Eva Sträng visar de många raktioner som hennes inlägg på sociala medier om stöd till Vist skola har fått.
– Jag blev totalt chockad när jag läste om våldsamheter och kränkningar på Vist skola. Sedan blev jag rädd över det faktum att elever utsätter andra elever och skolpersonal för farliga och förnedrande handlingar. Till slut blev jag arg över att det hela har pågått så länge. Vi vuxna i Sturefors vill engagera oss, men vi får nej från skolan. Jag är besviken, säger Eva Sträng.
Hon är pensionär och bor knappt en kilometer från skolan. Hon har under sin långa karriär jobbat bland annat med autistiska barn. Det sitter i ryggmärgen att engagera sig.
Hennes tre barn gick på skolan och nu gör hennes barnbarn också det. Från sina barns skolgång har hon fina minnen av en välfungerande skola, trots att allt inte var perfekt.
Många Stureforsbor har kontaktat henne efter ett inlägg som hon skrev i en Stureforsgrupp på Facebook när skolans problem granskades i Corren.
Inlägget, som gick ut på att mor- och farföräldrar som hon själv skulle kunna hjälpa till på rasterna, väckte engagemang i samhället – många hörde av sig och ville vara med.
– Det är på rasterna ute på skolgården som flera av de många incidenterna har inträffat – det är svårt att ha överblick på hela ytan när det är många barn och få personal. Vi skulle kunna vara stöd för både bråkande barn som behöver särskilt stöd och extra uppmärksamhet samt för barn som är rädda för att råka illa ut, säger Eva Sträng som fortfarande hoppas att sista ordet inte är sagt.
"Vi skulle kunna vara stöd för både bråkande barn som behöver särskilt stöd och extra uppmärksamhet samt för barn som är rädda för att råka illa ut", säger Eva Sträng.
Till en början uppfattade Eva det som att skolans rektor Anna-Karin Sävenstrand var positivt inställd till hennes initiativ. Rektorn uttalade sig positivt om det till P4 Östergötland som var först med att berätta om initiativet.
Sedan kom kallduschen. Enligt Eva ställde rektorn in ett bokat möte då de skulle diskutera pensionärernas insats. Och efter ett tag skickade skolan ett mejl till alla vårdnadshavare med information att skolan inte kan ta frivilliga som rastvärdar. Detta på grund av att någon måste ha arbetsgivaransvar för rastvärdar och deras försäkring. Dessutom ställs flera krav på skolpersonal: befogenhet att ingripa och ansvara för tryggheten, anmälningsplikt och tystnadsplikt.
Många föräldrar har reagerat starkt på mejlet. På skolan pågår ett arbete där skolledningen tar itu med de problem som Corren skrev om. Och just därför förväntar sig föräldrarna att skolan ska ta all hjälp för att kunna klara av det.
– De frivilliga vill inte ta över skolpersonalens jobb utan vara stödpersoner som ser vad som händer på skolgården. Vad hjälper det att personalen har befogenhet att ingripa när de är för få och inte kan se alla barn. Därför kan ett barn bli misshandlat utan att någon sett eller hunnit att förhindra det, vilket har hänt flera gånger, säger föräldern Robert Toss.
Sara Le Normand, en annan förälder, håller med.
– Det är fortfarande en hel del stök på skolgården. En stökig rast, eller en otrygg skolgård skapar oro och tar tid och energi även från den viktiga undervisningstiden. Flera vuxna på rasterna gör skillnad. Det är ett bra initiativ från Eva Sträng, säger Sara Le Normand.
Eva Sträng bor nära Vist skola i Sturefors. Under sitt långa arbetsliv har hon bland annat jobbat som dagmamma och med autistiska barn. Hon vill gärna bidra till en tryggare miljö på skolgården och vara en så kallad "rastis".
I Sverige finns det många kommuner som har en "rastisverksamhet", likt den Eva Sträng föreslog. Nybro kommun utanför Kalmar är en av dem. Daniel Hjertqvist är grundskoleskolchef i Nybro kommun där pensionärer fungerar som rastvärdar sedan höstterminen 2023. Inget av det som Vist skola har angett som ett hinder har, enligt Daniel Hjertqvist, varit svårt att lösa.
– Rastisarna behöver underteckna ett sekretessavtal och de informeras om varför och vad det innebär. De behöver även lämna ett utdrag ur belastningsregistret. Vi har inte pratat specifikt om anmälningsplikten men praktiskt kan det fungerar som så att om en rastis upplever oro för ett barn kontaktar den en personal på skolan som kan agera, om nödvändigt, säger Daniel Hjertqvist.
Rastisverksamheten i Nybro kommun samordnas via PRO som också har arbetsgivaransvar för rastisarna och som står för försäkring.
– Vi har en mycket engagerad samordnare på PRO och det fungerar jättebra. Alla rektorer tillåter rastisar på alla skolor – så det är fritt vilken skola eller skolor man önskar vara på. Rastisarna kompletterar det så viktiga relationsskapandet mellan vuxna och elever genom mötet mellan den yngre och den äldre generationen, säger Daniel Hjertqvist.
Enligt Eva Sträng finns det flera föreningar i Linköping som har erbjudit sig att vara en sådan organisation som ska stå bakom pensionärerna och ha ansvar för deras utbildning och försäkringar.
Anna-Karin Sävenstrand, rektor, och Lina Rahm, områdeschef, vid ett tidigare möte med Corren när de berättade hur skolan skulle ta itu med sina problem.
I ett mejl har vi bett rektor Anna-Karin Sävenstrand och områdeschef Lina Rahm att kommentera rastis-initiativet, men de avböjer. "Vi avser att inte svara denna gång men tackar för möjligheten", skriver Lina Rahm.
Linköpings kommun har ingen policy som gäller frivilligas hjälpinsatser i kommunala skolor. Det är skolornas rektorer som avgör och bedömer från fall till fall.