– De kriminella grupperingarna skapar väldigt mycket arbete för oss. De motverkar oss, säger insatsgruppens koordinator Ali Ghamari.
Insatsgruppens samordnare Tomas Flygare säger till Corren att personal i insatsgruppen, och på andra avdelningar inom socialförvaltningen, märker hur ett ökat antal unga människor söker hjälp för att de känner sig hotade och rädda när de vistas i Linköping. I många fall är situationen kopplad till kriminella grupperingar.
– Det pågår mycket här i stan som först inte är så synligt. Det finns kopplingar som vi inte alltid ser direkt och en del av våra klienter vill inte alltid berätta, säger Ali Ghamari.
Insatsgruppen bildades 2011 och idén är att ungdomar med kriminell livsstil, som vill hoppa av från kriminella gäng eller är på väg att hamna i kriminalitet, ska få hjälp att bryta sin destruktiva situation. Linköping har sedan dess setts som ett föredöme av andra kommuner som velat starta insatsgrupper.
Siffror som Corren tagit del av visar att 61 unga människor, varav en tjej, sedan 2011 sagt att de vill ta emot hjälp av gruppen och gett sitt samtycke till att polis, socialtjänst, skola och andra instanser får kringgå sekretesslagen och dela information om personen i syfte att hjälpa.
Av de 61 har 24 personer skrivits ut med bedömningen att deras förutsättningar är goda att leva ett liv utan kriminalitet, enligt samordnare Tomas Flygare.
Tre personer har tagit tillbaka sina samtycken och återvänt till sin kriminella livsstil. En person har flyttat, en har avlidit och 19 personer har insatsgruppen skrivit av eftersom gruppen inte kunnat omvända dem.
– En del når vi inte fram till, säger Ali Ghamari.
– Några har vi skrivit av eftersom de haft pågående missbruk som lett till kriminalitet. De behövde i första hand få hjälp av andra att komma ur missbruket, säger Tomas Flygare.
Koordinator Ali Ghamari beskriver ljusa historier, som den om killen som stal stora summor pengar från sin far för att finansiera sitt knarkande men lyckades bryta missbruket och idag har jobb och lever ett ordnat liv. Men det finns också mörka historier, som killen som bröt med gruppen och gick tillbaka till sitt kriminella gäng och idag är mycket brottsaktiv.
För närvarande är 15 personer ärende för insatsgruppen. Ali Ghamari tycker att insatsgruppen nu fått till en fungerande modell med samverkan mellan polis, socialtjänst, skola och andra aktörer som kan hjälpa flertalet ungdomar, men han anser att sociala insatsgruppen egentligen inte skulle behöva finnas.
Ali Ghamari har lång erfarenhet av arbete med barn och unga i Linköping och säger att han mötte flera av insatsgruppens klienter redan då de var små skolbarn.
– Om jag vore politiker i Linköping så skulle jag inte vilja lägga pengar på det här. Jag skulle lägga pengar på förskolan, på barnen och personalen där, för ett starkt förebyggande arbete. Då skulle inte vi behöva finnas och jobba här med att ”släcka bränder” som nu, säger Ali Ghamari.
Den hårda konkurrensen på dagens arbetsmarknad försvårar också insatsgruppens arbete. Flertalet av insatsgruppens klienter har ofullständiga skolbetyg. På arbetsmarknaden är det ont om okvalificerade jobb.
– Fanns det bara jobb så skulle jag direkt kunna rädda tre av våra nuvarande klienter, säger Ali Ghamari.