Vår stad
Båda namnen har sitt ursprung i det en gång så välkända Linköpingsföretaget AB ALKA Aluminiumkapslar.
Det hela började 1906 när fabrikören Josef Jonsson (1866–1939), som var född i Rystad, startade tillverkning av porslinsproppar för vichyvattensflaskor. Något år senare utvecklade Jonsson maskiner för förslutning av flaskor med aluminiumkapslar.
Traditionella korkar och porslinsproppar lämnade flaskornas mynningar oskyddade. ALKA kapsylens stora fördel var att den täckte hela flaskmynningen, vilket var ett stort framsteg ur hygienisk synvinkel. Jonsson betonade också att inget verktyg behövdes för öppnandet.
Redan 1912 hade ALKA-maskiner exporterats både till Ryssland och till Ungern. En utställning i Schweiz 1914 kom att betraktas som ALKA:s internationella genombrott. Första världskriget omöjliggjorde dock för Jonsson att dra nytta av den framgången.
Serieproduktionen av den helautomatiska varianten av ALKA:s förslutningsmaskin kom i gång på allvar 1925. För den maskinens internationella lansering var en utställning i Berlin 1929 avgörande.
ALKA-kapsylen var avsedd för öl och kolsyrade drycker, men också för mjölk. Mjölkcentralen i Stockholm var det första mejeriet som köpte Jonssons maskiner. Viktigare var dock exporten till England, där mjölk på flaska redan på 1930-talet var etablerat.
År 1933 hade ALKA filialer i USA, England, Frankrike Holland, Tyskland och Österrike. Dessutom hade Linköpingsföretaget försäljare i fyrtiotalet länder spridda över alla fem kontinenter, bland annat i Buenos Aires, Kairo, Durban, Mexico City och Singapore.
År 1933 sålde Jonsson sitt företag till ägarna av Wicanders korkfabrik. Under ledning av nye direktören, Gunnar Rooth, genomfördes en kraftig expansion, främst på export.
År 1946 fusionerades ALKA med Wicanders, vilket innebar nya satsningar. 1949 färdigställdes nybyggda lokaler vid Industrigatan. Anläggningens entré skedde från den gata som samtidigt gavs namnet Alkagatan.
Rooth efterträddes av Max Krüll, fosterson till företagets huvudägare C A Wicander. Bland den ryskfödde Krülls framgångar kan nämnas att rysk vodkaindustri kom att försluta sina drycker med ALKA kapslar.
Krüll berättade 1959 för Corren att glasflaskorna alltmer ersattes av plastflaskor, vilket i sin tur medförde att aluminiumkapslar ersattes av plastkapsyler.
Verksamheten i Linköping upphörde i början av 1970-talet.