Vi berättade om Sören Eriksson i ett reportage den 9 mars. I januari slutade han på eget bevåg med cellgifterna, eftersom han mådde så dåligt av dem, och fick av sin läkare veta att han hade sex månader kvar att leva.
Här kan du läsa ett längre reportage om Sören.
– Jag väljer hellre ett kort liv där jag får må hyfsat, än ett lite längre där jag mår dåligt, säger Sören.
Tanken var tidigare att Sören vid den här tiden skulle sluta jobba inom sitt företag Björkö Assistans AB, som sysselsätter 120-tal anställda, för att njuta av livet och bland annat göra långresor.
– När jag nu inte kommer att hinna med så mycket som jag hade velat vill jag skänka en del av mina besparingar till människor som verkligen behöver dem.
Nyligen skrev han ett avtal med LHC:s damlag om en sponsorsumma på 200 000 kronor per år i fem år. Plus en del till.
– Det känns väldigt bra. Jämfört med herrarna har damerna mycket knappt med resurser. Jag gav erbjudandet till herrlaget först, via mejl, men fick aldrig något svar. Det här blev en mycket bättre lösning.
Men herrlaget har inte blivit lottlöst. Sören gick nyligen in som aktieägare vid LHC:s nyemission.
Men det stoppar inte där. Sören har nu också startat en kärleksfond, "För det goda". Den ska under lång tid framöver, utan någon särskild regelbundenhet, dela ut pengar till "människor som med ärligt och osjälviskt hjärta agerar för andras skull".
– Jag ser det som en liten kärleksrevolution vars mål är att lyfta fram och skapa fler filantroper till denna värld, säger Sören.
Första utdelningen sker till Greta Thunberg som skolstrejkar för klimatet och har fått unga över hela världen att göra samma sak.
– Det hon gör och det hon representerar är så friskt. En klockren pristagare.
Sören träffade nyligen Greta Thunbergs mamma Malena Ernman, Greta var ute och for i världen vid det tillfället, och penninggåvan har nu kommit henne till del. Hur mycket pengar det handlar om är ointressant i sammanhanget, menar Sören.
– Hon har fått pengarna, men varken jag eller Malena vill att det ska bli mer ståhej kring henne än vad det redan är. Vad hon ska göra med pengarna vet jag inte. Det blir säkert något bra.
Tanken var att Sören skulle ha åkt till Karibien i slutet av april, men han har inte varit tillräckligt pigg, behövt blodtransfusioner och ställde därför in resan. Det blir en kortare tur till London nu i helgen istället. Att se på fotboll står på schemat.
Sörens humör är trots att kroppen säger ifrån gott. Att leva med döden så påtagligt närvarande har gjort att han lever mer fullt ut.
– Jag vet att det finns människor i min omgivning som tycker att jag är skvatt galen, att jag blivit besatt av att göra goda saker. Det senare stämmer, men skvatt galen är jag inte.
– Att ge åt dem som verkligen behöver, eller till dem som gör gott för andra, skänker en enorm mening åt mitt resterande liv. Och även om det låter förmätet så känner jag mig mer komplett nu än någonsin tidigare i livet. Det får omgivningen lov att acceptera.