Skönheten Tuna KungsgÄrd tronar vid Roxens strand i Rystad. Arne Lilja Àr uppvuxen i trÀdgÄrdsmÀstarbostaden intill gÄrden. Som barn sprang han över till grannarna Olle och Gerd, som bodde i en av Tunas flyglar. Arne var mest intresserad av att tigga till sig nÄgra kex, och medan han Ät berÀttade Olle historier om Tuna.
â Jag minns knappt en brĂ„kdel, men uppvĂ€xten hĂ€r och Olles historier mynnade ut i ett stort historieintresse, sĂ€ger Arne och hĂ„ller upp en till synes vanlig sten. Det Ă€r ett av de Ă€ldsta bevisen pĂ„ mĂ€nsklig aktivitet pĂ„ Tuna.
â Det Ă€r en trindyxa, som en fiskare förmodligen svurit över nĂ€r han tappade den i Roxen. Den Ă€r 5â000â7â000 Ă„r gammal.
Tunas första storhetstid var i mitten pÄ 1500-talet, nÀr den blev kungsgÄrd. Gustav Vasa bygger ett kungshus i trÀ, och en stor borgstuga med tillhörande kÀllare. FrÄn Vasas tid finns bara kÀllarna kvar i dag. Taken Àr en sentida konstruktion för att skydda dem.
â GĂ„rden anvĂ€ndes som fogdesĂ€te och ett dĂ„tida "motell" för kungen och hans mĂ€n, nĂ€r de reste till Linköping eller Vadstena, berĂ€ttar Arne.
Femtio Är senare stod Otto Helmer von Mörner pÄ hertig Karl sida under slaget vid StÄngebro och efterföljande Linköpings blodbad, och fÄr av kung Karl IX Tuna som belöning för vÀl utfört arbete...
â Under den Mörnerska tiden byggdes de stenhus som finns kvar Ă€n i dag.
Senare pĂ„ 1600-talet behövs Tuna som officersbostĂ€lle. HĂ€r installerar sig Ăstergötlands kavalleriregementes överste. Det blir fullt liv pĂ„ gĂ„rden med soldater och hĂ€star. PĂ„ gĂ„rdsplanen, som Ă€r en fin trĂ€dgĂ„rd i dag, vĂ€njer man hĂ€starna vid flaggor och krut. Regementet samlades nĂ„gra gĂ„nger under Ă„ret för övningar pĂ„ dagens Malmen dĂ€r Helikopterflottiljen idag huserar. Det ena stenhuset fĂ„r en övervĂ„ning med tillhörande galasal, och köket flyttar in i bostaden.
Under bĂ„de första och andra vĂ€rldskriget anvĂ€nds Tuna som spannmĂ„lsmagasin och dĂ€ckförrĂ„d. PĂ„ en dörr sitter ett prydligt protokoll för nĂ€r dĂ€cken ska pumpas, daterade Ă„r 1944. Ă terigen fungerar Tuna mest som en hĂ„llplats för genomresande, nu för förband som tar sig genom Ăstergötland. FörrĂ„dstiden sliter mycket pĂ„ huset, vilket frĂ€mst syns pĂ„ vĂ€ggarnas 1700-talsmĂ„lningar.
Tuna Ă€r fortfarande vackert â men slitet och tomt. Hembygdsföreningen Ăstra Harg anordnar nationaldagsfirande hĂ€r. Ibland vill nĂ„gon döpa sitt barn, eller bli bröllopsfotograferad pĂ„ den charmiga gĂ„rden. Men mest Ă€r Tuna en pĂ„minnelse om en svunnen tid. En kungsgĂ„rd som saknar sin kung.