I och för sig är Jörgen helt nöjd med tillvaron just nu, när han kliver upp med ett leende på läpparna kvart över fem varje morgon. Han sökte och fick ett vaktmästarjobb som krävde arbetsledaregenskaper på rättsmedicinalverket.
Det är knappast fas 3:s förtjänst.
– För mig var fas 3 bara ett hinder i jobbsökningsprocessen, säger han. Dessutom har det blivit business för företagen. Varför anställa folk och tvingas betala lön till dem när man få betalt för att ha ett antal fas 3-are på plats?
Jörgen slutade som yrkesofficer 2001, när A1 lagts ner och han veckopendlat till regementena i Hässleholm och Kristianstad i några år. Han har varit biträdande rektor och arbetsledare, han har jobbat för offentlig sektor, privata företag och i bemanningsföretag. 2006 blev han arbetslös på riktigt. Sedan dess har han räknat ut att han har sökt flera tusen jobb.
Den första fas 3-tjänsten fick han hos en ideell förening som jobbade med språkutveckling för äldre invandrare. Jörgen började som lite allt i allo, men ganska snart gjorde han samma jobb som andra anställda – som lärare och handledare.
– Stimulerande, säger Jörgen, men samtidigt frustrerande. Jag gjorde samma sak som de anställda, men jag fick lägre lön och betalade mer skatt. Jag fick ingen semester som de andra. Jag var en andra klassens människa, helt enkelt.
Dessutom utförde han jobb som någon borde ha anställts för, på riktigt. Det pågick i två år. Sedan var det dags att välja nytt jobb, det blev återvinningen i Hackefors.
– Tidigare jobbade jag fyra dagar i veckan och fick lägga en dag på att söka jobb. Nu skulle jag jobba fem dagar i veckan och söka jobb under tiden. Men tillgängligheten på datorer var inte så hög.
Arbetsplatsen var inte heller särskilt kul, tyckte Jörgen.
– Många fas 3-are där var nöjda och tyckte helt enkelt att det var bra att ha någonstans att gå, att inte bara sitta hemma, säger han. Och det kan jag förstå. Men vad gjorde vi? Slängde in nya prylar ovanpå de gamla i förråden, och hyrde nya förråd när det blev fullt. Kallt var det, vi gick med ytterkläder fast vi var inomhus.
Jörgen tyckte dessutom att jobbsökandet bara gick sämre, och han begärde att få sluta. Arbetsförmedlingen sa att det går nog inte, men han envisades.
– Klart man måste få byta om det inte funkar. Jag bad att få se listan på tillgängliga platser, jag vet att det finns en sådan, men det fick jag inte. Däremot blev jag hänvisad tre ställen som verkade ok allihop.
Jörgen valde ett jobb på Folkuniversitetet och trivdes bra. Men efter tre månader hittade han den här annonsen där ett statligt verk sökte vaktmästare med ledaregenskaper.
Han sökte jobbet klockan nio en torsdag, klockan elva var han på anställningsintervju och på måndagen började han jobba. Han är så nöjd.
– Tidsbegränsad anställning, säger han, men det kan ju utvecklas.
Jörgen Jonsson är 58 år och har gedigna yrkesmeriter, men han säger själv att väldigt många arbetsgivare tycker att han passerat åldersgränsen.
– Femtio år är ok, men när man närmar sig 60 minskar möjligheterna rejält. Är man fast i fas 3 är det nästan omöjligt.