Gruppen startades för sex år sedan av Astrid Selmi, som numera bor i Italien. Hon ville hålla kontakt med sina gamla Linköpingsvänner och räknade med att gruppen skulle kunna växa till max 100 personer. I skrivande stund är medlemsantalet 10 862.
– Vi skulle kunna vara ytterligare några tusen om vi släppte in alla. Men vi godkänner bara personliga ansökningar. Det händer att någon lägger till alla sina Facebookvänner, men sådana massansökningar tar vi bort, berättar Torbjörn Johansson, en av gruppens administratörer.
Bakom succén ligger mixen av innehåll, tror Torbjörn. Mycket handlar om att med hjälp av bilder lyfta fram Linköpings lokalhistoria, men även mer allmänna nostalgiinlägg släpps igenom.
– Ämnena måste inte vara Linköpingsspecifika. Vi drack Cuba Cola, såg på tv och lyssnade på Alice Babs i Linköping också. Om någon saknar sin Raketost kan de diskutera det. Folk måste få umgås i gruppen och ha det trevligt, säger Torbjörn.
En annan viktig del i mixen handlar om att föra människor samman. Många har återfått kontakten med sina ungdomsvänner tack vare gruppen och kärlekspar har återförenats. Gamla Linköpingsbor som flyttat tillbaka till staden kan snabbt skapa sig ett nygammalt kontaktnät.
En klar majoritet av gruppens medlemmar är över 50. Många är 90 plus och den äldsta närmar sig 100.
– För många som har svårt att komma ut ur sin lägenhet, eller blir liggande på sjukhus, har gruppen blivit en räddningsplanka. Här kan de umgås med sina vänner. Om vi lade ner gruppen skulle vi ställa till med ett väldigt problem för många människor, konstaterar Torbjörn.
Enligt Torbjörn är det en närmast unikt aktiv Facebookgrupp.
– Under de två senaste månaderna har 9 000 av medlemmarna varit inne och gillat, kommenterat eller delat ett inlägg. Dessutom har vi liveträffar på caféer och pubar. 34 sådana träffar har vi ordnat nu och en del gamla Linköpingsbor har till och med rest hit från andra länder för att vara med på mötena.
Samtalstonen är en viktig ingrediens i framgången. I "Minnen från Linköping på 50–80-talet" är negativa kommentarer om andra människor – döda eller levande – helt bannlysta.
– Jag ser på gruppen som Astrids vardagsrum. Där pratar man inte strunt om andra människor. Alla ska beskrivas ur en positiv vinkel, eller så pratar vi inte om det alls, säger Torbjörn.
Torbjörn lägger ner en hel del arbete på att se till att den goda samtalstonen hålls. Ibland via en offentlig tillrättavisning i gruppen, men hellre och oftare i det fördolda.
– Det händer då och då att jag ringer upp eller stämmer möte på ett café för att diskutera sådana saker direkt. Att vi utesluter någon ur gruppen är däremot väldigt ovanligt. Det har bara hänt några gånger och då har det till exempel handlat om rasism, berättar han.
Om man ställer samman en topp-5-lista över de ämnen som diskuteras helst och oftast i gruppen skulle den enligt Torbjörn kunna se ut så här:
1) Tinnis. "Väcker mer minnen än något annat hos Linköpingsborna".
2) Majkarnevalen. "Så mycket är förknippat med den. Då tog man fram cykeln, då fick man ha sin nya vårklänning".
3) Folkets park. "De trådarna kan dock lätt förvandlas till en klagomur. Många saknar parken".
4) Torghandel. "Det finns ju inte på samma sätt som förr. Vi är en glad grupp, men lite bittra ibland över saker som försvunnit".
5) Tandläkare. "Ett ämne som engagerar väldigt. Många minns sin barndoms tandläkarbesök".
Ibland blir det rena detektivarbetet i gruppen, till exempel när någon lägger ut en bild utan att veta när den är tagen. På vilken sida kör bilarna? Vilka bilmodeller? Finns det rödljus? Hur ser trafikmärkena ut? Fasader och butiker? Kläder?
– Det kan pågå i veckor. Till slut kan det dyka upp någon som känner igen sin gamla moster på bilden.
Torbjörn Johansson tillhör med sina 49 år de yngre i gruppen. Han har ett stort intresse för lokalhistoria och bra koll på stadens bildarkiv och andra kunskapskällor.
– Vi har gått igenom mycket av det som finns i arkiven. Det jag önskar mig mest nu är bilder från Linköpingsbornas privata fotoalbum. Bandymatcher de varit på, dansträffar, Hushållningssällskapets möten – sådana saker.
En annan önskan som Torbjörn och hans medadministratör Lotta Kelly har är att gruppens grundare Astrid Selmi väljs in i Linköpings Wall of fame.
– Ingen har gjort så mycket för att Linköpings lokalhistoria ska lyftas fram och ingen har skapat så många möten mellan Linköpingsbor, oavsett avstånd.