Sedan den nya lagen infördes har Tekniska verken, som är ansvariga för insamlandet av textilier, tagit emot enorma mängder kläder. Mycket av det slängdes tidigare i soptunnorna.
– Det har flödat in, säger Linda Genander som är verksamhetsutvecklare på Tekniska verken.
Det finns tre platser i Linköping där man kan lämna in både hela och trasiga textilier: Återvinningscentralerna i Ullstämma, Malmen och Gärstad. Men att ta sig till någon av återvinningscentralerna utan bil är svårt.
Hur ska man kunna lämna textilier om man inte har bil?
– Det är återvinningscentralerna vi har att erbjuda just nu. Har man hela och rena kläder kan man ju lägga dem i de olika samlingsboxarna som står runt om i kommunen, säger Linda Genander.
Finns det några planer på att erbjuda återvinning på andra platser?
– Nej, just nu är det här spåret vi har. Idag vet vi inte hur förutsättningarna för insamlingen kommer se ut framöver.
På återvinningscentralerna delas blöta och torra plagg upp. Allt som är torrt hämtas upp av Second hand-kedjorna Myrorna, Stadsmissionen och Hjärta till hjärta som har avtal med Tekniska verken.
Det betyder att torra textilier, både trasiga och fullt säljbara plagg, hamnar i samma kärl.
Varför separeras inte trasiga och säljbara plagg hos er?
– Vi tar emot textilen i ett flöde. Man har försökt att dela upp men det är ganska svårt att hålla isär flödena. Det är viktigt att fånga upp så mycket av den här textilen som möjligt. Den ska bedömas av någon som är proffs. För det är inte så lätt för gemene man att avgöra vad som kan återbrukas och inte. Du som privatperson ska inte behöva göra den bedömningen. Det du kan avgöra är om plaggen är blöta eller förstörda, säger Linda Genander.
Men en trasig strumpa vet man väl att ingen vill ha?
– Det blir väldigt mycket fokus på just strumpor men när man tittar på det som slängs så kan man se i plockanalyser att nästan hälften av det svenskarna slänger är i ett sådant skick att det är återbrukbart.
Belastar inte det second hand-butikerna onödigt hårt att få alla textiler som samlas in?
– Jag förstår utmaningen, men det är sannolikt att vi fångar upp mer återbruk genom att ha ett flöde. Målet är att det som inte går att återbruka ska återvinnas. Det är svårt att bedöma. Man kan tänka att "det här är väl ingen som vill ha", men det är inte säkert att det är så.
Finns det någon plan på att sortera upp det så att second hand-affärerna inte ska få in enorma mängder kläder som de vet inte kan säljas?
– Det förs en dialog med återbruksaktörerna. Man får se på sikt hur det blir med det här. Vi har inte sett det sista än, det kommer hända mycket med textilen framöver.
De kläderna som second hand-butikerna inte kan sälja eller skänka skickas tillbaka till Tekniska verken där de förvaras i stora täta containrar.
Hur länge ska det vara så?
– Ja, man kan ju inte förvara det hur länge som helst. Det som vi gör är att vi för dialoger med de aktörer som finns just nu. Så jag kan inte säga riktigt hur länge det kommer att saknas ett svar på den frågan. Vi utreder alla spår. Det finns utmaningar. Just nu lagrar vi det som kommer tillbaka och håller på att jobba för en lösning på det, säger Linda Genander.