Filip Ekdahl hoppade på en vuxenutbildning, för att kunna titulera sig kock, i början av 20-årsåldern. Vad han annars skulle ägna sig åt under sitt arbetsliv stod inte klart. "Jag tror att jag drömde om att hålla på med musik då. Bli rockstjärna på något sätt. Jag spelade i band och pluggade några enstaka kurser på distans, men jag hade inte någon tydlig riktning på det sättet, utan det var verkligen kockandet som gav mig riktningen i livet", säger Filip som idag jobbar på Göteborgskrogen Faccia Grassa.
"Du borde bli kock", sa en kompis.
"Ja, det borde jag kanske bli", svarade den då 22-årige Filip Ekdahl.
Bara några dagar senare påbörjade han Anders Ljungstedts lärlingsutbildning, för att kunna titulera sig kock. Vad han annars skulle ägna sitt arbetsliv åt stod inte klart.
– Det var verkligen kockandet som gav mig riktningen i livet, säger Filip nu, ungefär tio år senare.
Under tonåren i Vikingstad spelade han visserligen i ett band med två vänner och drömde om att få ägna sig åt indierock och pop på daglig basis – men bandet hade inte ens ett namn och bara en spelning på sitt CV.
– Jag hade inget storartat på gång innan, om vi säger så. Även om vi tyckte att vi var stans bästa band kanske vi inte var det, skrattar Filip.
Att musikdrömmen inte blev verklighet är heller ingenting att sörja nu. Efter 10 år med kockförkläde om halsen har 32-åringen nämligen blivit uttagen till det svenska kocklandslaget.
– Jag är otroligt stolt över att ha fått den här möjligheten, att representera Sverige i matlagning.
När Filip Ekdahl ska tipsa om vardagsrätter för personer som inte är proffs på matlagning, men som ändå vill äta god mat, landar han snabbt i klassiska förslag som spagetti och köttfärssås eller korv stroganoff. Även pasta. "Det går oftast ganska fort och man kan göra det hur lyxigt eller hur enkelt som helst", säger han och tipsar om att tillsätta lite kaviar eller albatryffel till sin pasta för att ge en lyxigare känsla.
Har du tävlat som kock tidigare?
– Jag har tävlat mot pappa om vem som lagar bäst kött på grillen, men inte mer än så.
Vem vinner?
– Pappa, säger Filip snabbt, men tillägger sedan:
– Om man frågar honom... Frågar du alla andra kanske jag ändå har övertaget.
Det första kockjobbet fick han på restaurangen 1854 som tidigare låg vid Stora torget. Men för fem-sex år sedan bar flyttlasset av till Göteborg.
Var det ett alternativ att stanna i Linköping?
– Både ja och nej. Det som hänt i Linköping som matstad sedan jag flyttade till Göteborg tycker jag är helt fantastiskt. Det öppnar upp fler och fler bra restauranger. Jag tror att ju bättre utbud Linköping har desto större sannolikhet är det att kockar stannar. Jag hade absolut kunnat stanna kvar, men jag tror att jag sökte mig till Göteborg för att jag verkligen ville få Michelinrestaurang-erfarenheten.
Filip Ekdahl beskriver sig själv som en tävlingsinriktad person. Han ser fram emot att få ta till vara på den egenskapen genom kocklandslaget. "Att få den aspekten tillbaka i sitt liv, och att den kommer vara en väldigt aktiv del av mitt liv nu några år framöver… Det känns bara jättejätteroligt, såklart", säger han.
Och den har Filip nu fått.
Förutom praktik på några tvåstjärniga restauranger i New York kommer han senast från Restaurang 28+, som haft sin Michelinstjärna i över 30 år.
– Jag hade väldigt fina, duktiga kollegor och det var en otrolig upplevelse att få se den typen av matlagning så nära inpå och vara en del av det jättestora maskineriet som det är att driva en Michelinrestaurang.
Även utanför Michelinvärlden är branschen krävande. Långa dagar, tunga lyft, stress och press är självklara delar av varje arbetspass.
– Det är inte alltid så glamoröst som man kanske får uppfattning av på tv, men de bitarna finns också såklart, säger Filip.
Menyn är dock inte det viktigaste, varken inom landslaget eller i det vardagliga arbetet. För Filip Ekdahl är charmen med kockyrket att få samarbeta med kollegor och möta gäster i restaurangen. "Det blir nästan som att man inte riktigt jobbar utan är en del av det konstanta välmående som man hoppas att alla restauranggäster befinner sig i", säger han.
Vilka myter och fördomar finns om kockar?
– Att vi alltid är arga med dåligt temperament. Att alla är Gordon Ramsay.
Det stämmer på vissa, men långt ifrån alla, menar Filip. Själv är han inte sådan.
– Andra myter… Alltså, jag vet inte.
Att kockar lever på kaffe och cigaretter?
– Ja, men den är ju i och för sig helt sann, skrattar Filip och utvecklar:
– Tyvärr, till min tjejs stora besvikelse. Ofta lämnar man matlyxen på jobbet och slänger i sig någonting när man kommer hem. Jag jobbade väldigt länge med att göra snabbnudlar till perfektion. Det var det man orkade göra när man kom hem från jobbet.
Så det stämmer alltså inte att kockar aldrig skulle äta köttbullar och makaroner?
– Nej, såklart inte! Jag vet inte vem som säger det. Vadå, man gillar väl att trycka i sig en pizza eller värma en Billys i mikron precis som alla andra?
Någon mikropizza är dock inte aktuell när kocklandslaget tävlar i VM 2026 eller matlagnings-OS 2028. Då ska de tillaga valfri trerättersmiddag till 110 personer samt en avsmakningsmeny för 12 personer. Menyn är inte det viktigaste för Filip, som tycker om att laga all typ av mat. Samtidigt gillar han fisk och skaldjur.
– Det är nog därför jag har fastnat här i Göteborg. Sedan brukar jag såklart säga att Vätternkräftan är den bästa kräftan, för att reta Göteborgarna, men det kan jag fortfarande stå för, skrattar han.
"Det är en period nu med massor av fina råvaror i Sverige. Det är den bästa perioden, sen vår och sommar, när alla fina grönsaker kommer. Just nu gillar jag väldigt mycket att jobba med den vita eller gröna sparrisen", säger Filip Ekdahl.
Kommande tre år väntar fullt fokus på landslaget. Från och med juli kommer laget att träna i Stockholm ungefär fem heldagar per månad. Utöver det förväntas kockarna träna själva cirka 20 timmar i veckan.
Vad karriären därefter har att erbjuda får framtiden utvisa, men att coacha yngre kocktalanger och att öppna en egen restaurang är två drömmar som Filip bär med sig. Huruvida restaurangen skulle ligga i Linköping eller Göteborg – eller någon helt annan stad – står inte klart...