Saab 92 var egentligen ingen höjdare när den för sextio år sedan, den 10 juni 1947, premiärvisades i Saabs personalmatsal i Linköping. Bilen var spacklad och övermålad för att dölja de värsta skavankerna, och den var definitivt inte körklar.
- Det gick åt mycket tennspackel, men när bilen målades blev den riktigt fin, minns Hans Osquar Gustavsson, som var med och ritade på bilens karosseridelar i mitten av fyrtiotalet.
Han blev tillsammans med ett femtontal saabanställda, bland andra kollegan Sigvard Lenngren och då chef för verktygsplaneringen, utlånad från den ordinarie flygplansproduktionen i Linköping för att ta fram den första provbilen. Det blev ett spännande äventyr för dem som deltog i projekt XP 92.
På Saab i Linköping hade företagsledningen redan 1944 börjat diskutera olika arbetsprojekt. En svacka i flygplanstillverkningen gjorde att Saab först hade funderingar på att börja tillverka köksinredningar eller båtar. Men valet föll till sist på en bil.
- Vi hade aldrig byggt en bil, de flesta i teamet hade inte ens något körkort. Redan från början stod det klart att linjearbetet skulle läggas upp som vid flygplanstillverkning. Bilen skulle formas som en flygplansvinge, aerodynamiskt riktigt, med vindtunnelprov och allt, berättar Hans Osquar Gustavsson.
För att öka kunskapen om biltillverkning anskaffades flera studieföremål, som begagnade DKW, Hanomag, Opel Kadett och en krigstrött VW. Den första prototypen, Saab 92.001 var klar på sommaren 1946. En bilmodell i skala 1:10 testades då i en vindtunnel, mycket ovanligt i bilbranschen men naturligt för flygplanstillverkare. 0,32 i luftmotstånd som prototypen presterade var mycket lågt för en seriebil vid den här tiden.
- Vi knyckte idéer från olika håll. En del var väl inte så lyckat. Motorutrymmet var exempelvis för trångt. För att lyfta ut motorn genom huvöppningen krävdes att drivaggregatet måste vändas cirka 90 grader och lyftas ut med växellådsgaveln först.
Frontutformningen på prototypen gjordes om i den andra prototypen, Saab 92.002. Den nya fronten var av "kaskadtyp", det vill säga grillen var kromad som hos de flesta efterkrigsbilar. Bilen modifierades även så att man bättre kom åt drivaggregatet. Den här utformningen gav dock ett sämre cw-värde, luftmotståndsvärde, som Saab tidigare slagit vakt om.
Ett annat problem var dörrarna som var hängda i bakkant. Det hävdades att det var bästa lösningen. Annars kunde dörrarna skadas när föraren backade ut ur garaget. Men när dörren öppnades en aning under färd blev det ett stort vindfång, och folk kunde flyga ur bilen.
- Vi var några stycken som tyckte att det här var farligt redan på den tiden, men först på 50-talet ändrades dörrkonstruktionen, säger Hans Osquar Gustavsson.
Det var flera Linköpingsföretag som deltog i arbetet med Ur-Saaben. ASJ gjorde maskindetaljer, Thorells kylarfabrik lånade ut plåtslagare och Nordarmatur ansvarade för gjutgodset.
- Vi bestämde oss tidigt för att motorn skulle vara en tvåcylindrig 2-taktare av DKW-typ. Men motorn ansågs lite för klen, och för att skrämma upp effekten anlitades Malte Månsson i Linköping.
Den tvärställda tvåtaktsmotorn var på 764 cc och 25 hästkrafter. Motorn och växellådan var hopbyggda till en enhet.
Saab 92 var den första standardbilen med helt självbärande stålkaross, som gjorde den stark och vridstyv. Hans Osquar Gustavsson minns provturen med den första prototypen på Norrköpingsvägen.
- Bilen var ett monster att vibrera och bullra. Jag minns att jag tvingades stanna och spy på vägen till Norrköping.
Provkörningar sattes in i treskift under sommaren 1946. Förare från Philipsons Bil AB, som deltog i projektet, körde bilen natt och dag på östgöta- vägarna, och testerna gav många tips om hur Saaben kunde förbättras och anpassas till produktionen.
- Att det till sist blev en bil är fantastiskt. Det kunde man inte tro då.
När Saaben med buteljgrön färg började serietillverkas i Trollhättan i januari 1950 var det många som var intresserade av att köpa bilen. Men Hans Osquar Gustavsson ville inte ha den.
- Nej, bilen var för dålig. Jag väntade till 1956 då 93:an kom med nya fjädringssystemet och trecylindriga tvåtaktsmotorn. Den här Saaben var betydligt bättre än 92:an. Och fyrtaktaren som kom senare räddade Saab från en säker undergång, anser han.
Hans Osquar Gustavsson har alltid kört Saab. Han har fortfarande kvar en Saab 900 från 1986, men bilkörning är inte längre aktuellt, vid 84 års ålder.
- Jag ser för dåligt för att kunna köra bil, säger han.