Inbördeskriget, ett ombudskrig mellan Iran och Saudiarabien, inleddes 2015. På ena sidan Iranstödda huthirebellerna, på den andra Saudiarabienstödda regeringstrupper, vars krigföring i huvudsak sker från luften.
– Min arbetsgivare Internationella Röda korset arbetar strikt neutralt och opartisk. Alla som behöver vård på deras sjukhus får det.
Det säger Linköpingläkaren Peter Andersson som tidigare i år tjänstgjorde sex veckor vid ett Röda korsdrivet sjukhus utanför huvudstaden Saada i Jemen.
Peter Andersson hade länge funderat på utlandstjänst. 2004 gick han från ord till handling. Familjen firade jul i Thailand samma år som landet på annandagen drabbades av den förödande tsunamin, som totalt krävde nära 300 000 människoliv runt indiska oceanen.
Peters familj hade tur och klarade sig helskinnade.
Det enorma vårdbehovet på plats fick Peter att rycka in som kirurg, först på en vårdcentral och senare på ett sjukhus.
Därefter har det blivit många utlandstjänstgöringar.
Den värsta katastrofen i världen just nu. Så beskriver FN det lågintensiva kriget i Jemen. Över 50 000 människor har dött i direkta krigshandlingar. Ändå betraktas den humanitära katastrofen som bortglömd.
14 miljoner människor riskerar att svälta ihjäl enligt FN:s livsmedelsprogram.
– 22 av landets 28 miljoner invånare är i akut behov av humanitärt stöd. Landets infrastruktur är utslagen, det går varken att odla livsmedel eller transportera den. Koleran grasserar och det är ett land i ruiner, säger Peter Andersson.
– Miljoner lever i flyktingläger där vattnet är smutsigt och epidemierna frodas.
Saada hör till huthirebellernas kärnområde. Under Peter Andersson vistelse på internationella Röda korskommitténs sjukhus skedde en oväntad upptrappning och de Saudistödda regeringstrupperna fördubblade sina attacker i området.
Hur var säkerheten på sjukhuset?– Det är klart att det var farligt. Vi hörde ofta bomber detonera någon eller några kilometer bort, så att tryggvågorna fick rutorna att skallra. Det var tal om att evakuera, men samtidigt är det farligt att förflytta sig, så vi blev kvar.
Vilken typ av skador handlade det om?– Två tredjedelar var krigsskador. Detonationsskador som resulterade i bukskador och krosskador. Patienterna var både vuxna och barn, både stridande och civila.
Bodde du på sjukhuset?– Nej, men det gör de två ordinarie jemenitiska kirurgerna. Jag och övrig Röda korspersonal bodde inne i Saada och kunde ta oss till och från sjukhuset mellan 08 och 09 och mellan 16.30 och 17.30, då bombandet upphörde.
Vilka brister försvårar akutvården?– Det saknas avancerad röntgen, det finns ingen tillgång till laboratorieanalyser och det råder blodbrist.
Beskriv arbetet.– Det handlar om helt andra principer än här, snabba punktinsatser för att rädda liv. Ett krossat ben, som med lång och avancerad svensk vård skulle kunna räddas, amputeras. Vi kan inte rekonstruera kärlskador. Med bristande hygien och mycket smutsiga sår går det inte att använda inopererade metallskruvar och plattor som man gör här hemma. Risken för allvarliga infektioner är alldeles för stor.
Inget finlir med andra ord?– Nej, det handlar om basala principer och att jobba brett. Du får vara kirurg, urolog och ortoped – och ibland göra kejsarsnitt.
Och det påverkar rekryteringen?– Ja, yngre kirurger och narkosläkare i västvärlden är ju högspecialiserade och därmed smala i sin kunskap numera. Det gör att det har blivit svårare att hitta läkare lämpliga för den här typen av tjänster.
Kan du känna dåligt samvete när du lämnar ett utsatt land?– Ja, lite. Vi behövs verkligen, och kan avlasta den inhemska personalen som jobbar ständig jour. Alla människor man möter är tacksamma över hjälpen, att vi delar deras vedermödor – att vi bryr oss.
Hur har utlandsjobben påverkat dig?– De har förstås breddat mitt perspektiv. Många här hemma tycks omedvetna om vilken välfungerande och trygg del av världen vi lever i.
Något särskilt som hände efter Jemen?– Jag kom hem och registrerade plötsligt all flygtrafik över Linköping. Jag hade kommit att uppfatta det som ett alltigenom illavarslande ljud. Men här kommer det tack och lov ingen explosion strax efter överflygningarna.