De tolv radhuslägenheterna längst bort på Ivar Samuelssons gata är nybyggda. Familjerna flyttade in där i november.
Tanken är att det ska bli hus även på andra sidan gatan, men Peab har ännu inte börja bygga och under tiden har det bildats en vattensamling på tomten. Det sluttar brant ner direkt från gatan. Slänten är lös och gyttjig och ramlar man ner är det inte lätt att ta sig upp igen. Vattnet är ganska djupt, kanske uppemot metern på de djupaste ställena.
– Vattnet fungerar som en magnet på barnen. Det bor elva barn under sex år på gatan. Jag har redan fått dra upp en tvååring som ramlat i och fastnat i gyttjan, säger Elisabeth Wettervinge.
Elisabeth och de andra föräldrarna på gatan har alltsedan november upprepade gånger ringt och mejlat, både till kommunen, som hade tomten från början, och till Peab som köpt den.
– Någon gång blev vi lovade att "vi kommer på måndag och fixar det". Men det var i november. Kommunen säger att det är Peabs tomt och Peab säger att de inte kan göra något förrän de fått bygglov. Men någon måste göra något innan det händer en drunkningsolycka. Det borde ju bara vara att köra dit ett par lass och fylla igen.
Men hur stort är egentligen problemet – det är ju många barnfamiljer som bor vid ett vattendrag?
– Ja, visst är det så, och det är vi föräldrar som har ansvar för våra barn. Men det här är så onödigt. Det är bara några meter från husen och lekplatsen, och en olycka händer så fruktansvärt fort. Om det varit en pool hade det varit krav på ett skyddande staket, säger Elisabeth Wettervinge.
ake.alvin@corren.se