Dramatiserade guidningar och stadsvandringar har blivit allt mer populära i Linköping. Därför har Linköpings guideklubb fullt upp på somrarna, men just nu är det lugnare och medlemmarna funderar på hur de kan förnya sitt program.
– Vissa stadsvandringar återkommer varje år, som till exempel dramavandringarna "Linköpings blodbad" och "Slaget vid Stångebro". De utspelas på autentiska platser där vi återberättar historien och gestaltar de historiska hjältarna. Just de två lockar manliga stadsvandrare, annars är det vanligt att kvinnor är i majoritet på våra guidade turer, säger Eva Lindgren.
De är 30 medlemmar i guideklubben och har väldigt roligt tillsammans, både med varandra och ute på sina turer. Vi träffar tre av dem som också är ledamöter i guideklubbsstyrelsen.
– Får man verkligen ha så roligt som vi har? Vi får mycket energi av det vi gör. Men det är också rätt mycket jobb med att sätta upp en ny dramatiserad vandring. Man måste göra egen research, skriva manus, dramatisera och rollbesätta, som på en teater. Ibland är vi fyra, fem guider som spelar på en vandring, och ibland är vi tio om det handlar om större grupper, berättar Ellinor Collins.
Hon gillar dramatiseringar av innerstaden och dess historia. Roligast är nog Hunnebergsgatan där Klara Kulör, en hos vissa herrar mycket populär dam, bodde och som Ellinor Collins gillar att gestalta. De personer som guiderna spelar gestaltas så trovärdigt som möjligt, men det är också tillåtet och roligt att överdriva lite.
Majoriteten av dem som deltar i vandringarna är Linköpingsbor och deras gäster.
– Många Linköpingsbor tror att de vet allt eller mycket om sin stad. Men när gästerna utifrån kommer och frågar om det ena och det andra då märks hål i historiekunskaperna om staden. Många återkommer år efter år, säger Eva Lindgren.
Historien i all ära men guideklubben vill också hålla takten med samtiden. De berättar inte bara bakåt utan tar reda på nutida förhållanden och berättar även om dessa. Trädgårdsföreningen till exempel har också en häftig historia, men på den vandringen berättar guiderna gärna även om dagens verksamhet och växter som finns där. Inspirerad av tv-serien ”Fröken Friman” skapade guideklubben dramavandringen Kvinnokamp och gestaltade starka Linköpingskvinnor som har betytt mycket för staden.
– Vi är lyhörda och tar gärna till oss kundernas olika önskemål. Vi vill erbjuda invånarna det som de tycker är spännande att upptäcka och uppleva, säger Eva.
Genom åren har de tre varit med om olika upplevelser, allt från att guida en liten grupp på fyra personer till att anordna dramatiserade guidningar för hundratalet konferensbesökare. Ann-Christine Söderlund, betydligt mer känd som Stina bland Linköpingsborna, tror dock att det mest kuriosa i hennes guidekarriär inte har handlat om antalet stadsvandrare.
– Tusen år på tio minuter, det lyckades jag med. Jag hade en grupp kinesiska vänortsbesökare som hade tio "lediga" minuter och ville veta det viktigaste som hänt i Linköping de senaste tusen åren. Det var bråttom, men det gick.
Det är några månader kvar innan säsongen börjar i mars, men det är nu som klubben smider planer och försöker känna av vad som kan bli aktuellt nästa år.