Statliga havs- och vattenmyndigheten gav för några år sedan ut rekommendationer om strängare krav på enskilda avlopp. Syftet är framför allt att minska utsläppen av fosfor och därmed övergödningen i sjöar och hav.
Rekommendationerna är inte bindande och har tolkats lite olika i olika kommuner. Linköping är en av de kommuner som valt att gå hårt fram. 6 000–7 000 avlopp ska kontrolleras under tio år och hittills har ungefär vartannat avlopp underkänts.
För den som behöver investera i nytt avlopp kan det kosta mellan 100 000 och 200 000 kronor. Men åtgärderna gör i de allra flesta fall ingen som helst nytta för miljön, hävdar Lars Hylander.
Hylander och hans forskargrupp är knuten till Sveriges Lantbruksuniversitet i Ultuna. Enligt Hylander visar deras forskning att fosfor som släpps ut i mark aldrig når vattnet.
– Jorden och växterna tar hand om fosforn. Och i marken har vi en jättestor brist på fosfor, säger han.
Det är bara avlopp som ligger nära vattenförande diken och sjöar som kan behöva åtgärdas, menar Hylander.
– Men det räcker gott med en gräns på 100 meter. 95 procent av alla åtgärder är baserade på felaktiga slutsatser och det är ett resursslöseri av stora mått. Sedan kan i och för sig avlopp behöva kontrolleras av andra orsaker. Om ett dåligt avlopp ligger nära en brunn eller badplats kan det sprida bakterier, säger han.
Lars Hylander anser att kommunala reningsverk är ett mycket större problem än de enskilda avloppen.
– Visserligen renas fosforn till 90–95 procent där. Men den fosfor som släpps igenom går rakt ut i vattnet.
Gunnar Gustafsson (MP) är ordförande i bygg- och miljönämnden i Linköping. Det är den nämnden som beslutat att öka takten på avloppskontrollen, från ett par hundra till 1 000 om året.
– Jag har inte läst Hylanders forskningsrapport. Men jag känner mig trygg i att det gör stor nytta för miljön och vattenlivet att ha höga krav på rening i enskilda avlopp. Jag känner inte att vi kan ifrågasätta vattenmyndighetens kunskapsunderlag. Den omprövningen får ske där i så fall, kommenterar han.
Margareta Lundin Unger är utredare på havs- och vattenmyndigheten. Hon tycker att Lars Hylander förenklar för mycket och drar för långtgående slutsatser.
– Det här är väldigt komplicerade processer. Det beror väldigt mycket på hur det ser ut i marken och hur mycket fosfor det är. Det beror på pH och på hur mycket vatten som rinner igenom. Fosfor som ligger kvar i marken när det är torrt kan rinna ut om det regnar mycket och blir översvämningar. Och det finns många marker som är övergödda i södra Sverige.
Lundin Unger vill dock inte helt avfärda Lars Hylanders forskning.
– Vi kommer att låta andra forskare granska den. Vi har till exempel kontaktat SGU (Sveriges geologiska undersökning).
Enligt Lundin Unger finns det många undermåliga avlopp i Sverige.
– Många har väldigt gamla avlopp och har inte skött om dem. Det är ju inte så många som är intresserade av sina avlopp, tyvärr.
– En tredjedel har bara slamavskiljning utan efterföljande rening, något som det varit lagkrav på sedan 1969. Och de har oftast utsläpp till vatten. Det låter ibland som om myndigheterna jagar helt okej avloppsanläggningar och kräver åtgärder, men så är det inte. Det är de dåliga som får anmärkningar.