Mohammad Alizadah och Fatimah Rasooli firade in nyåret vid Trädgårdsföreningen i Linköping när värkarna började. De stannade över tolvslaget men därefter körde de hem till Mjölby där treåriga sonen Armin lämnades hos Mohammads syster.
Utanför fönstret faller snön sakta ned mot marken och inne i värmen, på rummet Myran vid BB-mottagningen på US, ligger nyfödda Rayan lugnt och sover, mysigt nedbäddad i en säng. Vid sin sida har han pappa Mohammad, 31, och mamma Fatimah, 34. Hans storebror, treåriga Armin, leker på golvet bredvid sängen.
– Vi har känt oss mycket lugnare den här gången. När Armin föddes var vi båda väldigt nervösa. Den här gången har jag inte känt någon stress alls – och Rayan har inte gråtit någonting. Han mest sover hela tiden, säger Fatimah.
– Ja, han har varit jättelugn. Armin var inte en lugn bebis – och det märktes från början, fyller Mohammad i med ett skratt.
Då, när Armin föddes, rådde coronapandemi.
– Det var speciellt. Jag fick inte vara kvar första natten. Men den här gången har vi alla kunnat vara samlade. Vi har fått väldigt bra hjälp, säger Mohammad och Fatimah fortsätter:
– Ja, det kändes bra att ha familjen med sig och förlossningen gick jättebra.
Rayan var egentligen beräknad att födas på julafton, men valde istället en annan högtid. Vid tolvslaget befann sig Mohammad och Fatimah vid Trädgårdsföreningen i Linköping för att fira in det nya året tillsammans med vänner. De första värkarna smög sig på och efter tolvslaget körde familjen hem till Mjölby. Där stannade Mohammads syster kvar för att passa Armin.
Vid 03.00 kom paret in till förlossningen vid US i Linköping.
"Han sov hela natten och hela dagen igår, och när vi ammar är han också lugn", säger mamma Fatimah om sin nyfödda son Rayan. Rayans beräknade födelsedatum var egentligen på julafton.
– Så vi kunde faktiskt se lite fyrverkerier ändå. Värkarna var inte så jättefarliga till en början så Fatimah ville stanna, säger Mohammad och fortsätter:
– Men väl på förlossningen gick det ganska snabbt och vid 08.30 ungefär kom Rayan ut till världen. Han hade kanske lite bråttom. Han ville vara först på året.
Rayan var 4 200 gram tung och 52 centimeter lång när han föddes.
Hur känns det att precis ha fått sitt andra barn?
– Det känns fantastiskt. Det kan inte bli en bättre nyårspresent, säger Mohammad.
På en whiteboard-tavla i BB-rummet Myran står information om familjen, vilken personal som just nu jobbar och vilka tester som har gjorts på nyfödda Rayan.
Att han föddes tidigt istället för sent på året, känns det viktigt för er?
– Det har vi egentligen inte haft några tankar om. Vi började fira jul och nyår när Armin föddes, så att han ska lära sig om den svenska kulturen, men annars gör det inget för oss att Rayan föddes på nyårsdagen. Både jag och Fatimah är födda sent på året så nu kan vi fira allas födelsedagar samtidigt. Lite ekonomiskt, säger Mohammad med ett skratt.
"Den här gången var jag mycket lugnare", säger Fatimah om förlossningen. När treåriga Armin föddes rådde coronapandemi och pappa Mohammad fick inte stanna kvar under den första natten.
Mohammad kom till Sverige från Afghanistan år 2010 – då som ensamkommande 17-åring. Han flydde, tack vare sin mor, ett land där hans far mördats av talibanregimen. Sedan dess har han byggt upp sitt liv här och arbetar i dag som undersköterska och är ordförande för Afghanska Kulturföreningen i Mjölby. År 2019 flyttade även Fatimah hit och under 2023 kunde han, efter lång tid, återförenas med sin syster – som även hon flydde Afghanistan till slut.
– Jag är för evigt tacksam för mitt liv här och att jag har min familj och numera min kära syster. Det här året har varit väldigt speciellt och jag är glad att min syster kunde lämna Afghanistan efter det nya talibanstyret, säger Mohammad.
– Jag är också tacksam över att mina barn får växa upp här. Jag kom hit för utbildning och trygghet. Det är jättesvårt att jämföra hur man har det här i Sverige jämfört med Afghanistan, fortsätter han.