För fem år sedan fanns det 190 besiktningsstationer i Sverige. Alla tillhörde AB Svensk Bilprovning, mer känt under det varumärkesskyddade namnet Bilprovningen. Staten var majoritetsägare, men bilförsäkringsbolagen, åkerinäringen, taxiförbundet, bussbranschen och olika motororganisationer ägde tillsammans nästan hälften.
På sommaren 2010 släpptes marknaden fri efter ett riksdagsbeslut. I början var intresset för att starta nya besiktningsföretag svalt och för att öka konkurrensen beslutade regeringen att splittra Svensk Bilprovning i tre delar: Opus, Besikta och Svensk Bilprovning som nu blev helstatligt. De tre dominerar fortfarande med över 85 procent av antalet besiktningar, men det finns ytterligare sju företag på marknaden.
Antalet besiktningsstationer i Sverige har fördubblats efter avregleringen, till 380, och antalet besiktningstekniker har stigit från 1 300 till 1 900.
Före avregleringen framfördes farhågor att det skulle bli som i Finland. Där steg priserna snabbt med över 200 procent till närmare 900 kronor när prissättningen blev fri.
Så illa har det inte blivit, även om priserna stigit en del. På monopoltiden kostade en bilbesiktning 300 kronor, nu är snittpriset 365 kronor (Transportstyrelsen, juni 2014).
Andra farhågor om att priserna skulle bli högre i glesbygden och att stationer skulle läggas ner där, har inte heller besannats. Tvärtom är besiktningen billigare i glesbygdskommunerna.
Men det finns andra problem. Det skickas inte längre ut någon obligatorisk kallelse, så det gäller att själv hålla reda på när bilen ska besiktas. Det här missar många. Särskilt vanligt är det att de som köper en ny bil glömmer att den ska besiktas när den är tre år gammal. När besiktningstiden gått ut har bilen automatiskt körförbud.
Det är vanligt, men inte säkert, att man får ett erbjudande om en besiktningstid från ett eller flera besiktningsföretag. Många väljer då att betala in i förväg – det brukar vara några tior billigare – men missar att kolla vilken station man ska åka till.
Björn Jonzon, besiktningstekniker på Opus i Torvinge, märker detta dagligen.
– Det är säkert tio kunder om dagen som kommer hit och upptäcker att de har bokat någon annanstans. Många får panik och kör alldeles för fort för att hinna till rätt ställe. Andra blir arga på oss, men det är ju inte vårt fel, säger Björn.
Att Bilprovningen, som nu ligger i Möjetorp, förr låg i de Torvingelokaler som i dag tillhör Opus, bidrar till Linköpingsbornas förvirring. Webbadresserna är dessutom nästan identiska, bilprovningen.se respektive bilprovning.se. Även kunder som bokat tid hos Besikta, Carspect, Dekra och Clear-Car hamnar ibland hos Björn Jonzon och hans kolleger i Torvinge.
– Vi försöker hjälpa dem som åkt fel och besikta deras bil när de ändå är här. Men tyvärr måste de ju betala på det andra stället också, så jag vill verkligen uppmana alla att kontrollera adressen innan de åker, säger Björn.
En misstanke som framförts i debatten är att konkurrensen kan leda till att besiktningsföretag släpper igenom dåliga bilar för att på det viset locka kunder. Men det är helt omöjligt, enligt Björn Jonzon.
– Alla besiktningstekniker är kopplade till ett kontrollsystem. Den som hittar för få – eller för många – fel jämfört med vad som är statistiskt normalt kan bli avstängd. Då måste man gå en utbildning och certifieras på nytt.
– Transportstyrelsen och Swedac kontrollerar oss dessutom fortlöpande på plats. Det är få branscher som är så kontrollerade som vår, säger Björn Jonzon.
Björn Jonzon har varit besiktningstekniker sedan 1983. Han hade gärna sett att monopolet fått vara kvar.
– Det fanns många fördelar. Om det till exempel gått av en viss dragstång i en lastbil någonstans så gick det ut information till samtliga besiktningsmän direkt, så man kunde titta extra noga på den detaljen. Och vi kunde samla statistik över alla bilmodellers svaga punkter, det var bra för konsumenterna.
– De sista åren hade vi anställningsstopp för att inte stå med överkapacitet när marknaden släpptes fri. Därför var det en del köproblem just då. Men hade vi fått anställa normalt och fortsätta bygga ut hade det ordnat sig.
En sak är mycket bättre än 1983 då Björn Jonzon började, och det är bilarna.
– Det är fortfarande 30 procent av bilarna som underkänns, nu som då. Men felen har ändrat karaktär. Förr fick vi in genomrostade bilar som höll på att falla ihop, nu handlar det mer om ABS-lampor som lyser och sådant. Bilarna har blivit mycket mer hållfasta och säkra.