Blandningen är lätt hisnande och tekniken briljant när silversmeden Karin Ferner visar upp ett sparsmakat urval av 25 års konstnärligt skapande. Inspirerat av sina högst personliga intryck från Dalarna.
- Jag älskar folkkonsten och för fram Dalarna på mitt sätt. Jag slipper traditionens tvång. Jag behåller min frihet och försöker göra något nytt.
Det förklarar Karin Ferner som bott i Falun sedan hon lämnade Stockholm "för en himla massa år sedan". Nu arrangerar hon sitt hantverk i hemslöjdens lilla gallerilokal på Storgatan.
- Jag inspireras av färger, former och atmosfär i dalarnas gamla kulturarv. Men jag vill också bort från präktigheten som ofta präglar gammal hemslöjd.
De olika materialen både skaver och förenar sig runt en idé. Motsatser möts och spänningar förlöses som en spira med en kaxig, smånäbbig pelikan på snedden.
Rätt så kitschigt, eller ...?
- Det är en festspira med lån från kurbitsblomman och visst är det kitsch på gränsen. Men jag älskar den folkliga konsten och tar den till en annan nivå, konstaterar hon och lägger en vingförsedd hästbrosch till rätta i en glasmonter.
Det ligger något svart tvinnat i montern. Vad är det?
- Hårarbeten, hårsmycken av färgat hår som är ett typiskt hantverk från Dalarna och som jag tror bara finns i just Dalarna. Jag tar den traditionen in i tiden, in i 2007.
Det säger Karin Ferner och berättar om sonens dreadlocks och svarta hårdrockfrisyr som startsignal för att liva upp den gamla traditionen.
Du blandar fler material, vilka?
- Jag återbrukar gamla textilier och så använder jag papper och bleckplåt.
Konservburkar?
- Nej för sjutton. Jag är professionell och köper riktig plåt.
Ett slags fattigmans silver?
- Det kan man säga.
Kan du försörja dig på jobbet?
- Är man tillräckligt galen eller utflipprad kan man leva på det. Jag har i alla fall lyckats i 30 eller 35 år.
Du förpackar dina smycken i snygga handgjorda askar. Kan man köpa en i lösvikt.
- Nix. Ingen ask utan smycke.