Samtidigt som Correns fotograf plåtar Sam, plåtar Sam oss. Allt han gör dokumenteras och läggs ut på Instagram (ung_vip) och Facebook(Very Innovative People). Han har 1 500 unga följare i stan och har järnkoll på vad de gör och vad de snackar om. Vad som är viktigt för dem just nu.
Det handlar om VIP, Very innovative people, ett projekt som nu blivit en permanent verksamhet i kommunen, med Sam som ledare. Det startade i Ryd 2014, men märks sedan årsskiftet i Linköpings alla stadsdelar.
Det är ingen liten uppgift han har, Sam Issa, 29-åringen som kom till Linköping från Syrien som 10-åring och som efter modestudier i Stockholm for till Milano och vidareutbildade sig som skräddare. Åter hos familjen i Linköping såg han hur ungas utanförskap eskalerat.
– I fredags blev en kille ihjälskjuten i Rosengård i Malmö. Igen. Det har aldrig varit värre än nu. Det vi bevittnar är hur olika grupper, som vuxit upp i utanförskap, nu förgör varandra.
Det är ett dystert scenario, men Sam är allt annat än en tungsint människa. Han tror på varje individs inneboende kraft och att alla kan komma på rätt spår om de bara omges av positiva förebilder. Själv har han kommunens förra näringslivschef Yvonne Rosmark som sin mentor.
Via skolor och fritidsgårdar väljer han ut ambassadörer bland 13–16-åringar, såväl svenskfödda som utlandsfödda. Tre–fyra gånger om året ordnas större event dit alla i åldersgruppen bjuds in. Det är föreläsningar, workshops, artister, föredragshållare, mat och fika.
På måndag hålls ett event i Arbis, ”Min dröm, min framtid”. Den uppskattade föreläsaren och inspiratören Charbel Gabro kommer. Liksom DJ Josi som underhåller med musik.
– Det går ut på att bygga framtidstro, riva murar, främja integration och entreprenörskap hos ungdomar och få fler att förstå vikten av skolan. Att fylla unga med inspiration och motivation.
Misstänksamhet, fördomar och konstiga idéer om hur andra ungdomsgrupper är och beter sig är ett problem i Linköping, som på många andra håll. Det handlar både om geografiska och etniska grupperingar.
– Många går omkring och tror saker om andra som visar sig inte alls stämma när de väl sammanstrålar.
Hur påverkades du av mordet på din kusin i Skäggetorp 2014?
– Min motivation stärktes. Kriminalitet är en återvändsgränd. Antingen dör du eller hamnar i fängelse. Men vill du omvända unga kan du inte börja med att fördöma dem. Jag tar dem i hand och slår följe med dem istället. Möter jag en 14-åring så blir jag själv en 14-åring.
Får du respons från dem?
– Mycket och hela tiden. Jag vet att jag är viktig och har hjälpt många att tro på sig själva och framtiden.
Kan du känna frustration?
– Ja. Jag planterar frön som ska börja växa om tio år. Det kan kännas lite otacksamt, men du vet, jag är killen som aldrig ger upp.
Du säger dig vara ett exempel på mellanförskap. Förklara!
– Till min lycka lärde jag känna både invandrare och svenskar när jag kom hit. Tänk dig att det i ett hus sitter utanförskapsmänniskor, med dålig utbildning, ekonomi, och som står utanför samhället. I ett annat hus sitter innanförskapsmänniskorna. God utbildning, god ekonomi, men utan att vilja släppa in dem från huset mitt emot. I mitten har vi ett torg, mellanförskapet. På det torget insåg jag att det är genom att träffa andra människor, med andra kulturer, idéer och verklighetsuppfattningar, som jag växer som människa.
Vad är svårast?
– Att jag är ensam. Jag skulle så gärna vilja att vi var fler som jobbade med det här. Det får inte bli en dagslända som står och faller med mig.
Någon framtidsdröm?
– Att VIP ska ge ringar på vattnet och sprida sig till vuxenvärlden.