"Flytta till något praktiskt? Nej, tack!"

Det kommer aldrig att gå, du kommer att få lappsjuka, varnade de.
Birgitta bränner av rena hästgarvet när hon minns omgivningens reaktioner då, för 14 år sedan. Det blonda långa håret är vackert uppsatt, munnen välmålad och de svarta åtsittande kläderna visar att det här är en kvinna som månar om sitt yttre. Händerna avslöjar att hon även är van att arbeta hårt.

Uppvuxen på regementet

Egentligen är det märkligt att Birgitta bor här, på en skogs- och lantbruksgård några mil norr om Linköping. Pappa var militär och hon växte upp på regementet mitt i stan. Familjelivet, med man och tre barn, levde hon centralt i Ljungsbro. I 25 år och i ett hus de byggt själva. Men från barnsben, så länge hon kan minnas, har hon längtat till ett annat slags liv. Långt bort, nära naturen, utan grannar och med gransus som en ständig kuliss.
Så för 14 år sedan stod hon plötsligt vid ett av livets vägskäl. Maken dog mycket hastigt, av barnen var det bara den yngsta, 16-åringen, som bodde hemma. Han var med på noterna och tillsammans gav de sig ut i skogarna och letade.
Och så stod det där, hennes ställe. Ett pyttelitet boningshus, ladugård, vedbod och tio hektar mark bestående av skog och öppen mark. Hon slog till. Efter den livskris som makens bortgång medförde skulle det visa sig att just det här stället innebar den bästa terapi Birgitta kunnat få.

Ett hårt slit

För ett slit blev det. Som effektivt jagade mörka tankar på flykt. Den handgrävda brunnen sinade samma år hon flyttade in och vatten fick hämtas i dunkar på annat håll. Och kallt som attan var det. Efter en dag på jobbet var det vedhuggning som gällde. Med bara en vedpanna som uppvärmning var det inte mer än 7--8 grader i huset på morgnarna.
Birgitta värmde vatten på vedspisen på kvällen, hällde i termos och använde som tvättvatten på morgonen. Men det var då. Nu har huset en tillbyggnad, bergvärme och en nyborrad brunn. Köket är nyrenoverat med äggskalsfärgad pärlspont och det är så mysigt, så mysigt i hennes lilla hus. Birgitta har en rejält tilltagen och välfylld snickarverkstad och där renoverar hon arvegods och auktionsfynd.
När hon ska visa den utbryter ett herrans liv utanför. Livskamraten Ture har fått syn på en av lagårdskatterna och den måste givetvis jagas upp på loftet. Ture följer sin matte som en skugga. Han är en 4-årig Springer spaniel och enda problemet med honom är att när Birgitta gräver ned en död höna så gräver han raskt upp den igen. Fågelhund som han är. Annars håller han sig på mattan och är alltid lös.

Frisör i 48 år

När matte arbetar är Ture hos dagmamman. Birgitta driver en av Linköpings äldsta herrfriseringar, "Anderssons herrsalong", på Repslagargatan i Linköping. Hon tog över den för 12 år sedan och då hade den varit i samma släkt i 80 år. Salongen befolkas av ett gäng "goa, glada grabbar" som vissa har klippt sig hos Birgitta under hela hennes yrkesverksamma tid, i 48 år!
Hon älskar frisörjobbet och vill fortsätta arbeta så länge det bara går. Det är just kontrasten mellan det sociala livet på salongen och ensamheten hemma i skogen som är det fina i kråksången.
När man stått och pratat i 8-9 timmar -- och sedan får öppna bildörren därhemma och bara lyssna till tystnaden. Vilken njutning!
Och sen helgerna som är fulla av barn, barnbarn och tjoande med väninnegänget. De far runt på auktioner, utbyter hantverkshjälp och är ute och dansar. Cupolen, Ljungsbro Folkets park, Örebro, Tranås, Motala, Ödeshög ...
Hon bjuder gärna vänner på lantliga middagar med kanin, lamm och oxsvans, ordnar årligen stort midsommarfirande och har alltid en höstfest med 70-tal inbjudna på logen.

Det är här det händer

Ibland säger människor "hur kan du bo däruppe i skogen, det händer ju ingenting". Det är ju HÄR det händer, tycker Birgitta. Alla de egna djuren (hund, katter, höns, emellanåt grisar) och alla de vilda. Att ströva i skogen på jakt efter svamp, att kunna följa naturens växlingar på decimeterhåll.
För de redan frälsta är naturens kraft oomtvistlig. Dess mäktighet en ständig källa till energi. För Birgitta är den rena medicinen rent bokstavligt. Efter många yrkesår protesterar kroppen emellanåt. Den bästa behandlingsformen - arbete utomhus - kom hon på själv.
Utan att lägga några som helst värderingar i det så vet hon nu att för henne är det syrerik luft som inte bara skingrar tankarna utan även betvingar muskelvärken. Att ligga i soffan gör allting värre, hon svullnar upp och får ännu ondare.

Livskvalité

Men vi lämnar det kapitlet. Birgitta avskyr att bli ömkad och vill verkligen inte att den här artikeln ska framställa henne som en "heroisk ensamstående och sjuk kvinna på landet".
Det är varmt och ombonat i vardagsrummet. Birgittas kinder är rosenröda, just inkommen som hon är, från duggregnet och en långpromenad. Vi äter tekakor med skinka och mimosasallad. Ture följer ständigt matte med blicken och vi kastar oss mellan stort och smått, skratt och djupaste allvar.
Livskvalité. Detta nästan uttjatade begrepp för, ja vad då? Ett hemmaspa för vissa, en långresa för andra, eller en insikt om sina egna behov. Att hitta hem: just det, det är så här jag vill ha det i mitt liv!Hon är där nu, Birgitta. Och visst har det kostat, men mer i arbete än pengar. Livet har en självklar mening, jobbet, de dagliga sysslorna på gården, det sociala umgänget med släkt och vänner.
Men någon "kollektiv" människa är hon inte. Har alltid känt sig obekväm i påtvingat umgänge, som grupparbete i skolan. Hon trivs i ensamhet och vill själv välja när hon ska umgås med andra.

Alltid läppstift

När krafterna avtar ska hon dra ner på sina krav. Färre land och färre djur kanske, men fortfarande med den trygga skogen tätt intill sig.
Vi kommer in på döden. Hennes högsta dröm är att få sluta livet mitt i allt det här, mitt i ett liv fyllt av mening. När hon hugger ved, matar hönsen eller påtar i trädgårdslanden.
Den dagen känns oändligt avlägsen. Men jag kan nästan lova att hon kommer att ha läppstift på sig. Det har hon alltid, oavsett om det är herrfrisering, vedhuggning eller grisslakt som står på dagsprogrammet.
-- Läppstift och ett par parfympuffar. Det står sig bra mot hönslukten.