För den oinvigde är inte restaurangen helt självklar att hitta. Vi såg firmabilen utanför entrén långt innan vi upptäckte klisterdekalen på dörren. Bästa vägbeskrivningen är nog Scaniaskylten vid Engströms. För det är i den lokalen KockDuon har sina lokaler en trappa upp från reservdelslagret.
Det är en påtaglig känsla av personalmatsal som möter. Bord och stolar tål slitage och inte alltid så rena arbetskläder. Väggarna har målats i mörkblått och kaffe/mjölkfärg och resultatet blir smått trivsamt. Ett stort ljusinsläpp i taket, lite vid sidan av, luftar upp.
Maten serveras av vänlig och snabb personal vid disken där vi också betalar. Salladsvagnen bjuder på flera alternativ och är väl skött. Dagens erbjuder två alternativ samt veckans pasta. Panerad skäddafilé med örtagårdssås är ett stycke plattfisk som gärna hade fått vara kvar på stekbordet någon minut till för att få upp krispigheten. Nu finns där en viss mjölsmak även om fisken innanför paneringen smakar helt okej. Örtagårdssåsen känns kaloristinn och hade nog tålt en nypa örtkrydda till. Plus för att både kokt och stekt potatis fanns att välja på.
Kycklinggrytan med arom av soltorkad tomat samt en ytterst svag smak av basilika är acceptabel och slinker ned med en behaglig sälta, men riset . . .
Pasta ska gärna ha ett visst tuggmotstånd, alltså al dente. Men samma konsistens gäller inte kokt ris. För lång tid i värmeburken gör det torrt med en seg kärna.
Efter en lunch på KockDuon är man mätt på ett gammaldags sätt. Inget krus vare sig hos mat eller lokal, det känns pålitligt med klang från ett fordomdags Sverige som snart inte längre finns.
CCCCC Utmärkt
CCCC Mycket bra
CCC Bra
CC Godkänt
C Dåligt