Folkligt, festligt, fullsatt. Sällan har den gamla klyschan passat bättre än på lördagseftermiddagen i den nya Folkets park-hörnan av Gamla Linköping. Den flyttade, restaurerade och återställda Folkparksteatern invigs efter flytten tvärs över Malmslättsvägen från gamla Folkets park-området, och en ordentlig samling nyfikna nostalgiker är på plats. Inklusive en del riktiga potentater både på och framför scenen.
Blåsorkestern Bergstens nia, som varit på banan sedan 1961, får inleda firandet och är halvt på hemmaplan. Den officiella invigningsceremonin officieras av kultur- och fritidsnämndens ordförande Evelina Alsén och Stångåstadens vd Fredrik Törnqvist. Den förstnämnda fokuserar på människans behov av kultur medan Törnqvist pratar om vikten av att bevara kulturarv och byggnadshistoria, och sedan är det dags för Pettson och Findus att leverera saxen som ska klippa bandet.
Gamla Linköping-profilen Ragnar Dahlberg berättar om Tage Danielssons starka koppling till Linköpings Folkets park och river sedan av några sketcher och sånger ihop med sina vänner i den årliga Tage-revyn, som i år flyttar från trädgårdskafét till just Folkparksteatern. Östgötateatern är också på plats och låter Sven Angleflod leverera ett nostalgiskt Povel Ramel-program.
Och en bit från scenen står friluftsmuseets chef Tina Karlsson i solen och myser och tittar på publiken.
– Det känns helt fantastiskt. Det är som på den gamla stortiden.
Det är lite högre medelålder på publiken än förr ...
– Jag är inte alls förvånad. Det är människor med egna folkparksminnen som vill vara med en sån här stund.
Och visst fanns det fullt av minnen i publiken. Ulf Bäckstedt är en av många som hängt i Linköpings folkets park i ungdomen.
– Jag minns Paul Anka och Count Basie runt -65 nånstans. De var ju världsartister. Jag minns hur det bara var en strålkastare på en kille som spelade congas, och sen vrålade Paul Anka i med "Eso Beso" och tände upp och där stod 16 man och blåste på med saxofoner och trumpeter. Det var häftigt, berättar han.