Häromdagen skrev Corren om en händelse där en äldre man attackerades av en granne i deras gemensamma demensboende.
Problemet med aggressivitet och demens är väl känt. I dag drabbas dessutom allt fler av den här typen av demens. Helt enkelt därför att vi lever allt längre.
I dag finns tolv platser i Linköping för människor med de här problemen. Sex platser finns på Landeryds vårdbostäder, en enhet som funnits i många år. Ytterligare ett boende med sex platser öppnade på Åleryd tidigt i våras.
– Det var för att vi såg behovet som den här resursenheten inrättades och nu utvärderar vi hur stort det behovet är, säger kommunens samordnare av äldreomsorg, Elisbeth Viman.
Hon är öppen för att det kan komma att behövas fler specialenheter men säger att frågan är komplicerad. Kvarboendeprincipen gäller i komunen och det innebär att ingen kan tvingas flytta från sitt boende. Men även utan en sådan regel skulle det inte vara lätt, enligt Elisabeth Viman.
– Det handlar inte bara om att "sortera ut" personer med viss problematik och sätta dem på samma ställe. Vad gör man när störningen försvinner? Vilket ofta händer när personen blir sämre och inte längre orkar vara så utåtagerande, säger hon.
Just den här gruppen mår inte heller bra av att flytta runt, tillägger hon.
– Sedan finns det förstås gränser för hur mycket en enskild med ångest och aggressivitet får påverka en hel avdelning och andra boende.
Om eller när en boende flyttar handlar det ofta om att anhöriga ser att personen får en bättre vård på en specialavdelning, enligt Elisabeth Viman.
Tolv platser på 150 000 invånare verkar inte särskilt imponerande. Men enligt geriatrikprofessor Jan Marcusson på US finns det större kommuner än Linköping som inte har en enda plats.
– Varje kommun som har demenssjuka kommer förr eller senare att få dementa som aggressiva eller gravt beteendestörda, säger han.
Jan Marcusson säger att aggressivitet på äldreboenden ofta handlar om att den är kopplad till den situation som personen befinner sig i. Man vistas nära varandra, det finns kanske bara liten eller ingen struktur eller framåtriktning av dagen. Han tycker inte att gravt hjärnskadade personer får den totala tryggheten i vardagen som de skulle behöva. Det skulle kräva betydligt större vårdinsatser, konstaterar han.
– Jag kan inte säga att omsorgen eller vården är dålig. Vi har de resurser vi har i relation till skola och annan välfärd. Den räcker till grundläggande saker som bostad, mat och viss stimulans.
Han tycker ändå att Linköping – utifrån ett sjukvårdsperspektiv – har bra tankar och struktur när det gäller personer med demenssjukdom. Han har varit med om betydligt värre.
Om omsorgsnämndens utredning visar att det finns behov av fler specialenheter ser inte äldrenämndens ordförande Jan Willy Andersson (KD) något hinder för att sådana ska öppnas.