Han är nyss hemkommen från Guatemala. Om 45 minuter går tåget som ska ta honom till flygplatsen och Umeå där han ska medverka i SVT:s "Go'kväll". Att John Godoy är en upptagen man råder det inga tvivel om. Men först tar han sig tid att berätta om sin senaste resa till Centralamerika.
– Vi ville nå de allra fattigaste områdena den här gången. Framför allt ville vi hjälpa barn, ungdomar och kvinnor. 70 procent av de vi undersökte var kvinnor. Det känns väldigt bra, för statistisk visar att de är mest utsatta i fattiga länder.
Under två veckor reste ett team med sex optiker och fem assistenter runt till olika städer. De hann även med att besöka djungeln utanför Flores. Resan var ett samarbete mellan Vision for all – som John Godoy själv grundat – och Synoptik. De kallar projektet Optiker utan gränser. Under året samlar butikerna in gamla glasögon som vi svenskar inte längre behöver och ger dem till människor som inte har råd att köpa egna. WHO beräknar att 90 procent av världens synnedsatta, 221 miljoner människor, bor i u-länder.
– I Guatemala och många andra delar av världen kan ett par glasögon göra stor skillnad för människors möjlighet till utbildning och arbete. Ett par glasögon kan motsvara två, tre månadslöner.
Sammanlagt undersökte Optiker utan gränser 2 351 människor under resan. 2 400 par glasögon fick nya användare.
– Vi reser runt med våra provlådor och glasögon i en resväska. Mer än så behövs inte. Många vi träffade i djungeln pratade varken spanska eller engelska, men vi kunde hjälpa dem ändå.
John klickar upp bilder på laptopen som han har med sig. Han berättar om en av de mest minnesvärda stunderna under resan. Mötet med lille Felix – pojken med de vita ögonen. För två år sedan träffade de honom första gången. Gråstarr hade gått hårt åt hans syn och vid en undersökning bedömdes han som helt blind. En ovanlig sjukdom för ett så litet barn. Tillsammans med reseledaren Eva Bendtz ordnade Vision for all en ögonoperation. När de träffade Felix den här gången hade han fått synen tillbaka.
– Han var överlycklig. Nu kunde han gå i skolan och han kunde leka med de andra barnen. Det hade han inte kunnat göra annars.
John tittar upp från skärmen och ler. Det är de här människorna som ger hans jobb mening. Det är de här ansiktena som får honom att resa över hela världen. I juli är det dags för nästa projekt, då packar han väskan full med glasögon och åker till Nicaragua.
Och han har inga planer på att sluta.
– Att se glädjen är helt fantastiskt. Tänk dig själv om du kommer till jobbet och det står en lång kö som applåderar dig. Det känns väldigt, väldigt bra.