Drygt 3 000 östgötska gymnasieelever mellan 15 och 17 år har deltagit i studien. Ungdomarna har dels svarat på en allmän fråga om de avsiktligt skadat sig själv utan att vilja dö, men sedan också fått fylla i en checklista med detaljfrågor.
På den allmänna frågan svarade 17 procent ja, men när eleverna sedan fick pricka för om de till exempel bitit sig själva, suddat på sitt skinn eller skurit sig, svarade 35 procent att de någon gång under det senaste året avsiktligt haft någon av de tio beskrivna självskadebeteendena.
Så långt stämmer Maria Zetterqvists resultat i sin avhandling med andra studier som gjorts i samma ämne. Hon är barnpsykolog och doktorand i barn- och ungdomspsykiatri vid Linköpings universitet. Men hon har inte stannat vid bara en kartläggning om hur vanliga självskadebeteenden är. Hon har frågat ungdomarna hur ofta de skadat sig själva och vilka tankar och känslor som drivit dem till det. Hon har också frågat vad de får ut av att skada sig själva.
Självskadebeteende utan självmordsbenägenhet, icke-suicidal självskada, är ännu inte en officiell diagnos för psykisk störning. Det finns förslag på kriterier som Maria Zetterqvist använt sig av och med hjälp av dem har hon kunnat visa att 6,7 procent av de tillfrågade ungdomarna uppfyller dem.
Kriterierna är att en person skadat sig själv minst fem gånger under ett år och att beteendet orsakats av jobbiga eller svåra känslor eller tankar. Till sist ska självskadebeteendet också leda till något, alltså fylla en funktion som till exempel lindra ångest. Hon har också visat att självskadebeteende har en stark koppling till svåra livshändelser. Det är dessa kopplingar som gör Maria Zetterqvists studie unik.
Hon hoppas att hennes studie ska bidra till ett underlag för en officiell diagnos . Men framför allt hoppas hon att vuxna i ungdomarnas omgivning, som personal i sjukvården, barnpsykiatrin och skolhälsovården, ska ta till sig de verktyg som finns för att bedöma vilka som behöver hjälp.
– Med hjälp av de enkäter och frågor jag använt i studien kan man också förstå vad som ligger bakom ett självskadebeteende och utifrån det ha en ingång till hur man kan hjälpa, säger hon.