– Det var för ett par år sedan i Österbymotrakten. Jag hade åkt vilse och fick ringa och fråga om vägen. "Skynda dig, vi väntar på veterinären" fick han då till svar.
Lars anlände samtidigt som veterinären. På gårdsplanen stod gästerna och trots den avbrutna bröllopsstämningen, på grund av den oplanerade kalvningen, utbrast bruden:
"Kom hit så tar vi det här", berättar Lars som i anslutning till en hästtransport vigde paret efter att den blivande maken dykt upp ifrån ladugården.
– Jag ringde kvinnan dagen efter och frågade om hon kände sig gift. "Ja, svarade hon och vet du vad, vi klarade kvigan".
Lars skrattar åt minnet. Han har många fler berättelser nedtecknade.
Varför ville du bli vigselförrättare?
– Det var någonting annorlunda och jag är medveten om riskerna att bara leva tillsammans eftersom äktenskapsbalken inte gäller för sambopar. Sedan är det underbart att träffa dessa människor och många gånger känslomässigt starkt. Det finns par som kokar av kärlek, säger Lars.
Men han har även vigt par som agerat helt motsatt.
– Det har funnits gånger då jag undrat om de träffats tidigare. De tittar inte på varandra och tar inte i varandra.
Men Lars roll är inte att döma eller ifrågasätta, oavsett vilka par som väljer att ingå äktenskap. Är hindersprövningen gjord och ceremonin bokad gör han istället sitt yttersta för att utforma en vigsel som lämnar känslomässiga avtryck.
Hur många av dessa par tror du har hållit ihop?
– Alla, utbrister han med ett spontant skratt. Jag ger dem bröllopsgaranti så länge jag har dem inom synhåll.
Idag finns det åtta borgerliga vigselförrättare i Linköping. Två nya namn från KD som godkänts av länsstyrelsen är Pernilla Claar och Mirjam Lindahl. Samtliga arbetar efter olika jourveckor. För Lars del händer det även att han bokas utanför den egna kommunen. Detta tack vare att nya brudpar hittat recensioner om honom upplagda på olika bröllopssajter.
Själv har han varit gift i nära 50 år. På frågan vad han föll för hos hustrun Gudrun, som han träffade genom olika arrangemang inom kyrkan, svarar han först:
– Hon gick att samarbeta med och vi kom bra överens.
Tror du hon vill läsa det?
(Lars skrattar) – Hon var och är vacker. Fast jag tycker själv att jag var ganska snygg, fortsätter han muntert. Hon är mjuk och skön i sinnet. Vi kommer bra överens.
Han kommer plötsligt på något.
– Hustrun påminde mig häromdagen att den 14 januari för 52 år sedan fick hon den första kyssen. Det var vinter och kallt och vi var utomhus i Ödeshög.
Vad tror du att det finns för knep bakom ett lyckligt äktenskap?
– Se varandra. Lyssna till varandra och tänk efter innan du agerar. Det du gör för den andra mår du bra av själv.
Lars har fyllt 73 år och försöker att logga ut, som han uttrycker det, från olika förtroendeuppdrag efter ett intensivt men också kreativt arbetsliv.
– Det är lättare att ge sig in i ett ansvar än att lämna det. Det är känslomässigt svårt.
Samtidigt hoppas han att hälsan tillåter att han kan fortsätta som vigselförrättare i ytterligare några år. Han har ett "livstidskontrakt", så länge partiet har förtroende för honom.
– Jag har en dröm att uppnå 1 000 vigslar.