM går av stapeln. Då blir det spel en vecka i streck, över åtta timmar om dagen.
Bridgespelandet gör att hon får se världen. Förra året var hon i Thailand, San Francisco, på Hawaii och i Eilat i Israel. Hela mars i år reste hon runt på olika tävlingar.
- Tyvärr hinner jag inte se så mycket av städerna. Den mesta tiden går åt till att spela. Man ser hotellet och lite av staden. På Hawaii hade vi bara en dag ledigt på två veckor.
Emma låter som en proffsspelare i vilken sport som helst när hon pratar om sin bridge. På tävlingarna får hon allt betalt av sponsorer.
Hon har tagit uppehåll från studierna i medicinsk biologi för att kunna resa jorden runt och tävla.
Bridge beskriver hon som en lång rad av problem som ska lösas.
- Jag tycker om att försöka hitta olika lösningar. Dessutom handlar det mycket om psykologi, att kunna bluffa och "gambla" lite.
Är bridge världens svåraste kortspel?
- Det kan det säkert vara. Bridge går aldrig riktigt att bemästra. Även den allra bästa kan inte vinna hela tiden. Det finns så många olika problem att man aldrig kan bli fullärd.
En bridgespelare behöver bra minne, menar Emma. Samtidigt behöver en bra spelare inte vara särskilt duktig på matte.
- Nej, det räcker att kunna räkna till tretton. Däremot ska du vara bra på att lösa problem. Det kan vara vardagsproblem som att något är trasigt och du ska ta reda på hur det ska lagas.
När folk får höra att Emmas största intresse är att spela bridge brukar de säga: "Men det spelar ju min mormor!".
Emma skrattar bara åt det. Hon menar att det inte alls är samma slags bridge. En tävling är annorlunda att spela än att göra det för nöjes skull.
Varför spelar hon då inte poker i stället? Det är en vanlig fråga hon får. I poker kan den som är riktigt duktig tjäna stora pengar.
Nej, som guldregnet över pokern är det inte i bridge. Men en del försörjer sig faktiskt på det. Flera svenskar är proffs utomlands. Enkelt uttryckt tjänar de pengar på att rika personer betalar för att få spela i samma lag som proffsen, berättar Emma.
- Men jag skulle inte vilja spela bridge på heltid. Livet innehåller andra saker också. I framtiden skulle jag hellre göra något där jag gör mer nytta.
- Bridge är roligt för mig men jag vill hjälpa andra människor, kanske som läkare eller sjukgymnast.