Guillermo från Peru

HJÄLP OSS FYLLA KARTAN HÄR!

Namn: Guillermo Muñoz
Ålder: 57 år
Bor: i Vasastaden
Sysselsättning: jobbar med internationell affärsutveckling
Flyttade till Linköping: 1998
Vilken är din hemstad?
– Ocoyo, en liten by i Anderna som ligger jättevackert i en dalgång. När jag växte upp var det mest lantbruk i området, man fick ta häst och vagn sista biten till byn. På senare år har man hittat guld, nu är det mer en gruvstad.
Varför flyttade du till Linköping?
– En terrororganisation härjade i Peru och landet befann sig i en stor kris. Jag flydde till Sverige, hamnade i Ödeshög och sedan Motala. Jag flyttade till Linköping när jag skulle läsa internationell ekonomi på Linköpings universitet.
Första intrycket av Linköping?
– Jag tyckte att Motala var ett litet paradis där allt fanns. Vid första besöket i Linköping gick jag upp till Trädgårdstorget och fortsatte upp för Tanneforsgatan. Det var en större stad, människorna var snygga och välklädda. En man kom med sin hund som bajsade och mannen plockade upp det i en påse. Till och med detta tar man hand om, det är därför det är så rent i Sverige, tänkte jag.
Din relation till Linköping idag?
– Idag upplever jag det som en liten stad med många högteknologiska företag. Studenttiden var jättefin, men nu när jag jobbar är det tuffare att ta sig vidare. Jag har mer kontakter i Stockholm.
Din favoritplats?
– Stångån, där är det härligt att ta en promenad och koppla av.
Hur berikar internationella influenser Linköping?
– Det berikar mycket, men man skulle kunna göra mer. Potentialen finns att hjälpa varandra och utbyta tjänster, men det finns inga naturliga plattformar att träffas på.
Några kulturkrockar du har upplevt?
– En lärare sa att det är så underbart att själv ta båten eller gå ut i skogen ensam. Jag undrade om hon var galen. Hur kan man njuta av ensamhet när man kan vara tillsammans med andra.  
Tänker du bo kvar?
– Jag tänker inte flytta nu. På längre sikt vet jag inte, mycket beror på jobb.