Gondolen i ena änden av centrifugens arm ser ut som en rysk rymdkapsel ur Soyzprogrammet. Den är rym- lig och just nu utrustad som en Jas 39 Gripen i C-version.
Jag glider ned i stolen bakom styrspak och raketstolens nygamla handtag.
Det uppenbart att risken att piloten skjuts ut ofrivilligt är mindre eftersom handtaget sticker upp mer, är mjukare och inte påverkas av G-dräktens uppblåsning.
Flygläkaren Ola Eiken har tagit mitt blodtryck och frågat om jag tar några mediciner.
Man har talat om risken av flygsjuka och risken av att tuppa av och pekat ut den lilla påsen som skulle kunna behövas. Man har pekat på den stora röda nödstoppsknappen.
Därför är pulsen högre än normalt, läpparna lite torra när operatören Clas-Göran Storm sticker åt mig en flaska med vatten.
Som vanlig besökande "dödlig" får jag bara utsättas för 3,5 G. Ganska lite mot de uppåt 8 G jag fått vara med om under tidigare flygningar med Gripen.
Men då hade jag G-dräkt som såg till att hålla blodet kvar i hjärnan.
Jag vet att jag kan spänna musklerna i först benen, sedan låren och magen och krysta och öka min G-tolerans något.
"Tre, två, ett ..." Marja Nyqvist räknar ned mig för den första G-belastningen.
G-kraft är den sugande känslan över huvudet ni känner på flygresan när trafikplanet svänger lite brant.
Simulatorn vevar upp mig till 3,5 G på mindre än ett kvarts varv och jag trycks ned i förarstolen utan att få någon som helst känsla av att jag snurrar runt.
G-kraften är inte obehaglig utan jag känner mig mer omkramad än nedtryckt.
Sedan kom den roliga delen.
- Nu är det dags för din friflygning, säger Clas- Göran Storm.
Skärmarna framför mig får liv. Jag släpps lös på några tusen meters höjd, tar fart och gör en looping.
"Dra i spaken till 5-6 G håll i och se till att loopingen blir rund", tänker jag vis av erfarenheter från tidigare Gripenflygningar.
G-kraften trycker ned mig i stolen. Den är skön.
Jag svänger brant och ser till min förvåning luftskeppshangaren på Moffet Airfield i Sunnyvale söder om San Fransisco under mig.
Jag trodde att jag flög över Linköping, för kartan på instrumentpanelen visade Roxen.
Jag försöker hålla 3,5 G så länge det går i en brant sväng, men eftersom simulatorn flyger som en 39:a så tar farten så småningom slut och G-kraften går ned.
"Kan man svänga till höger fastän centrifugen snurrar vänstervarv?" undrar jag och gör en högersväng.
Till min stora förvåning känns det som en högersväng.
"Precis som på riktigt!" tänker jag när jag drar in Gripen i en ny brant sväng för att locka fram så mycket G det går. Det enda som avslöjar att det hela är lite på låtsas är det dova surret när den enorma elmotorn axar på och saktar ned.
Hade jag varit flygvapenpilot hade jag fått krysta och flämta utan G-dräkt till 5-6 G för att se var hur stor min G-tolerans är. Det krävs en hel del fysträning och andningsteknik att klara de 9 G en Gripenpilot i aktiv flygtjänst testas i.