GÄrden som byggdes i slutet av 1800-talet ligger pÄ andra sidan vÀgen frÄn kapellet och har blivit en naturlig plats att samlas pÄ efter begravningar för att Àta och fika tillsammans.
Nu har Gunilla Hofstedt, som arrenderat gÄrden frÄn och till sedan 1987, bestÀmt sig för att slÄ av pÄ takten och lÄta nÄgon annan ta över ansvaret.
Hon berÀttar stolt om sina Är pÄ gÄrden.
â Det Ă€r vĂ€ldigt, vĂ€ldigt stimulerande att jobba hĂ€r. Man fĂ„r sĂ„ mycket positivt tillbaka med alla möten. Ăven om det Ă€r sorgligt sĂ„ Ă€r det Ă€ndĂ„ tacksamt. MĂ€nniskor uppskattar verkligen det man gör.
Tidigare har det Àven anordnats bröllop och konferenser pÄ gÄrden. Men i takt med att Gunilla kÀnt att hon vill trappa ner har dessa stegvis minskat med Ären.
Samtidigt ser personalen att minnesstunderna har ökat mer och mer. Idag Àr det fullt upp frÄn tisdag till fredag nÀr det hÄlls begravningar i den nÀrliggande griftegÄrden.
â Vissa dagar kan vi ha upp emot fyra minnesstunder, berĂ€ttar Gunilla Hofstedt.
â DĂ„ gör man verkligen inte mĂ„nga knop nĂ€r man kommer hem pĂ„ kvĂ€llen, fyller Karin Hansson i.
PÄ gÄrden jobbar idag nÀstan uteslutande personer som nÄtt pensionsÄldern. De förklarar att det Àr den fina stÀmningen, som genomsyrar minnesstunderna, som Àr den största anledningen till att de har fortsatt Är efter Är.
â Ibland kan vi undra om det Ă€r en minnesstund eller en 50-Ă„rsfest. Det Ă€r sĂ„ glatt med slĂ€ktingar som inte har sett varandra pĂ„ evigheter och trĂ€ffas samman. Det blir pĂ„ begravningar man trĂ€ffas.
Gunilla hoppas att hennes eftertrÀdare blir nÄgon som i grunden vill driva vidare gÄrden pÄ ett liknande sÀtt som idag.
â Jag tror det mĂ„ste vara nĂ„gon som verkligen förstĂ„r det hĂ€r jobbet och som ser möjligheterna. Men som samtidigt förstĂ„r att det ligger vĂ€ldigt mycket jobb bakom. Det Ă€r inte bara att gĂ„ runt och se tjusig ut inne i matsalen. Utan man behöver jobba frĂ„n tidig morgon till sen kvĂ€ll för att allt, verkligen allt, ska bli perfekt i en viktig stund i folks liv.