Engelska arborister hamlar Hallstads ängars lindar

Deras arbete ingår i en räddningsaktion för att komma till rätta med misstag som gjordes på 1970-talet då lindarna i en del av naturreservatet beskars hårt, men sedan lämnades vind för våg så att de nu är förvuxna och har skador.

– Vi anlitar engelska arborister eftersom de har större erfarenhet av beskärning än vad vi har i Sverige och vet bäst hur man gör för att träd ska överleva så länge som möjligt, säger Magnus Melander, som är länsstyrelsens förvaltare av naturreservatet.

De engelska arboristerna arbetar för den brittiska trädbiologen Vikki Bengtsson, som verkar i Sverige sedan många år via det västgötska konsultföretaget Pro Natura. Första gången hon tog sig an lindarna i Hallstads ängar var för sex år sedan. När hon och hennes arborister nu återkommer en tredje gång görs även en filminspelning om hamlingen. Det är ett EU-projekt som ska resultera i ett utbildningsmaterial om trädbeskärning som en metod att få träd att åldras på bästa sätt.

Arboristerna klänger högst upp i de förvuxna lindarna i Hallstads ängar och tar ned cirka 25 procent av deras trädkronor.

– Det gäller att efterlikna naturen och vad som händer när vindar sliter i grenverket, inte bara ta bort grenar med vackra, rena snitt. Syftet är att flytta ned tillväxten längre ned på trädet så att stammen orkar bära upp trädkronan, säger Reg Harris, en av arboristerna.

Hallstads ängar är unikt på svenskt fastland med sina cirka hundra hamlade lindar. Hamlingen var förr ett sätt att skaffa vinterfoder till tamboskapen. Idag är hamlingen av lindarna i Hallstads ängar en kulturgärning och ett sätt att bevara lindarna så länge som möjligt, bland annat till gagn för de insekter och lavar som lever på dem.

– Den hårda beskärningen när naturreservatet var nytt och att man sedan lät lindarna förväxa sig har skadat dem och medfört att de ruttnat och blivit ihåliga. Nu gör vi med de engelska arboristernas hjälp en mycket försiktigare hamling, som utförs stegvis med några års mellanrum för att komma fram till en hållbar nivå. Samtidigt skaffar vi oss mer kunskap, eftersom vi inte vet vad som egentligen är optimalt för lindarna, säger Magnus Melander.

Om ett par år är det dags igen.