- Jag borde inte ha fått åka hem, säger Britt Svalin som undrar om stroken då hade kunnat förhindras.
Nästa dag var hon sämre och larmade ambulans igen, nu med hjälp av sin syster. Hon röntgades och lades in när man upptäckte en blödning i hjärnan. Hon fick stanna på sjukhuset i tio dagar.
Det har gått ett år sedan nu, men Britt Svalin är långt ifrån sitt gamla jag.
- Det var fel att skicka hem mig.
Hon lyckades komma tillbaka efter sina tidigare strokeanfall, med hjälp av stenhård rehabilitering. Nu orkar hon inte ens upp på motionscykeln. Britt Svalin kommer inte heller ihåg saker längre, hon tappar ord och känner sig framförallt totalt orkeslös och sitter i dag mest i sin lägenhet utan att ta sig för något.
Hon får aldrig svar
Britt Svalin får aldrig svar på frågan hur livet skulle varit om hon blivit inlagd efter sitt första besök på akuten.
Hon har anmält vården till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd som svarat att inget fel har begåtts. HSAN tar fasta på att läkaren i journalen från det första besöket på akuten skriver att Britt Svalin var ombedd att stanna kvar, men att hon valde att åka hem. Det stämmer inte, enligt henne.
- Han sade att jag själv fick bestämma om jag skulle vara kvar eller åka hem. Eftersom han lugnade mig och sade att "det är inte stroke i alla fall" så valde jag att åka hem.
Inte tagen på allvar
Britt Svalin har läst på och vet att högt blodtryck (hon hade 210/90) är en särskilt stor riskfaktor för stroke, om man är diabetiker. Hon tycker att den varningssignalen borde räckt för att röntga och lägga in henne på sjukhuset, redan vid första ambulansfärden dit.
Värst är känslan av att inte ha tagits på allvar, tycker Britt Svalin.
- Jag kunde också ha hamnat i rullstol. Det är förskräckligt. Dom borde ha lärt sig något, säger Britt Svalin med adress akutmottagningen på Universitetssjukhuset.
Läs mer i torsdagens Corren: "Svårt fånga patienter i gränsland"