Jeja Agné har bott 25 år i Skäggetorp och har tillbringat mycket tid på den numera förstörda fritidsgården. På måndag förmiddag passerade hon tillsammans med sin dotter i vagnen.
– Det är hemskt. Jag är uppvuxen här, har gått i skola här och känner de flesta som jobbar här. Man är rädd att nästa gång är det ett flerfamiljshus eller skolan, säger Jeja Agné.
Susanne och Peter, som inte vill uppge sina efternamn, går förbi med hunden för femte gången sedan branden startade i söndags morse. De berättar att vissa de har mött är gråtfärdiga medan andra bara står och tittar. De tycker att branden är "otäck och fruktansvärt onödig", men de är inte särskilt förvånade.
– Det var väntat efter alla småbränder. Men det här är nog det största jag har varit med om, säger Susanne.
Hon har bott i Skäggetorp sedan 1991. Både Susanne och Peter saknar närpolisen i Skäggetorp. Närpolisen och mer aktiva föräldrar.
– Barn är inte kommunens barn. Många gnäller på att det inte finns något att göra, men det är en dålig ursäkt, säger Susanne.
En dam går förbi och utbrister:
– Hjärtat är kvar, det är ett bra tecken!
Hon syftar på det mosaikhjärta som nyligen sattes upp till minne av den avlidne ungdomsledaren Arash Sharafadin.
På platsen finns även Ewa Höglind, verksamhetsansvarig på Skäggetorpsskolan. Hon berättar att man i söndags eftermiddag höll ett personalmöte för alla aktörer som har varit verksamma i Allaktivitetshuset. Ett nytt möte kommer att hållas klockan 16 i eftermiddag.
– Det är en form av kris kan man säga. Ungdomarna behöver ställa frågor, men det behöver de som möter dem också, säger Ewa Höglind.
Polisens tekniska undersökning kommer att påbörjas under måndagen.
– De måste ta hänsyn till om det är för varmt, men nu känns det som att det har svalnat av så pass att de kan jobba på platsen, säger Magnus Holmström, vakthavande befäl vid polisen i Linköping.