Minst 200 personer trängde in sig i Correns stora tält i Domkyrkoparken, när stadsantikvarie Gunnar Elström tog hand om mikrofonen och berättade om hur Linköping var 1838 – det år då Östgöta Correspondenten grundades.
Dysenteri härjade
– Det hade varit en fin sommar ungefär som den vi haft i år, men en rödsotsepidemi plågade invånarna. Många äldre, barn och fattiga pliktade med sina liv på grund av denna dysenteri, en tarminfektion.
Välsignat bröd
– Rågskörden var däremot "välsignad" den här sommaren och förmodades ge även den fattige bröd till vintern.
Det bodde 4 507 invånare i Linköping i januari 1838, en trästad som sträckte sig från Nygatan i söder till Ågatan i norr med Stångån som gräns i öster och längre än till Hunnebergsgatan i väster sträckte sig inte bebyggelsen.
Rädsla för ny stadsbrand
Domkyrkotornet (det dåtida lägre) var stadens skyline tillsammans med församlingshemmet (där frimurare huserade då) och rådhuset vid Stora torget. Rädslan för bränder var stor, sedan stadsbranden år 1700. Inga trähus fick vara mer än två våningar och alla skulle vara putsade. I Pilens backe stod dock ett trevåningshus i trä (numera i Gamla Linköping) och var ett omstritt svartbygge.
100 fler per år
Linköping ökade under den här tiden med cirka hundra personer om året. De flesta som flyttade in till staden var pigor, drängar, torpare och daglönare som blivit arbetslösa när jordbruket rationaliserades.
– De sociala skillnaderna i befolkningen var oerhört stora. Osedvanligt många, cirka 500 personer, var välbärgade ståndspersoner och borgarklassen med handelsmän och hantverkare något fler. Men 3000 Linköpingsbor levde under ganska enkla förhållanden och de femtio fattighjonen i fattighuset invid Stångån hade det ofattbart eländigt.
Stort utbud av varor
Linköping var ändå en stad med ett 20-tal affärer och handeln blomstrade, eftersom befolkningen i ett stort omland från Mantorp till Norsholm och Kisa måste ta sig hit för att handla.
– Det fanns ännu inga lanthandlare och man blir förvånad över det varuutbud som stadens affärer lockade med i sina annonser, säger Gunnar Elfström.