rystad buss
ºFöretaget ägs i dag av samma familj som startade företaget i april 1924.
ºUnder kriget upprätthölls trafiken med hjälp av gengas. En veteranbuss i samlingen har två tankar, en för bensin, en för fotogen, och tillverkad 1946. Det var inte bara folk som transporterades på linjerna. Gods som levande höns, ägg, färsk fisk från Roxen och grönsaker fraktades till torget i Linköping. Företaget har haft ett 50-tal bussar under årens lopp.
Veteranbussen, en Scania Vabis från 1965, är i originalskick och har för länge sedan slutat att gå i linjetrafik till Ekängen och Östra Harg. I stället används den på Tunga rallyt och arrangemang som Motorhistoriska sällskapet anordnar.
-- Min far köpte bussen när den var ny, och då kostade den 136 000 kronor. I dag får man ge uppåt 3 miljoner för en ny buss, säger Anders Haraldsson, som driver Rystad Buss.
Ett stort intresse för bussar har alltid funnits, och det kanske inte är så konstigt eftersom familjen har drivit bussverksamhet sedan 1924.
När Anders Haraldsson tog över företaget H Gustafssons Omnibustrafik 1984 började han leta efter bussar som förr trafikerat linjerna på bygden. I dag finns ett tiotal veteranbussar i samlingen, och den äldsta, en T-Ford byggd på lastbilschassi, är från 1925.
-- Det är en riktig raritet. I Sverige finns bara tre-fyra exemplar kvar. Den här bussen köpte vi tillbaka i mitten på 80-talet, men än så länge får den stå i ett hörn i garaget innan vi får tid för en storrenovering.
Just nu tar en buss från 1948, tillverkad på ASJ (AB Svenska Järnvägsverkstäderna) i Linköping och byggd på Volvochassi, all tid. Det är sönerna Fredrik och Niklas som svarar för det mesta av arbetet.
-- Vi har jobbat med bussen till och från i tre år. Det mesta är gjort, och nu är det bara att plocka ihop grejerna. Förhoppningsvis är bussen klar om något år, säger Fredrik Haraldsson, som arbetar med snickeriet medan Niklas ansvarar för järn- och ståljobbet.
Bussen var ett skogsvrak när familjen tog hand om den i mitten av 1980-talet. I markerna utanför Kristinehamn hade bussen stått sedan 1971.
-- Vi räddade den i sista stund, säger Fredrik, som anser att bussen är lokalhistoria, eftersom den byggts i Linköping.
Haraldsson har tre bussar som tillverkats på ASJ. Eftersom de flesta bussar från 40-talet försvann och skrotades i samband med högertrafikomläggningen 1967 är vardagsbussen speciellt värdefull. Gamla Linköping har exempelvis hört av sig och vill ha bussen i turisttrafik.
-- Det är roligt att det finns ett intresse för klassikern. Bussen är väl nyare än bebyggelsen där, men det kanske inte gör så mycket. Det finns ett stort intresse att rusta upp veteranbilar, men när det gäller bussar är det inte samma tryck. Jag tycker det är viktigt att bevara bussarna, som är en del av vår vardagshistoria, anser Fredrik Haraldsson.