Han satt med i Linköpings kommunfullmäktige när beslutet om den spektakulära och innovativa stadsdelen Vallastaden klubbades.
Från takterrassen ser han nu hur etapp två av Vallastaden fullföljs, med huskroppar som breder ut sig ned mot Lambohovsleden.
Andreas Green har muskelsjukdomen spinal muskelatrofi och är beronde av sin permobil.
– Jag har ständiga problem med SJ, liftar som inte fungerar, trasiga dörrar och tågvärdar som inte förmår hjälpa till. Jag har kämpat mot SJ kring detta i åtta år och det är befängt att det ännu inte fungerar friktionsfritt att resa för oss i rullstol.
Detta dagliga mankemang slipper Andreas nu. Sedan 15 mars arbetar han hemma. Dels för att alla som kan uppmanas göra det, dels för att han med sin försvagade muskulatur i bröstkorgen tillhör en riskgrupp.
Andreas var tidigare politisk sekreterare åt riksdagsledamoten Betty Malmberg (M) men drabbades av ett diskbråck, blev sängliggande och förtidspensionerades.
– Jag har lika ont oavsett om jag arbetar eller ej och bestämde mig för att börja jobba igen. Det är ju så roligt! Sjukdomen får inte styra mitt liv, utan hänga med i det jag vill göra. Med hjälpmedel, smärtstillande och assistenter funkar det.
Normalt lämnar han hemmet 07, jobbar på tåget, är på kontoret 10, lämnar det strax efter 16 och är hemma igen vid 19. Nu har arbetsdagen förkortats rejält.
Även om han, på inrådan från medicinskt kunniga vänner och sin arbetsgivare, arbetar hemma fortsätter han att klä sig som om han skulle till kontoret.
– Kläderna är viktiga och en bra påminnelse om att nu träder man in i jobbperioden. Sen åker mysbyxorna på när jobbet är slut.
En nackdel är att jobb och fritid kan flyta samman.
– Ibland har arbetsdagen förskjutits så att jag suttit med löneutbetalningar 22 på kvällen och det är ju inte optimalt direkt. Det gäller att ha självdisciplin.
Ibland kommer han på sent på eftermiddagen att han glömt äta lunch och unnar sig att fixa hämtmat, men håller avstånd och bär munskydd. De personliga assistenterna är också bra på att påminna om raster och mat.
– Det är väldigt frustrerande att tillhöra en riskgrupp, men jag har läkarvänner som säger att det vore vansinnigt om jag nyttjade kollektivtrafik under pandemin. Det har jag tagit till mig.
– Jag vågar inte tänka på hur min redan dåliga andningsfunktion skulle palla covid-19.