Vid en ceremoni på Malmen på onsdagen kommer överste Jonas Nellsjö att lämna över förbandets fana till efterträdaren Mats Antonson.
Hur känns det att sluta?
– Det känns både positivt och negativt. Jag har varit på Malmen sedan 1990 och gjort hela min militära karriär i det här förbandet. Jag fick förmånen att avsluta den helikopterkarriären genom att vara flottiljchef i nästan fyra år. Nu är resan slut och nu lämnar jag Malmen för gott, säger 54-årige Jonas Nellsjö och fortsätter:
– Det är vemodigt. Men det finns en anledning till att man sitter i ungefär fyra år som förbandschef. Man behöver byta ledarskap, man behöver få in en ny röst i förbandet.
Vad ska du göra framöver?
– Jag ska bli chefsutvecklare på Högkvarteret för flygvapenpersonal. Jag ska coacha våra blivande chefer och se till att de får rätt befattningar.
Flyger du fortfarande helikopter?
– Nej, det gör jag inte. Jag började min flygutbildning 1990 på dåvarande arméflyget på Malmen. Jag flög helikopter 9 i nästan tio år. Vid millennieskiftet anskaffade Försvarsmakten helikopter 14. Tanken var att jag skulle flyga in mig på den helikoptern och bli divisionschef. Men av olika anledningar drog det där ut på tiden. Då utbildade jag mig till chef inom Försvarsmakten.
När Sverige bestämde sig för att köpa Black Hawk (helikopter 16) var Jonas Nellsjö en av de första att flyga helikoptern som snart skulle sättas in i Afghanistan.
– Jag övertygade mina chefer om att jag skulle flyga Black Hawk och flög in mig på den borta i USA. När vi gjorde den första landningen på Malmen med en Black Hawk var det jag som flög. Vi åkte till Afghanistan tolv månader senare.
I två omgångar var Jonas Nellsjö med förbandet i Afghanistan, först som divisionschef och sedan som förbandschef.
Nu när talibanerna har återtagit makten i Afghanistan, känns det som att allt arbete ni lade ner i landet var förgäves?
– Vi var där av en anledning, för att skapa säkerhet. Med våra helikoptrar var vi där för att rädda liv. Och det gjorde vi. Utifrån det perspektivet känner inte jag att vi har misslyckats. Men det är klart när man följer det här i media så tycker man att det är fruktansvärt för befolkningen i Afghanistan.
Hur mår helikopterflottiljen i dag?
–Hela Försvarsmakten och helikopterflottiljen har ett antal utmaningar nu i det nya försvarsbeslutet. Vi behöver fylla vårt förband med kompetent personal och vi behöver anskaffa ny materiel. Vi står inför ökade anslag och nya förmågor som efterfrågas. Det finns en stolthet över att tillhöra Försvarsmakten, säger Nellsjö och fortsätter:
– Vi ska se till att bli fler och behålla den personal som vi har. Just nu har vi störst behov av teknisk personal.
Är det tuff konkurrens från det privata näringslivet om personalen?
– Jag har väl inte den bästa arenan för att rekrytera tekniker i Linköping. Vi har Saab på ena sidan och FMV på den andra sidan. Det är klart att vi slåss om arbetskraften. Vi är inte löneledande, men vi finns till för någonting större. Vi är till för hela riket och det är vår uppgift att försvara vårt land och stötta samhället vid olika påfrestningar. Vi har suttit i beredskap i snart ett och ett halvt år för att hantera pandemin. Det är klart att flyger man sådana uppdrag som räddar liv så känner man en stolthet.
Kan du bjuda på någon anekdot från din tid på flottiljen?
– När vi fick Black Hawk hade vi tre amerikaner här från US Army som hjälpte oss. De var ganska ärrade och erfarna och när de kom hit så skulle de lära lilleputt-landet Sverige hur man flyger. Det tog inte så lång tid innan de blev ganska ödmjuka och tyckte att de här svenska piloterna och sättet att bedriva underhåll, det hade de aldrig sett det.
– Vid ett tillfälle var vi över i USA och flög simulator och vi hade med oss en amerikansk pilot. När vi hade gjort alla övningar var det lite tid över, så vi tänkte att nu måste vi få leka lite med den här simulatorn. Vi stängde av motorer på låg höjd och bröt runt den här helikoptern så att vi trodde att alla grejer skulle lossna. Amerikanen skrek ”You crazy swedes, ni kommer aldrig att kunna landa den här helikoptern”. Men det gjorde vi kan jag säga. Det var inga problem. Efter det har vi alltid haft ett gott samarbete med våra amerikanska systrar och bröder.