Det femton år gamla miljötillståndet för avfallsdeponin på Gärstad har tjänat ut.
På senare år har länsstyrelsen fått komplettera Miljödomstolens ursprungliga beslut allteftersom verksamheten vid Gärstad ändrat karaktär.
Det håller inte längre. Därför arbetar Tekniska verken med en ny ansökan till Miljödomstolen, som ska omfatta den mark som används som deponi och de delar där avfall hanteras innan det hamnar i ugnarna på Gärstadverket eller kraftvärmeverket.
Just nu pågår samråd med olika instanser som berörs av Gärstadverkets avfallsdeponi. Även närboende har möjlighet att komma med synpunkter till den 17 februari.
-- Det är länsstyrelsen som anser att vårt gamla miljötillstånd är alldeles för rymligt och diffust, men vi är överens om att en ny prövning behövs. Ett nytt miljötillstånd bör kunna hålla i tio år framåt, säger Joakim Persson, som är driftchef för Gärstads avfallsanläggning.
Tekniska verken kommer att ansöka om att få hantera en miljon ton avfall om året på Gärstad. Idag handlar det om uppemot 700 000 ton per år.
-- Vi tar i för att inte växa ur det nya miljötillståndet alltför snabbt. Vi räknar med att fungera som en regional deponi i framtiden och klara kraven för det, säger Joakim Persson.
Utöver det avfall som hanteras vid Gärstad går en del också till slutförvaring på tippen.
För fem år sedan deponerades 100 000 ton. Den mängden har mer än halverats idag.
En anledning är att deponiskatten styrt bort avfall, som i stället eldas upp som bränsle eller återvinns. En annan är att bara en fjärdedel av askorna efter energiförbränningen deponeras i dag.
Resten återvinns genom att användas som slaggrus i vallar och andra markkonstruktioner vid Gärstad eller mellanlagras i väntan på annan återvinning. Än så länge får inte slaggen användas utanför området.
-- Att hitta miljöriktiga sätt att nyttja askan blir allt viktigare, säger Joakim Persson.
Han tar cykelvägen till Ekängen som ett exempel. Den byggdes upp med hjälp av kolbottenaska från kraftvärmeverket.
Tekniska verken tänker begära undantag från kravet på att deponier ska ha heltäckande bottentätning och dränering under deponin.
Här används övergivna leca-gropar för deponering av avfall. Man anser att leran i botten på dem utgör ett tillräckligt skydd för läckage till omgivningen. Lakvattnets genomströmningshastighet ska vara minst 200 år för deponier med farligt avfall och 50 år för icke-farligt avfall.
Enligt Tekniska verken klaras det kravet inom 700 meter från deponin när det gäller farligt avfall och på betydligt kortare avstånd med "ofarligt" avfall.
Hittills samlas mellan 150 000 och 200 000 kubikmeter lakvatten upp per år från deponin. Den mängden beräknas öka till som mest 220 000 kubikmeter när den damm som Leca länge nyttjat för att neutralisera sina rökgaser inkorporeras i Gärstadtippens verksamhet i stället.
Analyser av lakvattnet från Gärstad visar att klorider och en del metaller som bly och kvicksilver ligger över medelvärdena för ett tiotal andra deponier i landet.
Föroreningarna härstammar framför allt från de energiaskor som fortfarande deponeras vid Gärstad.
-- Halterna är ändå förhållandevis låga, det här är ingenting som jag känner någon oro för, säger Joakim Persson.
Totalt begär Tekniska verken att få släppa ut tio ton kväve och fyrahundra ton klorid via lakvattnet, vilket är ungefär de nivåer som gäller ut idag.
Med det nya miljötillståndet vill Tekniska verken också bereda väg för billigare metoder att indunsta flytande avfall än vad som sker i Rengärd. Där indunstas framför allt oljeförorenat vatten.
Sandfångsvatten och gatubrunnsvatten vill man göra "snällare" med hjälp av kemisk fällning innan det blandas med lakvattnet från deponin.
Man vill också hålla dörren öppen för nya behandlingsmetoder som kan dyka upp framöver när det gäller att ta hand om förorenad jord.