Gailan säger att förutom familj och vänner, som den nära vännen Akram, så har tre lärare spelat stor roll för henne i livet. Alpha i grundskolan, specialpedagogen Maria i gymnasiet och professor Manuela på universitetet. "De har varit nyckelpersoner för mig".
Gailan Al-Obaidi pausar och ser upp från manuset. Tittar ut över lärarna.
Det är tyst i rummet. Många av åhörarna är tårögda.
Det är juni och hon är tillbaka på sin gamla grundskola. Minnena från Ånestadsskolan är många. Hon har bjudit in sig själv för att hålla tal. Förhoppningen är att kunna ge tillbaka lite av allt det hon fick. Tacka för det som var.
Nu vänder hon blicken mot sin före detta mentor.
– Jag borde ha kommit tidigare och hälsat på, men jag kunde inte komma tillbaka innan jag visste att du skulle bli stolt över mig.
***
Vi backar bandet.
Gailan föds i Irak. När hon är fyra år invaderar USA landet och kriget bryter ut. Bombningar och skjutningar lamslår familjens vardag. Hennes pappa kommer hem blodig efter att ha bevittnat en avrättning vid sin frisörsalong. Gailan stängs in i klassrummet för att skyddas mot bombningarna utanför skolan. Hon ser hur sina vänner skjuts ihjäl.
Fast inget av det där minns Gailan när hon som åttaåring kommer till Sverige. Minnena ska först väckas till liv sju år senare, på en skolresa i Sarajevo.
– Som barn förträngde jag allt som jag hade sett i Irak.
I Sverige börjar Gailan i Internationell klass på Ånestadsskolan. Gailan kan knappt ett ord svenska. Hennes hjärna arbetar på högvarv för att undertrycka det hon sett i Irak. I bröstet på den lilla flickan sprids ett mörker.
– Jag hade gett upp hoppet om hela världen. Men mannen som sitter här bredvid mig gav mig hoppet tillbaka.
Gailan klappar läraren Alpha Keita på armen och ler.
I dag är hon 22 år gammal. Hon är snart färdig med universitetet. På samma tid som de flesta studenter läser en utbildning, har Gailan läst två. När hon inte har pluggat har hon jobbat extra.
– Jag vill att mina föräldrar och Alpha ska vara stolta över mig.
"Tonåren är ofta ungdomarnas tuffaste tid i livet. Att få vara med och förhoppningsvis påverka dem är häftigt", säger Alpha Keita.
Det var i högstadiet som Alpha Keita blev Gailans mentor. Tillsammans med en kollega hade han startat upp en ny nationell spetsutbildning på skolan. Eleverna fick fördjupa sig i samhällskunskapsämnena och entreprenörskap.
– Gailans klass var de första eleverna som gick den nya inriktningen. Det var mycket "try and error" när vi prövade oss fram, säger Alpha.
Gailan slet för att klara kurserna – som ofta var på gymnasienivå.
– Det var tufft och kämpigt för dig. Med språket, men också för att kraven var högre. Men du har ju en otrolig drivkraft, säger han vänd till Gailan.
Hon bollar tillbaka. För henne var det Alpha som med sina roliga och spännande lektioner väckte hennes vetgirighet. Som fick henne att förstå att kunskap är makt.
– Alpha var både lärare, vän och far. Han dömde ingen. Han såg saker i mig som jag själv inte såg.
Alpha fyller i:
– Som lärare stöttar och hjälper man ju alla elever. Men hos vissa ser man att det ger en otrolig effekt. Gailan var en av dem.
"Du gav mig tron på en framtid och stärkte mitt självförtroendet genom små men meningsfulla vardagliga ord på vägen", sade Gailan till Alpha i sitt tal som hon höll till personalen i början av sommaren.
Alpha påpekar att det finns många olika sätt att vara lärare på, men att han själv hittat ett som han tycker fungerar. När han får en ny klass berättar han hur han vill att det ska vara i klassrummet. Lugnt, stilla och att alla är schyssta mot varandra.
– Sedan får eleverna chans att argumentera emot. Vi bestämmer reglerna ihop. Uppstår det en situation under terminen kan jag alltid gå tillbaka och påminna om vad vi kommit överens om.
I början av lektionerna samlar han in mobiler och hälsar på alla elever med en fist bump. Han försöker göra sin ämnen så roliga han kan – och varva ned när han är ledig. Först då kan han vara pigg på jobbet, vilket han tror är viktigt.
– Elever i högstadiet är ju inte alltid... jättepigga. Då kan inte läraren också vara trött. Jag försöker komma in i klassrummet med energi.
För att få fler elever att lyckas i skolan tror Alpha att det behövs mer personal i skolan och välfungerande elevhälsoteam på alla skolor. Men han efterfrågar också mer ledarskapsutbildning på lärarlinjen.
– Hur är man i klassrummet? Hur jobbar man med ordning och reda? Sådana saker. Det finns partier som vill ha ordningsbetyg, men då måste vi lärare veta hur vi skapar ordning också.
Alpha Keita, som tidigare arbetat med utåtagerande pojkar i Skäggetorp och Berga, tror att små undervisningsgrupper är viktigt för elever som har det svårt i skolan. "Man måste skapa trygghet. Men också vara flexibel. En varm dag kanske man jobbar en halvtimme, för att sedan åka och bada tillsammans".
I dag arbetar Gailan som karriärcoach på uppdrag av Arbetsförmedlingen. Från att själv ha varit vilsen i vad hon vill göra hjälper hon nu andra i arbetslivet. Att någon gång få arbeta på ambassad är hennes största dröm.
– Jag är inte klar. Jag ska fortsätta på den väg Alpha visade mig.
"Vi som kommer från andra länder har ingenting här i Sverige. Jag insåg tidigt att jag måste ordna det bra för mig själv. Ingen kommer att ge mig något gratis", säger Gailan.