I maj hade totalt 54 anmälningar om förtal nått justitiekansler Mari Heidenborgs skrivbord på Riddarholmen i Stockholm. Det är ovanligt många för en enskild sajt i jämförelse med någon enstaka anmälan som en dagstidning får per år. Dumpen har grundlagsskydd genom utgivningsbevis, men sällar sig inte till det pressetiska systemet som finns, förklarar Mari Heidenborg.
Som statens högsta juridiska ombud är det hon som tar ställning till om åtal ska väckas – men inte utifrån om Dumpen gjort sig skyldiga till förtal eller inte, utan sett till om det finns något principiellt att lyfta där staten behöver gå in gällande tryck- och yttrandefrihetsbrott.
Hittills har det inte varit aktuellt i något fall.
– Det är oerhört sällsynt att kliva in i det grundlagsskyddade området, i JK:s historia har det bara hänt 3-4 gånger de senaste 30 åren. Den bedömningen jag har gjort är om det, som det står i lagen, är påkallat för det allmänna att gå in och det har jag inte sett att det är, säger Mari Heidenborg.
Det som då återstår för någon som vill få Dumpen prövade för förtal, får därför själv driva ett enskilt mål. Det är en process som kan bli avskräckande kostsamt och hittills är det ingen som har velat testa att gå den vägen.
– Det är viktigt att komma ihåg att Dumpen inte är oåtkomliga på nåt vis, det finns en ansvarig utgivare att rikta ett enskilt mål mot. Ibland förs det fram att det är kostsamt att driva en sån sak, men det finns särskilda bestämmelser som kan lindra, som säger att man inte behöver betala motpartens rättegångskostnader.
Och vad säger du om sakfrågan gällande förtal?
– Generellt är de uppgifter som förekommer på Dumpen av sån art att det skulle kunna vara förtal, men för det krävs att det också inte skulle vara försvarligt att lämna uppgiften – och vidare att de inte varit sanna. Det är en prövning i flera led.
Ser du nån fara med Dumpens arbetssätt när det kommer till liknande publiceringar i framtiden?
– Det är svårt att säga då vi har en väldigt vidsträckt yttrandefrihet i Sverige som vi ska vara väldigt rädda om. Man ska vara försiktig med att göra för mycket ingrepp i den, men man ska heller inte sticka under stol med att möjligheter med internet gör att man väldigt lätt kan publicera olika saker och nå ut till en väldigt stor krets. Jag kan naturligtvis se problem genom att enskilda kan råka illa ut – men just den avvägningen är lagstiftarens uppgift.
Texten är en del av två större publiceringar som finns att ta del av på Corren.se