De beväpnade och maskerade rånarna körde hjullastaren rakt genom en port och fram till värdedepåns omlastning i Jönköping.
Under torsdagens rånförsök mot Securitas värdedepå i Linköping använde gärningsmännen också sig av en hjullastare för att forcera en port.
Båda kupper var alltså snabba och dramatiska, de gav inga byten och de tomhänta rånarna flydde i bilar som de kort därefter brände ut.
Det var inte heller första gången Securitas anläggning i Jönköping rånades.
I november 2005 användes en liten lastbil som murbräcka, fyra väktare hotades med vapen och rånarna lämnade en skickligt tillverkad bombattrapp i en bil för att hindra polisen och få ett stort försprång.
Tusentals personer fick lämna sina arbetsplatser och 200 fick evakueras, vilket också påminner en hel del om rånarnas tillvägagångssätt i Linköping.
Ytterligare två rån mot Securitas värdedepåer bär på likheter. Det första ägde rum den 15 augusti 2005 i Akalla i norra Stockholm. Där forcerade man också dörren med en hjullastare.
Det andra rånet skedde i Helsingborg den 27 oktober samma år, gärningsmännen forcerade då dörrarna med en gaffeltruck.
Skillnaden är att byten vid dessa två rån blev stora, enbart i Akalla stal rånarna drygt 26 miljoner kronor. Det var en av orsakerna till att rikskriminalpolisens insatsgrupp Nickel bildades i slutet av 2005.
Nickelgruppen arbetar enbart mot värdetransportrånen i nära samarbete med polismyndigheterna i länen och tillsammans med värdetransportörer och handelns branschorganisationer.
Specialistkunskaperna från rikskriminalen kommer sannolikt att efterfrågas i samband med den kommande polisutredningen om rånförsöket i Linköping.
Ytterliggare en kupp som kan vara av värde för östgötapolisen att titta närmare på ägde rum i Skåne natten till den 23 december i fjol.
En gaffeltruck användes vid ett inbrott i en guldsmedsbutik i centrala Simrishamn och tjuvarna kom över guldkedjor, guldringar och diamantklockor till ett värde av uppskattningsvis en halv miljon kronor.
Ett stort problem som Linköpingspolisen i vilket fall kommer att ha är att säkra tillräckligt mycket bevismaterial som kan binda misstänkta gärningsmän till brottet.
Annars kan man riskera en liknande utgång som Stockholmspolisen fick i samband med Akallarånet 2005. Tre män som deltog i rånet fick efter en andra omtagning i Svea hovrätt sina straff kraftigt sänkta.
Det skedde sedan Högsta domstolen konstaterade att bevisningen inte räckte till för att döma trion som gärningsmän. Polisens utredare hade inte kunnat fastställa den närmare omfattningen av deras medverkan i brottet och de dömdes därför endast för medhjälp till grovt rån.
Linköpingspolisen minns dock också säkert hur det gick när man försökte lagföra fem av de närmare åtta personer som misstänktes för rånet mot Securitas värdetransportbil den 6 mars 2003 vid Braskens bro i Linköping, ett rån som gav ett byte motsvarande 21,2 miljoner.
Rånarna hade varit väl förberedda, väl utrustade och väl samkörda. Och de hade också i flyktbilen spridit ut hårtussar från helt oskyldiga personer i syfte att omöjliggöra ett säkrande av DNA-spår.
Linköpings tingsrätt friade sedan de åtalade. I tingsrättens dom underkändes åklagarens bevisning på samtliga punkter. Rätten kritiserade indirekt åklagaren för att ha ersatt "kvalitet med kvantitet då det gäller kravet på bevisning".
Linköpingspolisen har ännu inte heller lyckats klara upp rånet mot en värdetransport i centrala Linköping den 1 maj 2004.
Runt 16.30 den aktuella lördagseftermiddagen kapade maskerade rånare vid Malmslättsvägen följebilen till värdetransporten som var på väg till Pengar i Sveriges anläggning i Riksbanken, alltså samma byggnad där Securitas nu har sin värdedepå.
Väl där inne satte en maskerad gärningsman handbojor på två väktare och försvann med en okänd summa kontanter.