Inbrottstjuvarna fullkomligt vände upp och ner på familjens hem i lördags. Trots att de blev påkomna på bar gärning lyckades de få med sig många värdesaker.
Lördagseftermiddagen hos familjen Shah Mohammadi ägnades åt förberedelser. Dagen därpå skulle paret fira det persiska nyåret. Efter flera timmar på stan kom de hem till kedjehuset i Berga strax efter klockan 19, bärandes på matkassar och pizzakartonger.
Men begynnande feststämning ersattes snart av chock, rädsla och ilska.
I köket möttes Siamak en svartklädd, maskerad man.
– Vi fick ögonkontakt. Han höjde en kofot som han hade i händerna och sa att han skulle döda mig om jag kom närmare.
Samtidigt kom två andra män ut ur parets sovrum med famnen full av saker. Siamaks och hans fru Malihes ägodelar. Malihe fick panik och sprang ut genom ytterdörren för att hämta hjälp.
– Jag var rädd att de skulle slå ihjäl min man.
Inbrottstjuvarna flydde ut på baksidan via den uppbrutna balkongdörren. Siamak sprang efter men när dödshot återigen riktades mot honom valde han att backa.
– Jag ser mannens ögon framför mig fortfarande.
På måndagen är det endast märkena vid balkongdörren som vittnar om helgens händelser. Siamak och Malihe har hunnit städa upp förödelsen som de tre inbrottstjuvarna orsakade.
– De vände upp och ned på nästan varenda rum, säger Malihe.
En film från lördagskvällen visar kläder, påsar och husgeråd som är utslängda på golven. Lådor är utdragna i alla rum. Det är nästan svårt att förstå att filmen föreställer samma rum som nu är nyputsade och blanka.
– De fick med sig mycket. Smycken, datorer, surfplattor, glasögon och parfym. I vår sons rum stod presenter som han fick när han kom in på universitetet, men allt är borta nu.
"Jag var rädd att de skulle slå ihjäl min man", säger Malihe och visar bilder på förödelsen efter inbrottet.
Spåren från inbrottet finns inte kvar i familjens hem, men känslorna går inte att städa bort. Siamak och Malihe har svårt att fokusera och tänka på annat än inbrottet. De förstår att händelseförloppet bara varade i 30–40 sekunder men bilderna från kvällen spelas upp om och om igen för deras inre. Just nu sover de med varsin kniv på sina respektive nattygsbord.
– Min stolthet som man krossades mitt framför min fru. Jag kunde varken skydda min familj eller min egendom, säger Siamak.
Malihe pekar på märkena på altandörren där inbrottstjuvarna tog sig in.
Mitt i chocken har de fått stöttning från grannarna på gatan. På måndagen när Corren är på plats samlas ett tiotal personer i parets kök. Alla har, precis som Siamak och Malihe, trädgården ut mot Ålerydsvägen. De är upprörda över samma sak: kommunens beslut att ta ned buskaget mellan deras tomter och vägen. I somras anlade nämligen kommunen en cykelväg längs Ålerydsvägen och tog då ner alla buskar som stod på kommunens mark. Grannarnas tidigare insynsskyddade tomter känns nu blottlagda.
– Förbipasserande har full insyn. Vid flera tillfällen har jag sett personer som “rekat” för att, som det känns, se om vi är hemma, säger Iréne Holmdahl, som bor lite längre ned på gatan.
Förut hade de boende på Sporrsmedsgatan ett stort buskage mellan trädgårdarna och vägen. Men i somras togs det ner av kommunen. I helgen hade familjen Shah Mohammadi inbrott.
Flera av grannarna har varit i kontakt med kommunen och bett om ett tätt buskage eller ett staket mellan nya cykelvägen och trädgårdarna. Vissa har erbjudit sig att betala om kommunen ordnar något som skyddar hela längan av hus.
Hade ett staket verkligen hjälp mot inbrott?
– Ja, det hade inte blivit lika lätt att fly. Som det är nu kan man komma åt husen både på fram- och baksidan, säger Siamak.
Grannen Rubab Fatullapor har valt att plantera egen tujahäck, men än är den knappt en halvmeter. "Trygghetskänslan vi hade är borta. Det här har varit ett lugnt och populärt område", säger hon.
Erik Bjäresten är projektledare på Linköpings kommun. Det är han som hade i uppdrag att projektera och bygga cykelvägen längs med Ålerydsvägen.
– Buskaget där blev allt vildare och driftavdelningen hade svårt att sköta om dem eftersom ena delen legat in mot tomterna. Kommunen vill få bort den här typen av buskage på fler ställen och det här blev lite av ett pilotprojekt.
Erik Bjäresten känner till att grannar varit kritiska mot avverkningen.
– Visst har det blivit mera insyn, men jag kan inte säga att det bör vara kommunens skyldighet att ha buskage kring alla villatomter. Vi har tagit bort växtlighet på vår mark för att det var för svårskött.
Det finns dock anledning att vara självkritisk i vissa delar, menar Erik Bjäresten.
– Beslutet om att ta ner buskagen fattades väldigt fort i samband med att cykelvägen byggdes. Det tog nog knappt två veckor mellan beslut och avverkning. Det skäms jag lite för faktiskt.
Vad bör de boende som störs på cykelvägen göra?
– Jag har försökt vara behjälplig med att ge information kring hur man söker bygglov för att bygga ett plank på sin tomt. Det står var och en fritt att göra.
Siamak och Malihe mordhotades i sitt eget hem när inbrottstjuvarna blev påkomna. Siamak visar hur en av tjuvarna hotade honom med en kofot.