Mattias Weinhandl är idag delägare i ett 40-tal företag.
– Jag har haft tur livet, fått göra det jag vill och kan och har dessutom tjänat en del pengar. Då tycker jag att jag har en skyldighet att använda dem på ett bra sätt, säger Mattias. Och enligt mig är entreprenörskap grunden till ett bra samhälle. Jag brinner för att få Linköping och Östergötland att frodas. Mitt stora värde, när jag går in som investerare, är att identifiera bra människor och få in rätt människor på rätt plats.
Vi träffas på Stångs magasin i Linköping, restaurangen som var Mattias första investering och där han fortfarande är en av delägarna.
Hur kommer det sig att du är bra på att få in rätt människor på rätt plats?
– Det har jag nog med mig från lagidrotten, att hitta rätt i positionerna. Sen har jag alltid haft intresse för vad som driver oss människor. Men som atlet blir du rätt självcentrerad, och uppassad, så under karriären hade jag mest fokus på att prestera i min roll och i min femma.
2013 tvingades Mattias avsluta sin hockeykarriär efter för många hjärnskakningar.
– 2011 till 2014 var tunga år, de blev starten på en personlig utvecklingsresa. Jag dök ner i mig själv för att hitta nya sätt att må bättre, med stort stöd av min fru Sara.
Mattias talar varmt om Sara, som han menar har gett honom nya synvinklar på många områden.
– För att må bättre läste jag på och testade mycket, då föddes mitt intresse för hur man kan optimera sin kropp och hjärna, det vill säga biohacking och longevity. Utan det hade jag inte varit där jag är idag i måendet. Det är så viktigt vad du stoppar i dig, hur du sover och hur du aktiverar dig.
Vad har du hittat för nycklar?
– Sömnen är kritisk för mig. Jag mäter den och varvar ned innan för att optimera djup- och rem-sömnen. Meditation är också ett fantastiskt verktyg. Vilken typ av mat du stoppar i dig har stor betydelse. Jag äter mer åt det gröna, antiinflammatoriska hållet. Det är ju till stor del inflammationer som skapar oreda i kropp och hjärna, inte minst vid hjärnskakningar.
– Fysisk aktivitet är förstås väldigt viktigt. Jag kan inte maxa pulsen, där lider jag fortfarande av sviter från hjärnskakningarna, men det är inget jag behöver göra för att må väl. Jag kör pulshöjande aktiviteter tre gånger i veckan. Jag äter en del kosttillskott också, som c- och d-vitamin och omega-fetter. Och magnesium och zink innan jag lägger mig.
Vad ser du för effekter?
– Jag ser tydligt på sömnen när jag gör justeringar, det är häftigt. Det är ganska svårt att själv uppskatta hur bra man mår, hur väl man sover och så vidare, därför är det bra med objektiva data som visar när du får mer djup- och rem-sömn.
Hur mäter du sömnen?
– Med Linkuras verktyg som mäter hjärtrytmen, EKG, och därmed stress, återhämtning, sömn och fysisk aktivitet. Jag ser tydligt på datan vad som stressar mig och kan göra förändringar utifrån det. Detta tror jag alla behöver, vi människor har ingen bra självuppskattning.
– Det är på grund av detta jag brinner så för näringsrik, närodlad mat och hållbart, klimatpositivt företagande. I början var det mest en passion att äga en restaurang, men med information, kunskap och intresse så har det lett till mycket annat.
Mattias Weinhandl dricker en egen kaffemix varje dag med olika tillskott.
Idag är Mattias delägare i ett 40-tal företag, varav ungefär hälften är baserade här i Östergötland. I hans portfölj finns bland andra Airmee, All ears, Linkura, Worldish, Woshapp, Visiba care.
– 2014 halkade jag in i startup-världen genom bekanta och kände snabbt att det var mitt nya kall. Jag vill stötta bra, ärliga människor som vill förändra för individ eller planet på ett positivt sätt.
Hur kommer du i kontakt med bolag?
– Första åren var jag ute på många events, och på inkubatorer som Lead i Linköping och Sting i Stockholm. Idag är det större inflöde till mig, jag blir rekommenderad av andra entreprenörer och affärsänglar.
Satsar du helst lokalt?
– Ja, man ska gräva där man står. Jag känner till ekosystemet bättre här. Men jag har ett bra nätverk i Stockholm också. Tanken med Linköpings affärsänglar (Liaf), där jag är med, är att stötta det regionala entreprenörer med kompetens, kapital och nätverk. I nätverken Liaf och Pluscap utgår jag ifrån med personer jag delar värderingar med.
Du är från Ljungby, när blev Linköping hemma?
– Direkt när jag kom hit 2007, men mer konkret blev det när vi köpte tomt här tre år senare. När jag spelade i Ryssland, och vi hade lägenheten kvar här, blev det tydligt att Linköping var bäst för livskvalitén. Det är ju en trend i Sverige i dag, att människor lämnar storstäderna för att prioritera livskvalitén.
– Nu har vi 10–15 minuter till vart vi än ska, till jobb och barnens aktiviteter. Då går det att bygga relationer på ett helt annat sätt, nätverken blir tajtare vilket passar mig. Du kan ta dig ut i Europa härifrån och Stockholm är 1,40 bort med tåg.
– Jag har även lockat hit mina föräldrar och bror, så vi bor allihopa nu i Ekängen. Pappa är vaktmästare här på Stångs. Sedan tidigare har jag min farbror och kusin här, vilket var en bidragande anledning till att jag hamnade här första gången, 2007.
Du gillar att ha familjen omkring dig?
– Ja, familjen är kärnan, miljön och uppväxten formar en väldigt mycket. Det kommer nog från min farfar Johann, som flydde hit från Österrike efter andra världskriget. För honom var familjen alltid viktig, från att pappa och min farbror föddes.
Varför lämnade farfar Österrike?
– Det fanns inga arbeten där efter kriget, men det fanns det i Sverige. Han fick slita extremt hårt. Det var enda sättet att integreras och komma in i samhället. Det har jag stor respekt för, det slitet, och det känner jag att jag har fått med mycket av. Vi hade en nära relation men han finns tyvärr inte i livet längre.
Mattias Weinhandl i LHC-tröjan för 14 år sedan, i september 2007, när han inledde sin första säsong i klubben.
Saknar du idrotten?
– Jag är tacksam för att det blev som det blev, att jag tvingades lägga av, annars hade jag inte gjort det jag gjort de sju åtta senaste åren. Jag mår väldigt bra idag, är tillfreds, känner stor meningsfullhet och älskar det jag gör på ett helt annat sätt än när jag spelade hockey. Men visst, slutspel i hockey och mål i en fullsatt hall är oslagbart. Det gäller att acceptera det, annars söker man de kickarna i en massa andra grejer.
Du är inte sugen att bli klubbdirektör för ett elitlag?
– Nej, och jag har heller inte fått frågan om det eller någon styrelseroll. Jag har varit och är tränare för mina söners ungdomslag, i fotboll och hockey, det räcker, det är roligt.
